Hur ofta läser man idag inte om vådan av barns stillasittande. Mera sällan om vuxnas. Ofta påstås ”skärmmedierna” bära skulden – barnens alltså... Inte föräldrarnas, vilka dock med tanke på kraven på statusuppdateringar och favoritappar alltmera sällan hinner ta med barnen ut i parken eller pulkabacken.
Barns och ungdomars inaktivitet och stillasittande i skolan har dock också blivit allt större. Inte minst längre, med stadigt ökat antal skolpliktiga år. Och med specialutbildade gymna-stiklärare, som måste få visa upp sina specialfärdigheter och lära ut alla möjliga sporter och övningar, som innebär att barnen en majoritet av tiden mest står och ser på, istället för rör på sig.
Stillasittandet gäller förstås oss alla numera och den som likt mig sitter 14-15 timmar om dagen framför datorn, tv:n och matbordet lär enligt experterna dö i förtid. Visst, jag prome-nerar dagligen 40 minuter, har aldrig rökt, men det hjälper tydligen föga. Drabbades mycket riktigt av en stroke… Att stillasittande är livsfarligt vet idag alltså de flesta, men hur göra något åt orörligheten om man exemplevis har ett stillasittande arbete?
Ja, att stå upp anses vara en lösning, men är nog inte genomförbart för alla. Och att stå och titta på tv är åtminstone för min del inte njutbart eller avkopplande. Sittandet vid datorn förkortar emellertid mina muskler och kräver stretching, men legitimerar mitt halvliggande i soffan (som å andra sidan ger mig ryggont)…
Jag läste för flera år sedan någonstans en artikel om människors ökande antal sittplatser, med uppmaningen att räkna hur många man själv hade per person. Jag räknar nu till fem (två- och tresitssoffa) i tv-rummet, sju i matrummet, fyra i köket, en i hallen, toasitsen, fyra på/till balkongen. Summa 22 sittplatser! Ändå har jag ingen bil eller sommarstuga, som väl skulle addera 8-10 till. Jobbade jag fortfarande, ja, …plussa också du själv på! I mitt barndomshem hade vi fyra i familjen tillsammans 18 sittplatser…
Marshall McLuhan var det (väl?) som påtalade hur medierna förändrat vårt sittande och vår möblering, alltifrån hur bokläsning i tyst avskildhet innebar separata stolar eller fåtöljer istället för äldre tiders långbänkar för mer eller mindre ljudlig samvaro, hur tv-mediets ursprungligen kollektiva tittande populariserade soffor – och hur datorn nu ofta av-kollekti-viserar tittandet på filmer och tv-program oavsett om detta äger rum på stol, i soffa eller säng. Vore det bättre att sitta på en motionscykel framför tv:n? Sitta i en roddmaskin på gymmet? En aning, visst.
Att lära en pensionär stå, torde dock vara svårare än att få barn att sitta mindre. Men för ännu längre sedan läste jag någonstans om en studie (som försvunnit ännu djupare ned i mitt minnes slukhål) om hur barn långt innan de suttit framför tv:n redan i 1-2-årsålder var stilla-sittande mest halva den vakna tiden: i barnhage, dörrgunga, gåstol, barnstol, barnvagn, barn-bilstol, bärsele, vagnen i affären etc. Tv-apparaten var/är inte boven.
Lever vi kanske i pre-post-stol-eran?!
Möjligen håller emellertid en förändring på att äga rum, så att vi närmar oss slutet för stilla-sittandes tidsålder? Medvetenheten om betydelsen av rörelse verkar öka. Det finns flera studier som tyder på att elever lär bättre om de står upp (t.ex. Mehta m.fl. 2015). En gång i tiden stod ju mycket riktigt eleverna upp vid stå- eller läspulpeter med lutande lässkiva.
Kognitionsforskare menar att detta att stå och så smått röra sig, eller flytta vikten från den ena till den andra foten, främjar hjärnans arbete. I USA har på många håll ståpulpeteter ersatt eller kompletterat traditionella bänkar för sittande i skolan. Där tillverkas också arbetsbord avsedda för lektioner stående, med ett slags rörlig del nedtill, en s.k. rastlöshets-stång, som exempelvis barnen i Kalifornien kan stå och omväxlande svänga med ena benet på.
Med tanke på fetmaepidemier, övervikt bland barn och försämrade skolresultat vore det kanske värt att försöka ta bort skolbänkarna och matsalsborden. Det går ju uppenbarligen att stå på snabbmatsställen, så varför inte i skolan? Mobiltelefonen brukas väl lika ofta stående som sittande? Vore det otänkbart med borttagande av sittplatser på biografer och sport-arenornas läktare? Varför då?! Det gick ju bra förr, när människor dessutom innan arbetat hela dagen med kroppsarbete.
I början av 1900-talet stod faktiskt stumfilmåskådarna medan de såg filmen. Där jag själv såg på fotboll på 50- och 60-talet fanns på sin höjd en långbänk av plankor utan ryggstöd, som inte precis inbjöd till sittande.
Särskilt vissa elever för vilka kroppen spritter, benen växer så det knakar och det är svårt att sitta stilla borde stålektioner vara en fördel. Men också för alla andra, utom möjligen i kreativa, estetiskt skapande sammanhang som kräver en mer avslappnad hållning – gissar jag.
Varför kunde dessutom eleverna inte få lekläxor varje vecka? Lika gärna som få matte- och läsläxa uppmanas leka Kull, Herre på täppan eller liknande lekar på fritiden hemmavid, eller på skolgården om elverna så föredrar. En vuxen skulle skriftligen få intyga att läxan utförts. Eleverna kunde även få i uppdrag att springa 50 gånger uppför och nedför en rätt hög backe eller kulle, med eller utan pulka. Således även räkna...
Referens
Mehta, Ranjana, Shortz, Ashley & Benden, Mark: Standing up for learning: A pilot investigation on the neurocognitive benefits of stand-biased school desks, International Journal of Environmental Research and Public Health 13 (2015):2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar