”Så pratar du med ditt barn om Trump…” Alternativt: be barnen om politiska råd!

Västvärlden över har tidningar och tv de senaste dagarna vänt sig till psykologer för hjälp till föräldrar som vill förklara Donald Trumps obegripliga valseger för sina barn. Valutgången jämställs då indirekt med naturkatastrofer som tsunamin i Thailand 2004, jordbävningar eller med trafikolyckor, när det i själva verket rör sig om kolliderande synsätt och åsikter hos grupper av människor, som de vuxna dagligen lär/borde få möta. Valresultat är konsekven-sen av människors förhoppningsvis medvetna handlingar och tankar, inga rörelser i jord-skorpan.

Så hur ska psykologer, journalister, politiska kommentatorer och föräldrar för barn kunna förklara något som de själva inte begriper? Ändå kommer de med råd och generella, i grunden inte sällan lögnaktiga, förslag. De skärrade eller arga vuxna ska tydligen låtsas vara trygga och förstående… Och försvara ”demokratin” i största allmänhet. Ty hur lyder råden?

I Sverige har exempelvis Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, SVT:s Go’kväll alla rotat fram någon psykolog eller kurator som får säga självklarheter som ”lyssna på barnens frågor”, ”vänta in barnen”, ”ta först reda på om det överhuvudtaget finns någon oro hos barnet”, ”barnet måste få berätta om sin oro”, ”överdriv inte”, ”ljug inte”, ”framställ det inte som världens katastrof”, ”skräm inte upp barnen”. 

Råden varierar förvisso beroende på barnets ålder, men åtminstone läskunniga lågstadiebarn medges redan veta en hel del eller höra uttalanden från kamrater: ”Då är det bra att få diskutera med en vuxen och få nyheterna förklarade. Som förälder får man förklara politiken efter vad man själv tycker och tror” (DN 9/11). Jaha, får man det! ”Många i USA, i Sverige och i andra länder kanske känner det som om att valet av Trump verkligen är en katastrof. Men håll inne med de känslorna” (DN 9/11). Jasså! Var rådet inte alldeles nyss att man skulle säga vad man tycker?

Man ”kan säga ’jag förstår din oro, jag känner också oro’ och lugna med att vi faktiskt inte vet vad som kommer att hända nu. Det är bra att vara uppriktig, men att inte överföra sin frustration på dem. Har du mycket egna tankar så ta dem hellre i andra sammanhang, för inte över dem på barnen” (SvD 9/11).

Ska man alltså inte hålla inne med sina känslor? Nja, man ska signalera lugn trots att man inte är lugn, och säkerhet fastän man inser att man faktiskt inte vet vad som kommer att hända.

”Det blir inte världskrig NU” – utan när då? 

På intervjuarens fråga ”I sociala medier är många barn oroliga för att det ska bli krig i världen. Hur ska man bemöta det?”, blir svaret:

”Barn är mycket här och nu, och du kan förklara att oavsett vad som händer så kommer det inte bli världskrig nu. Men det är bra att vara uppriktig, att säga att man inte har alla svar. Det är ingen som riktigt vet hur det blir, och det är bra att vara ärlig med” (SvD 9/11).

Hur ska det nu vara: vet man att det inte blir krig inom den närmaste tiden – eller är det så att ingen riktigt vet hur det blir?

På frågan varför Donald Trump blivit vald – när han säger saker som barn lärt sig att man inte ska säga – är det tydligen svårt att ge ett bra svar. Expertens förslag är:

”Det man kan göra är att förklara att man själv också har svårt att förstå. Sedan kan man förklara hur det demokratiska systemet fungerar och att de som röstat på honom kanske inte håller med i alla åsikter, men i en del” (SvD 9/11).

Ett vanligt tips är också att ”fokusera på att förklara vad demokrati innebär – och att demo-krati oavsett resultat alltid är bättre än alternativet” (Expressen Hälsa 9/11). Men på vilket sätt skulle det mildra barnets oro?

Barnnyhetsprogrammet Lilla Aktuellt

Genomgående i psykologrådgivningen riktad till vuxna har inte bara varit att den undvikit att föreslå ideologiska förklaringar, utan även påståendet att små barn inte skulle kunna förstå Trump. Det förhåller sig ju snarare tvärtom: för barn är en ledare som Donald Trump inte ett dugg svår att förstå, utan denna sort är redan välkänd för dem. De har mött typen åtskilliga gånger i mängder av animerade serier: en mäktig, halvgalen, superond skurk. Trump motsvarar på pricken ett förskolebarns idé om hur en vuxen Världsbestämmare beter sig. Denne är alltid arg och högljudd, skriker ut order av typen gör si eller så, annars: ”You’re FIRED!”

Yngre barn betraktar av förståeliga skäl världen i hierarkiska termer: alla bossar är onda, alla rika är skurkar utan mänskliga hänsyn och tänker bara på sin egen vinning, alla mäktiga ser ut som familjen Trump. I takt med att barnen blir äldre, är det föräldrarnas – och varför inte också skolans uppgift – att nyansera bilden av ledare och makt.

Även tv-nyheterna specifikt för barn, Lilla Aktuellt, tog på onsdagskvällen den 9 november (det vill säga efter att alla stockholmstidningar redan haft sin psykolog som satt tonen) upp barns rädslor. Webbredaktören Kristoffer ”Krille” Fransson berättar att vissa barn har hört av sig och varit oroliga för vad som kommer att hända. Ett antal inlägg från barn kommen-teras, som ”Jag tycker att det är nervöst att veta att om Trump vinner skulle det kunna bli lite vingligt i USA”. En annan: ”Donald pratar illa om klimatet och kvinnor. Han är inte redo för jobbet än.” En tredje: ”Han kommer att förstöra våra liv.” 

Programledaren Aida Pourshahidi tillägger att ”andra barn är oroliga för att det ska bli krig, men så är det inte!”. Krille: ”Nej!” Detta backas sedan upp av statsminister Stefan Löfven: ”Barn ska inte behöva vara rädda för att det nu blir krig. Det är det ingen som ser framför sig. Nu har Donald Trump uttryckt att han vill ha ett samarbete mellan olika länder. Sverige ska göra allt för att vi ska få till ett bra samtal med Donald Trump och hans administration. Så barn ska inte behöva känna oro och rädsla, nej.”

Kristoffer Fransson: ”Det är jätteskönt att höra statsministern säga det här! Och man ska faktiskt komma ihåg att Trump inte sagt att han vill eller ska starta krig. Och han är inte allsmäktig, han kommer inte att bestämma allting själv, utan han jobbar tillsammans med andra politiker och experter och tillsammans hjälps de åt att styra landet.” Webbredaktören säger dock uttryckligen att Trump betett sig som en mobbare och ”sagt ganska extrema saker, …rasistiska saker, sagt saker som är väldigt kränkande och förolämpande mot kvinnor och tjejer”.

Engelsktalande barn vid en svensk skola får sedan berätta hur de kände när de hörde nyheten på morgonen. En 11-årig tjej: ”Först trodde jag att det var en mardröm.” En 10-årig kille: ”Jag kände mig väldig deprimerad.” Reporten berättar att Trump ska sitta i fyra år och ”många är ganska oroliga för vad han ska göra under de fyra åren”. En 11-årig kille: ”Det är ganska länge och det är väldigt oroväckande.” Den 10-årige killen: ”Jag är väldigt orolig för att alla hans dumma planer kommer att bli sanna, men det kommer att ta väldigt länge …till att de ska bli sanna…”.

Amerikanska och brittiska förslag

I USA och Storbritannien är råden delvis andra. I USA riskerar ju många barn att verkligen personligen drabbas, ifall Trumps vallöften realiseras i politiska beslut. Då kan en förälder enligt psykologen Erica Reischers tre råd 1) framhålla att barnets vardagsliv inte kommer att förändras så hemskt mycket – såvida det nu ej tillhör hotade minoriteter. Vita barn kommer att gå i skolan som vanligt, leka med sina kamrater som vanligt (såvida dessa nu ej deporte-rats…).

Eller 2) diskutera med barnet hur man kan vara oense med någon på ett respektfullt sätt och inte tala nedsättande, avfärda eller kränka dem som är annorlunda. 3) Betona vikten av att försöka förstå andras annorlunda perspektiv.

Det vill säga förstå varför andra människor tänker eller tror på ett visst sätt, som ett första steg mot att överbrygga meningsskiljaktigheter och eventuellt nå en kompromiss. Att försöka förstå innebär dock inte att man måste hålla med den andres synsätt. Detta är viktigt att framhålla. Förstå och hålla med är två olika saker (Psychology Today 9/11).

En psykolog i today.com säger att föräldern inte ska tala om att emigrera till Kanada, om det nu bara är ett skämt. Är barnet oroligt för att en kamrat ska deporteras, är rekommendatio-nen att vara ärlig men optimistisk: säga att utvisning vore fel, samt påminna barnet om att det själv kan göra sin röst hörd och försvara andra. Ett annat förslag är att förklara, att ifall vi bara talar med människor som håller med oss, får vi en felaktig bild av vad som försiggår i vårt eget land.

Psykologi- och psykiatriprofessorn Robert Leahy vid American Institute for Cognitive Therapy i New York ger föräldrar detta argument, i den europeiska upplagan av Newsweek (10/11-16): 

”Säg att Trump likt en del politiker och performers säger och gör saker som vi inte tycker att folk bör göra. Det finns berömda filmstjärnor och sångare som hamnar på avvänjningsklinik eller kör bil berusade. Bara för att man är en kändis, innebär detta inte att det man gör är okey.”

Den brittiska sajten the-pool.com skriver att även barn som inte bor i USA – således även svenska barn! – har med det amerikanska valet av Trump att göra. Detta eftersom alla världens länder idag hänger ihop med varandra via pengar och politik, liksom det faktum att det bor massor med människor där. Därför är det en bra idé att intressera sig för vad som händer i dessa länder. Frågar barnen vad de kan göra, bör vuxna förklara att Trump inte varar för evigt. Även om fyra år kan tyckas som oerhört länge för ett barn, tar de och han slut. He WILL be FIRED! Föräldrarna kan också bekräfta att det som barnen misstänker är alldeles korrekt: vi vuxna är idioter.

The Telegraph (9/11) skriver att man kan betona att barnen till skillnad från Trump inte ska mobba, inte hata eller rädas andra baserat på deras kön, genus, sexuella orientering, nationa-litet, etnicitet, ras, religion eller ekonomiska bakgrund, utan istället tänka efter vad man har gemensamt med dem. Men även agera i enlighet med detta (The Telegraph 9/11). 

Denna sorts perspektivtagande lyser med sin frånvaro i svenska mediers råd. Likaså saknas betoningen av tolerans och värdet av att somliga människor är annorlunda och att deras annorlundahet är berikande. Kanske är detta en konsekvens av den svenska ”normkritikens” ogillande av tolerans?

Hvad siger man til børn om valget af Donald Trump?

Insiktsfullast och mest framåtsyftande i Norden verkar inte någon psykolog, utan snarare en statsvetare, vara. I föräldramagasinet Nordic Parenting skriver (9/11) Sofie Münster bland annat:

Berätta för barnen VARFÖR du inte håller med Trump

Det är självklart bra för barn att veta vad vi som vuxna anser, så våra uppfattningar är absolut inte något som ska döljas.

Men det bästa vi kan göra är att fokusera på VARFöR vi är oeniga.

Berätta för barnen varför du tycker att det är viktigt att kämpa för jämlikhet, varför du anser att det är fel att göra narr av andra, varför du menar att människor ska ha rätten att tro på vilken religion de vill och varför du tycker att homosexuella har rätt att gifta sig med varandra, osv. 

Och kom ihåg att inte tala nedsättande om alla de miljontals människor som röstat på Trump. De är inte ”galna” eller ”dumma”. De tänker annorlunda, och de har röstat för vad de tror på. Demokrati vilar på oenighet och debatt – men våra barn kommer inte att lära sig att stå för sin egna åsikter om de känner att vi fördömer andras. Lär dem istället vikten av att engagera sig, uttrycka sina åsikter och diskutera, hellre än att bara passivt se på från åskådarplats.

Valet av Trump är ett svidande nederlag för Hillary Clinton och för det demokratiska partiet, men det är inte något “nederlag för demokratin” – det är däremot ett klockrent belägg för hur allvarligt vi ska lära våra barn att ta det.

Barn behöver veta att allt kommer att ordna sig

Berätta också gärna för barnen att man inte behöver vara överens med allt som Trump säger, även om man har röstat på honom.

Många kan ha röstat på honom för att de känner sig frustrerade över den ekonomiska situationen i USA och inte känner att det kommer dem till godo, när det går bättre ekonomiskt i USA, och att de framför allt velat skaka om i vad de upplever är ett fastlåst politiskt system.

Det är också bra för barn att veta att oavsett hur mäktig position presidentskapet än är, så är amerikanska presidenter inte envåldshärskare. Det är många människor som påverkar besluten och det innebär att även om du är president, kan du inte bestämma allt själv.

I slutändan är det viktigaste budskapet för barnen nog att allt säkert kommer att ordna sig.

http://nordicparenting.dk/2016/11/09/siger-man-boern-valget-donald-trump/

Alternativet är att be barnen om hjälp – och om förlåtelse…

The onion.com (9/11) som publicerar nyhetssatir har förstås ännu ett alternativ:

        Children often understand more than we think, so start off by asking them if they have any idea what the fuck is happening.

Put their mind at ease by confirming that the results of this election aren’t the end of the world in any strictly literal sense.

Avoid touching on any topic that might be distressing to a young child, such as the electoral college.

Reassure them that no matter what, the adults in their life will always feel obligated to tell them everything’s going to be all right.

Explain that testosterone is a naturally occurring steroid hormone that makes a person more aggressive and reactive.

Remind them that one day when they’re older, they’ll understand all of this a lot better and will get to decide for themselves whether or not they should forgive us.

Acquaint your daughter with the word “motherfucker” to equip her for what lies ahead.

If they have additional questions, direct them to your Twitter feed.

http://www.theonion.com/infographic/how-talk-your-child-about-election-results-54671 

Vilken av dessa vägar du väljer är upp till dig, så länge du lyssnar på och tar barns oro på allvar.