måndag 7 november 2016

Barn röstar inte på Donald Trump, men minst 40 procent gör. Varför? ”Social kognition” i mediebubblor föregår ”kognitiv dissonans”


De senaste veckorna har medierna sökt sig till vetenskapen för att begripa framför allt mysteriet ”Trumpanhängare”. I sedvanlig ordning har det fokuserats på individuella, psykologiska faktorer. Det har talats om ”kognitiv dissonans” som förklaring till hur ”folk” kan bortse från Donald Trumps hatiska och rent lögnaktiga uttalanden. 

Det forskarna syftar på är ett ”psykologiskt fenomen som gör att även om man hör saker som de flesta skulle tycka är negativt, så lyckas man sortera bort dem ur medvetandet därför att de inte stämmer med den förhandsbild som man har” (svt.nyheter 18/10-16). En under-avdelning till denna teori har det också referats till, ”selective exposure effect”, det vill säga att människor föredrar information som bekräftar de åsikter man redan har och ”selektivt utsätter sig för det som bekräftar ens befintliga åsikter/fördomar/insiktsfullhet”.


Men det intressanta är väl vad som föregått dessa ”fördomar” eller ”överlägsna insikter”? Hur har dessa grundlagts? Och varför omfattas de bara av specifika likasinnade? Här kan socialpsykologi och sociologi nog ge mer, med deras fokus på grupper.


Föreställningarna bakom gruppkonflikter – inkl. barn-vuxna


Paret Roy & Judy Eidelson (2003) har identifierat fem föreställningar som kan ge upphov till gruppkonflikter, ifall de utnyttjas av skrupelfria ledare. Dessa fem kan kanske kasta ljus över Trumpanhängare, såväl som (tre-fyra av dem) över barn. Barn har dock som tur är inga jämnåriga ledare som behärskar Donald Trumps manipulativa retorik. Barn är dessutom mindre hatiska och mer beroende av en god relation till dem som härskar över dem (nr. 4 gäller således inte yngre barn i vart fall, medan nr. 1 oftare tycks gälla för tonåringar). Beroende på barnets ålder, är alltså den första och/eller fjärde inte alltid applicerar på barn. Dock nr. 2, 3 och 5…

Dessa fem ”föreställningsområden” förekommer både på individuell och gruppnivå och blir förstås farligare i det senare fallet. Paret Eidelson har i forskningslitteraturen identifierat:

Övertygelsen om den egna överlägsenheten: Trump hävdar att han och hans supporters är överlägsna motståndarna och att de som är emot honom är dumma.

Påståenden om orättvis behandling: Trump talar ständigt om orättvisor, men bara när det går honom emot. Således kan han och hans anhängare bara förlora ifall valet är riggat.

En känsla av sårbarhet: Trumps tal om fixade val är även ett utslag av rädslan för sårbar-het, men hela USA framställs som sårbart gentemot utländsk arbetsmarknad, illegala invan-drare, terrorister, handelsavtal m m. Detta kan leda till en föregripande aggressivitet för att ”garantera” den egna säkerheten.

Misstro gentemot den Andre: andra – medierna, ”etablissemanget”, ”Washington”, the government – har onda avsikter. Publiceras en nyhet i ett etablerat medium är det osant, eftersom de stora tidningarna och tv-kanalerna (utom Fox) konspirerar med demokraterna mot Trump.

En känsla av hjälplöshet: en världsbild dominerad av hjälplöshet och pessimism inskrän-ker enligt Roy och Judy Eidelson (a a:188) gruppens förmåga se egna svagheter. Den leder till att man förklarar dem med att andra hur som helst kommer att hindra en, ifall man anstränger sig. En känsla av kollektiv maktlöshet är demoraliserande. (”Valet är fixat om Clinton vinner” hör förstås också hit.) Det leder inte minst till en minskning av organiserad politisk mobilisering. För att delta i sociala rörelser, måste man se sig som förmögen att verkligen kunna göra något åt de orättvisor som man upplever. Vinner inte Trump, bekräftas således den egna sårbarheten gentemot en opålitlig elitgrupp. Själv behöver man då inte tänka över sin världsbild.

Flera av dessa idéer bygger givetvis på upplevelser och erfarenheter.


Social kognition, tankegemenskaper och mediebubblor


I sin bok Social Mindscapes (1997) framhåller Eviatar Zerubavel att människors tänkande inte enbart är individuellt eller universellt, utan socialt grundat. Grupper av människor, exempelvis samhällsforskare, familjemedlemmar, ekonomer tänker på sätt som är likartade inom sin respektive grupp. Tankekollektiv med gemensamma tankar och attityder uppstår i specifika kontexter: genom en viss uppväxt och fostran, genom utbildning, traditioner och språkbruk är uppfattningar inbäddade i en viss miljö. Vi tänker alltså i egenskap av tillhöriga en viss samhällsgrupp.

Att vårt tänkande är påverkat av de grupper som vi tillhör – tankegemenskaper – tar sig exempelvis uttryck i att vi tycker att det är särskilt givande att tala med andra som tänker ungefär som vi. Inte helt, det blir ju meningslöst, men till viss del. Här handlar det inte bara om att vi tagit del av samma information och funnit argumenten goda, utan tankegemenska-perna formar enligt Zerubavel troligen själva tänkandet. Selektiv perception och språkliga skillnader kan vara exempel på detta, men även vad vi uppmärksammar speciellt och kategoriserar i samhället, hur vi uppfattar tid och rum och vad vi lägger på minnet. 

Om hypotesen stämmer, skulle detta åtminstone delvis kunna förklara dagens enorma polarisering inte bara i amerikansk, utan även europeisk, politik. Det blir allt svårare att förstå ”de Andra”. Inte (bara) därför att våra politiska mål skiljer sig åt, eller att vi är oense om fakta, utan på grund av att våra hjärnor kommit att fungera på olikartade sätt. Det blir omöjligt att kommunicera, inte enbart p.g.a. fragmenteringen av medielandskapet och kognitiv dissonans.

Därutöver bidrar givetvis också det faktum att människor idag lever i mediebubblor, som bygger en mur runt den egna ideologin. Jag ser varje dag någon kvällstimme på CNN, men har ingen aning om vad som sägs på Fox News. Med Trumpanhängare är det förmodligen tvärtom. Jag är å andra sidan aldrig inne på osociala s.k. sociala medier, har aldrig gjort något Twitterinlägg, eller varit inne eller ute på liknande forum. Till skillnad från miljoner ideologiskt homofila ”Andra” i bägge de motsatta lägren. Det förklarar dem – och mig…

Vilka slutsatser kan då dras av detta vad barn anbelangar? Min käpphäst utgör givetvis en förutsättning men är bara ett första steg:

Barn ska ha samma demokratiska rättigheter som vuxna! Således inklusive rätten att rösta likvärdigt i samtliga val. Någon påminnande om Donald Trump skulle aldrig vinna ett sådant val.



Referenser


Eidelson, Roy & Eidelson, Judy: Dangerous Ideas. Five Beliefs That Propel Groups Toward Conflict, American Psychologist 58 (2003):3, s.182-192 

Zerubavel, Eviatar: Social Mindscapes. An Invitation to Cognitive Sociology, Cambridge, Mass.: Harvard University Press 1997


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar