onsdag 28 februari 2018

Barns rätt till rösträtt i alla val: Del II



Som jag skrev i blogginlägget i måndags (Del I, 26/2-18) har barn samma rätt som vuxna att rösta – i till sist äntligen allomfattande allmänna val. Jag tog där upp två vanligt förekommande invändningar mot denna deras rättighet och ska i dagens inlägg ta upp ytterligare fyra typiska emot, för att avsluta argumenteringen på måndag (5/3). De bägge första, enligt min mening ovidkommande, motskälen var:

1. Barn är okunniga om politik och demokratins funktionssätt?
2. Barn är väl själviska?


3. Men barn saknar ju erfarenhet? 


Naturligtvis har vuxna mer livserfarenhet, allt annat vore ologiskt. Men erfarenheter kan vara på både gott och ont, inte nödvändigtvis detsamma som mognad eller klokare beslut. Vissa upprepade, men alltför likartade och be­fästa, erfarenheter riskerar att med åren göra oss alltmer rigida. Många äldre hål­ler fast vid synsätt som är grund-lagda i en helt annorlunda värld än dagens ver­k­­­lighet. Barn har dessutom erfarenheter som många vuxna aldrig haft, eller som de vuxna glömt, förträngt eller omöjligen kan ha. Exempelvis av hur det är att vara barn idag. 

Livserfarenhet kan alltså röra sig om en eftersläpning av föråldrade föreställ­ning­ar och cementerad känsla av grupptillhörighet. Partiets förslag i sak­frå­gor tycker man sig inte längre behöva sätta sig in i utan man har, sedan kan­ske 50 år tillbaka, ett vane­mäs­sigt ”för­troen­­de” eller en nostalgisk känsla för ett visst par­­ti. Valet av valsedel är alltså inte alltid så värst genom­­­­reflek­terat eller byggt på sakliga grunder och rationellt om­dö­me.


4. Fast barn är så lättpåverkade?


Demagoger kan lätt lura barn, lyder nästa påstående. Eller barn röstar utifrån partiledarens personlighet, snarare än på partiets politik. Det stäm­mer att de yng­sta har en tendens till att tro politiker om gott, men redan i 10-årsål­dern är den tilliten som bortblåst. Kanske är det snarare politikerna som behöver ändra sig här? Inte heller vuxna är förstås helt och hållet opåverkade av politikers karisma. 

Visst är barn generellt mer lättpåverkade än vuxna, konstigt vore annars. De har mindre att jämföra med. Men alla människor låter sig ständigt påverkas och vore inte vuxna påverkbara, fanns väl inga skäl till att alls ha valkampanjer. Det åligger därför dem som kampanjar att leva upp till de vuxnas påstådda ansvarsfullhet. Blir vuxna demagoger, kan det inte sägas vara barns fel. Fast barn möter ju intryck och åsikter från många fler än bara val­ar­­be­tar­e: från föräldrarna, skolan, kamrater, media. 

Manipulativa politikers lög­ner och falska löften skulle säkert bli emotsagda av människor i barnens närhet som de litar mer på. Men, tänker ni då, föräldrarna kommer att påverka barnen. Barnen röstar helt enkelt som för­äld­rarna. Visst är det möjligt, men föräldrars partipreferenser har länge in­verkat på deras vuxna barns rös­tande ock­så, även om detta mönster numera har luck­­­­rats upp. 


5. Barn är ju nyckfulla, lekfulla och ansvarslösa?


Visst kan barn vara ombytliga. Detsamma gäller många vuxna, som av opi­nions­undersökningar att döma tycks ändra åsikt från månad till månad. Många väl­jare minns inte ens vilket parti de röstade på för fyra år sedan. Hur ansvars­fullt lär det valet ha varit? Inte heller här tycks generationerna alltså skilja sig åt så värst mycket. Barn till alkoholister, psykiskt sjuka, eller med föräldrar som dött i AIDS har visat att redan 7-åringar kan ta ansvar för sig själva, för sina yngre sys­kon, eller rent av för föräldrarna. Om de behöver och får.

Vilket slags ansvar tar för övrigt vi vuxna, som tänker kortsiktigt och strun­tar i att vi svenskar idag konsumerar tre jordklot, trots att det faktiskt bara finns ett enda: 1,0? Barn ärver tyvärr sina föräldrars och far- och morföräldrars för länge sedan såd­da framtid. ”De vuxna är framtiden”, inte barnen som det alltid hävdas i vackra tal. Och vi ser resultatet: dagens och gårdagens vux­na tar föga an­svar för miljöförstö­ring, växthuseffekt, kärnkraftsav­fall, resursplundring, utrot­ningen av allt fler djurarter, avverkningen av urskog, överfiskning etc, osv. Vi röstar tvärtom för detta… Bara skatten inte sänks!

Rösträtt torde i sig öka barns och ungas ansvarskänsla, då man lättare bryr sig om sådant som man fått vara med om att bestäm­ma. Ansvar är en följd av rättig­heter, inte tvärt­om. Fast hur kan den som inte får ta något ansvar av­krävas ansvar?! 


6. Rättigheter bör väl förenas med motsvarande skyldigheter? 


Det är en vanlig före­­ställning att rättigheter, som den att rösta, måste balan­­seras mot ansvar och plik­ter, d v s skulle vara något slags belöning för indivi­dens samtidiga sky­l­­dig­­heter. Underförstått: barn har/tar inte det ansvaret, har inga sådana skyldigheter och barn bör då inte heller ha rättigheten att rösta. Denna tanke om ömsesidighet är både en utbredd miss­­­uppfatt­ning och möjlig att tillbakavisa vad gäller barns påstådda av­saknad av skyldig­heter. 

Vilka plikter har då barn? Vi tänker genast på skol­plikt för 7-15-åringar utan att de för den skull har någon rösträtt. Straff­pliktiga blir unga i Sverige vid 15 års ålder, men de får vän­­ta ytterligare tre år på att få rösta. Det vill säga: barn tros kunna ta ansvar för sina felak­tiga handlingar, men inte för sin klokskap eller sina genomtänkta åsikter. Med andra ord: ha skyldigheter, men inte jämförbara rättigheter. ­Inte heller yngre barn än 15-åringar får för övrigt bryta mot lagen.

Fast kravet på ömsesidighet mellan rättigheter och skyldigheter är inte relevant här. Att rösta är en mänsklig rättighet och mänskliga rättigheter är sådana som vi får för att vi är männi­skor – inte under förutsättning att vi förmår prestera något visst.

Snarare handlar vissa mänskliga rättigheter om att andra inte får göra något oönskat mot en, inte hindra rättighets­innehavaren, utan tvärtom bör hjälpa vederbörande att göra bruk av sin rätt, när hon eller han är svagare.


De fyra sista punkterna ska jag ta upp och tillbakavisa på måndag (5/3-18).


Referens 

Rönnberg, Margareta: Barns rätt till sin röst. Om de yngstas politiska och kommunikativa rättigheter, Visby: Filmförlaget 2014


Not

För några av punkterna har jag lånat argument från den tyske pedagogen Mike Weimanns Wahlrecht für Kinder – Eine Streitschrift, Weinheim: Beltz 2002. (Alltså: ”Rösträtt för barn – en stridsskrift”.) 




måndag 26 februari 2018

”Den mest grundläggande av alla rättigheter är rätten att äga rättigheter” – gäller även barns rätt att rösta i allmänna val (Del I)



”Den mest grundläggande av alla rättigheter är rätten att äga rättigheter” (Freeman 2007:7-8)


Det stundar snart ännu ett val – för vuxna, vill säga. Vi sägs ändå ha ”allmän rösträtt” och allmänna val i Sverige, från vilka barn ”naturligtvis” är utestängda. Ändå kallas det demokrati. Det säger väl allt om hur vi ser på barn: de räknas inte till människosläktet, när vi säger ”en människa – en röst”… 

Demokrati kan ges (och har getts) många innebörder och exempelvis Wikipedia framhåller "alla människors lika värde och rättigheter och [..] möjligheten att vara med och bestämma". Ett annat sätt är att betrakta demokrati som ”resultatet av publiker som i offentligheten skapar och ständigt reviderar en allmän opinion i en viss fråga”. Med andra ord: även mellan valen. 

Ett synsätt som jag här och i två kommande (mot vuxennormen normkritiska) inlägg vill betona är ”det gemensamma sökandet efter rättvisa problemlösningar”. Detta kräver att en mångfald sociala perspektiv får komma till uttryck både före och i val och riksdagsbeslut. Barn som grupp har oavsett individuella skillnader i vart fall en sak gemensam, något som vuxna saknar: ett unikt socialt åldersperspektiv, men därutöver förstås även flera mera specifika beroende på kön, klass, etnicitet etc. 

Ingen identitetspolitisk grupp strider dock för barns gemensamma rättigheter att komma till tals i deras egenskap av samhällsnykomlingar med särskilda erfarenheter just nu och specifika krav på framtiden. Ingen "normkritik" syns till här, inte! Idag och i de bägge följande blogginläggen ska jag gå igenom varför de 10 vanligaste argumenten mot barns rätt att rösta inte håller för en kritisk granskning. 

För två år sedan kom den senaste Demokratiutredningens slutbetänkande, Låt fler forma framtiden! (SOU 2016:5). Det tog utredarna hela 1,5 år att – än en gång – komma fram till att 16-åringar ”vet alltför lite om hur demokratin fungerar” och därför ej bör ha rösträtt. Denna formulering från utredningens ordförande Olle Wästberg är i sig just ett uttryck för hur illa ”demokratin fungerar”… 


Kompetenta barn – bara kompetenta hemmavid?


Dagens inom barn(doms)forskningen så hyllade ”kompetenta barn” är tydligen enbart kompetent hemmavid och i (för)skolan, aldrig ute i det vidare samhället. Åtminstone om man ska tro diskussionen om annat än krävande bilderböcker och barns överlägsna digitala förmågor… Barn ”konstrueras” som för-sociala och för-politiska. Något sådant existerar givetvis inte inom människosläktet. Ja, inte i, respektive om, djurriket heller. Missuppfattningar av det slaget måste det givetvis bli en ändring på!

Först måste man förstå hur medlemmarna i 2014 års Demokratiutredning – Delaktighet och jämlikt inflytande resonerat. Uppdraget var enligt direktiven att utarbeta förslag till åtgärder för att öka och bredda engagemanget inom den representativa demokratin; analysera hur demokratin påverkas av att färre blir medlemmar i politiska partier; föreslå åtgärder som kan bidra till att fler väljer att engagera sig politiskt, särskilt bland underrepresenterade grupper som unga, kvinnor och utrikes födda – särskilt belysa ungas politiska representation, delaktighet och inflytande. Samt ”skapa debatt och stimulera ett offentligt samtal om de frågor som ingår i uppdraget”.


Så värst mycket debatt har jag inte upptäckt i frågan om just rösträttsålder. Det vill säga: dess begynnelse… Dock om demokratin i den andra änden av åldersspannet (Christina Rogestam & Lisbeth Staaf-Igelström: Äldreperspektivet saknas i Demokrati-utredningen, DN Debatt 21/1-16). De sistnämnda efterlyste bl.a. skrivningar om kom-munala pensionärsråd och att de politiska partierna måste rekrytera fler 65-plussare till sina riksdagslistor och fullmäktigelistor i kommuner, landsting och regioner.

Vad ”vet då en 70-åring om hur demokratin fungerar” – för barn och unga? Olle Wäst-berg skrev i ett ”debattinlägg” (?) i Expressen (5/1-16) så här: 

16-åringar ska få rösta i kommunalvalen


När frågan om att sänka rösträttsåldern till 16 år kom upp i demokratiutredningen var jag tydlig: Något sådant förslag blir det inte!
Min uppfattning var dels att vi inte ska bryta sambandet mellan myndighetsålder, valbarhetsålder och rätt att rösta, dels att 16 år förefaller alltför lågt. Den som är 16 får utöva sitt inflytande genom kommunala ungdomsråd, elevråd och liknande.
Men jag har ändrat mig och utredningen kommer nu i sitt betänkande den 18 januari att föreslå försöksverksamhet med 16 års rösträttsålder i kommunalvalen.
Vad var det som fick mig att ändra uppfattning? Främst följande skäl:
Rösträttsåldern i Sverige är inte 18 år, utan drygt 20. Eftersom det är fyra år mellan valen och man inte får rösta förrän på sin födelsedag innebär det att förstagångsväljarna i snitt är drygt 20 år. De flesta förstagångsväljare har både varit myndiga och valbara i två år när de röstar. Om vi sänker rösträttsåldern till 16 blir genomsnittet drygt 18 år.
I november tog EU-parlamentet ett steg genom att rekommendera att EU-länderna skulle enas om 16 års rösträttsålder i EU-valen. I Österrike är rösträttsåldern 16, likaså i lokalvalen i flera tyska delstater. I Norge har man försök med sänkt rösträttsålder i vissa kommuner i de lokala valen. Erfarenheterna är genomgående goda. Ingen redovisar några större problem. (Inte heller tycks ungdomsröstandet ha påverkat valresultaten.)
     En klar erfarenhet från bland annat Norge är att 16 års rösträttsålder leder till högre valdeltagande även framöver. För den som just flyttat hemifrån, börjat på universitetet eller börjat jobba är det ofta inte självklart att gå och rösta, förstagångsväljarna har lågt valdeltagande. Om man röstar för första gången när man går i skolan finns man i ett sammanhang som gör att sannolikheten för att gå till valurnorna och komma in i ett röstbeteende ökar.
Svenska skolelever vet för lite om hur demokratin fungerar. Man kan nog utgå från att en svensk gymnasist vet mer om ett amerikanskt presidentval än ett svenskt landstingsval. Just den lokala politiken är ofta frånvarande i skolorna. En sänkt rösträttsålder skulle bli ett incitament till en annan inriktning i samhällsundervisningen.
      Vi har ju en rad olika "myndighetsåldrar": Skolplikt, straffrättsålder, rätten att få handla alkohol, valbarhetsålder etcetera. Därför är det ingen drastisk förändring att sänka rösträttsåldern, särskilt som ju hälften av de som kommer att rösta för första gången vid en sänkt rösträttsålder kommer att vara myndiga och valbara.
  Forskarna tycks tämligen eniga om att 16-åringars mognad inte skiljer sig avsevärt från 18-åringars. Och som vanligt är de individuella skillnaderna större än de generella.
 Demokratiutredningen avser därför att föreslå att vi i 2018 och 2022 års kommunalval i vissa kommuner (som ansökt om detta) genomför en försöksverksamhet med 16 års rösträttsålder.
Forskarna kan följa resultaten vilket gör att vi får ett underlag för ett rikstäckande beslut inför 2026 års val. Dessutom bör det stå kommunerna fritt att införa 16 års rösträttsålder i kommunala folkomröstningar.
      Intressant nog har detta förslag – när vi testat tankarna - nästan inte väckt några invändningar bland parlamen-tariker och kommunpolitiker.
      Det bör alltså finnas gott hopp om första steg mot sänkt rösträttsålder redan i nästa val.
Olle Wästberg, Ordförande för 2014 års demokratiutredning



Ett av utredningens övriga förslag var enligt Demokratiutredningens Olle Wästberg & Daniel Lindvall (DN-debatt: ”Låt folket lägga förslag till riksdag och kommun”, 18/1-16) en ”folk-motion”: Enskilda bör kunna väcka förslag till riksdagen, kommun- och landstingsfullmäktige. Får den stöd av en procent av de röstberättigade ska den behandlas på samma sätt som förslag från folkvalda.

Vad tycker då ”folket” om idén till 16-årsgräns på försök? Jag låter dem som kommenterar Wästbergs artikel ovan utgöra landets icke folkvalda representanter, som förmodligen skulle vara snabba att väcka förslag. Sjutton män och fyra kvinnor var i vart fall kvicka på att vara ”emot” förslaget. Ingen av de 21 kommentarerna var ”för”, förutom möjligen Ellinor Petterssons vars ironi för mig är aningen svårtolkad. 

Jag outar dem samtliga nedan. Deras förutsägbara reaktioner går förstås att hoppa över, men de representerar faktiskt merparten av de ohållbara invändningar mot barns rösträtt som jag senare tänker ta upp till granskning.


Överhoppning OK om du redan tycker dig tillhöra "folket"


21 kommentarer från 17 män och fyra kvinnor, de flesta som det verkar i åldern 45-85 år. Särskilt de många männen som upplever sig hotade är lika ”tydliga”, som Wästberg inledningsvis var: Ingen rösträtt för 16-åringar!

Peter KangertBland det dumaste jag hört. 16 åringar är inte mogna att fatta sådana beslut. Rösträtten måste vara knuten till myndighetsåldern. Om någon ska ändrar så är det snarare än höjning till 20 år.

Leif V Erixell: Ett fullständigt idiotiskt förslag! Något så viktigt som val av de som ska inneha våldsmonopolet och sköta lagstiftnigen i ett allt mer komplext samhälle kräver mognad. I stället borde rötsrättrsåldern höjas till minst 20 år, helst 24 år. Livserfarenhet är oundgängligt och ökar möjligheten för kloka och balanserade val. Nu vill Wästberg ge hormonstinna tonåringar, som knappt vet vilka de är från ena dagen till den andra i sitt sökande efter vuxenhet och berabetning av förlusten av sin barndom – vi har alla varit där – och tillika med nödvändighet begränsade livserfarenhet (och kunskap!), möjlighet att göra val i för landet otroligt allvarliga frågor. Nipprigt!! Man hade hoppats att det var 1:a april men så är det tyvärr inte. Jag har sett Wästberg som förnuftig man tidgare men tvingas nu tänka om radikalt. Vad är det som händer i Sverige? 
När man anser att köpa ut en flaska vin kräver fyra års mer mognad än att rösta på vilka och vilken samhällsideologi och filosofiska principer som ska styra i landet, har det gått väldigt långt – och snett.

”Vajda” Ekstén: INSTÄMMER till 110% med Peter Kangerts inlägg. Man slutar INTE att förvånas över ALLA totalt idiotiska, vansinniga och dåraktiga förslag och beslut som skett och sker 2016 i Sverige.

Fredrik Tempelman: Frågan är ju om man inte skall höja rösträttsåldern. Svenskar är "ungdomar" allt längre upp i åldrarna och åldern innan man kommer in i arbetslivet och faktiskt tar ansvar för sig själv förskjuts allt högre upp i ålder. Vi vet oxå från forskning att konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat förens i 25års åldern. (Citerar SvD:)
"Det är området i pannloben, ”hjärnans beslutsfattarcentrum”, som blir klart allra sist. Detta innebär att förmågor som framtidsplanering, förmågan till överblick och att sålla intryck och riskbedömning inte är utvecklade hos tonåringarna"

Sådant som är extremt viktigt när beslut kring vilket samhälle vi skall ha skall tas. Så forskarnas "16-åringars mognad inte skiljer sig avsevärt från 18-åringars." är korrekt och samtidigt fel. För de är inte mogna alls. Det som är intressant är, är 18 i närheten ens av en 25årings mognad? Nej!…Höj röståldern! 

Robert Larsson: Ett dåligt förslag och visar på en respektlöshet gentemot vårt demokratiska system. Ett barn som inte försöjer sig självt utan blir försörjda av föräldrar och står under deras skydd behöver inte tänka på kostnader för mat, hyror, lån, bensin och skatter etc, dessa barn som har fri sjuk/tandvård (ofta gratis kollektiv trafik) och har inga eller få räkningar behöver dessutom inte tänka på hur utfallet blir i ett val blir då de inte blir drabbade själva. 

Skall verkligen viktiga beslut som påverkar samhället tas av ungdomar/barn som oftast inte har någon arbets och livserfarenhet och som inte själva behöver ta konsekvenserna av utfallen?

Att 16-18 åringar visar på samma mognadsgrad är ju inte konstigt, båda grupperna bor ju oftast fortfarande hemma och studerar i grundskolan/gymnasiet och blir försörjda av föräldrarna samt är nära varandra åldersmässigt. Det är först när man kommer i 20års åldern som man börjar arbeta/söka jobb/ta CSN lån och verkligen börjar att stå på egna ben och får ta konsekvenserna av dessa utan föräldrarna, som man är redo att själv rösta, en höjning av röståldern vore att föredra än att sänka den.

Att 16-åringar skulle få rösta i kommunala folkomröstningar tror jag tvärtom inte är bra för ett framtida valdeltagande, då politikerna i Sverige i många fall struntar i utfallet av kommunala folkomröstningar om besluten gåremot deras egna vilja och då kan man förmoda att viljan att rösta i framtiden sjunker då man inte respekterar demokratiska val på kommunnivå.

Leif Nilsson: Heltokigt. Rösträtt ska man ha när man är myndig, när man har alla skyldigheter ska man också få alla rättigheter. I så fall ska myndighetsåldern sänkas till 16..... Men 16-åringar är i regel inte mogna för det ansvaret. Så... iden är rent idiotiskt. När man är att betrakta som vuxen, då ska man få rösta. Sluta flumma.

Jan Larsson: 16-åringar är ju Baaaaarn numera, nej höj åldern till 24 år, det är för övrigt alldeles för stor andel undomar i riksdag och regering. 

Carl Skeppstedt: Dagens 16:åringar kan ju knappt läsa och skriva,än mindre bli en inderekt beslutsfattare, kvalificerat vansinne!! Håller med Peter Kangert, höj till 20!

Pjotr Peter: Det borde vara en enhetlig myndugehtsålder. Rösta, köra bil, alkohol ... allt. 

Anneth Ståhl: Så barnsliga och omogna som ungdomarna är idag, så lär de knappast vara mogna nog att kunna ta ställning i ett val. Ungdomar tänker inte på helheten utan det blir det parti som driver en enskild fråga som de i så fall lägger sin röst på eller hur kompisen tänker rösta. Jämför med hur de söker till gymnsiet och kompispåverkan där, Vi ser ju detta också när det gäller avhoppen från de yngre förmågor som fått ett förtroendeuppdrag. De inser inte hur stort ämnesområdet är och att man inte kan förändra världen genom en plats i kommunalfullmäktige i Gnesta, Degerfors eller Älvdalen. De enda partier som skulle tjäna på att 16-åringar skulle få rösta är v och mp och det vore en katastrof om dessa ytterlighetspartier fick möjlighet att påverka ännu mera. 

Gunilla Aronsson: Håller med dig peter Kangert! Har aldrig hört något så dumt. Blir det så slutar jag att rösta. 16-åringar har inget begrepp om vad som är rätt i politiken! 

Mats Petré: Skolelever vet för lite om hjärtkirurgi också. Med logiken att okunskap är meriterande kanske vi ska låta dom genomföra by-passoperationer också?

Stefan Eriksson: När våra ungdomar gör brott, så får de strafflindring för de är ju bara barn och inte mogna nog att lastas för sitt agerande. Att ge 16-åringar rösträtt måste ju innebära att det resonemanget inte längre skall gälla. Ett idiotiskt förslag som går i linje med många andra.

Elisabeth Akerman: Skadlig utredning som bör läggas ner. Svenska ungdomar är okunninga, omogna och kan noll om vad som händer i kommunerna.

Gamil Pierre Marzouki: Gifter mål nästa, hon 9 år han hemligt   skaffa barn!! har ni sätt upp nån ålder,fy fan vad sjukt olle att tänka på saken..du vet att det bekämpas barnäktenskap över allt, du gör det lätt för att det kan bli lagligt.

Gunnar Lundh:  Jag tillhör också dem som med emfas avvisar förslaget. Flera på detta spår anger goda skäl till varför man inte skall sänka. Är man inte mogen nog att ta beslut om alkohol och i andra frågor, är man inte mogen nog att hantera detta viktiga moment. Tvärtom, höj i så fall. 18 år är redan för lågt.

Ellinor Pettersson: Joooooooo men det tycker jag verkligen, då kommer äntligen SD in i kommunerna. Yippie dags för maktskiften !!!!!! I och med denna vetskap så kommer detta idiotiska förslag att läggas ner. Allt som gynnar SD får ju inte finnas. 

Christoffer Otto Othén: Något som utmärker ungdomar i mycket högre grad än folk som är 20år eller äldre är att de har konstant kontakt med någon form utav statlig instution, tex som skolor, ungdomsmottagningar och allt vad det nu är. Vilket innebör en moralisk fara då man kan lova att göra förändring i dessa instanser som berör dem dagligen på ett sådant sett som är universellt uppskattat bland ungdomarna tex höja studiebidraget, höja maxåldern på ungdomsmottagningarna osv och samtidigt föreslå saker och ting som högre skatter som inte kommer att påverka dessa ungdomar på X antal år. 

Lothar Marunga: men hur skall bl.a. MP annars kunna bibehålla sina röstsiffror?

Patric Leonhed: Det jag är mest fundersam över är hur slutsatsen att skolelever skulle få ett "incitament" till att lära sig mer om landstings- och kommunalvalet. Är det en självklarhet att bara för att de kan rösta så kommer alla automatiskt vara intresserade av att lära sig vilka namnen på valsedlarna är och vad de står för? Självklart finns det många politiskt aktiva ungdomar, men de är det redan nu och behöver inte mer incitament. Det jag menar är att det här är något som med största sannolikhet kommer leda till att en minoritet av ungdomar som velat rösta så snart de kan blir glada över det, men där majoriteten inte bryr sig öht och lågt valdeltagande kommer att fortsätta, även om det blir något högre av tillskottet.


KU-ordförandens avsaknad av argument mot 16-årsgräns


En mer tungt vägande representant för ”folket”, trots att så förhållandevis ung som 43 år, och disputerad i affärsrätt, var ordföranden i riksdagens konstitutionsutskott, moderaten Andreas Norlén. Denne replikerade på en debattartikel av Demokratiut-redningens Olle Wästberg & Daniel Lindvall på DN Debatt införd samma dag som Expressen-artikeln.

Dagen därpå manade Norlén (DN Debatt 19/1-16) under rubriken ”Sänk inte rösträttsåldern till 16 år”. Motiveringen var huvudsakligen att ”man ska inte laga det som inte är trasigt”, d.v.s. allt är bra som det är!!!!

 Norlén: 

 jag är mycket tveksam till en av idéerna: Försök med rösträtt för 16-åringar i kommunalval.

Det är viktigt att främja ungas politiska intresse men det är stor skillnad mellan en högstadieelev och en gymnasieelev när det gäller mognad, analysförmåga och konsekvenstänkande. Att rösta innebär ett komplicerat beslut och i nästan hela den demokratiska världen har man funnit att 18 år är en lämplig ålder för att bli myndig, få rösträtt och bli valbar. Individer utvecklas olika snabbt, men generellt sett är 18 år en väl avvägd åldersgräns. 

Utredningen anser för övrigt att 18-årsgränsen för valbarhet till politiska uppdrag ska behållas och vill alltså göra skillnad mellan rätten att rösta och möjligheten att bli vald. Min uppfattning är att myndighetsålder, rösträttsålder och valbarhetsålder även fortsättningsvis bör vara densamma.

Frågan om rösträtt i riksdagsvalet prövades 2008 av Grundlagsutredningen, där alla partier som då satt i riksdagen ingick, och den kom enhälligt fram till att inte ändra rösträttsåldern. Det är ytterligare ett skäl till att inte nu ta upp frågan igen. Demokratiutredningens förslag gäller visserligen kommunala val, med motiveringen att de rör frågor som ligger nära unga människor, men det vore märkligt att ha olika rösträttsålder i olika val och att se kommunalval som enklare än riksdagsval. Även att rösta i kommunalval kräver förmåga till analys och konsekvenstänkande, till exempel hur ett beslut om en skola påverkar den kommunala budgeten.

Man ska inte experimentera med demokratins spelregler, utan ändra försiktigt och först om man ser ett tydligt behov. Det finns starka argument för dagens rösträttsålder och då ska man inte laga det som inte är trasigt.


Norléns argument mot en sänkning till 16 år är…?


Men om det nu finns starka argument, varför då inte lägga fram dem? Någonting är uppenbarligen ”trasigt”, eftersom det i utredningens direktiv just ingår att föreslå åtgärder som kan bidra till att fler unga väljer att engagera sig politiskt. Juris doktor Norlén hävdar alltså att 1) att högstadieelever – som oftast ännu inte är 16 år – skiljer sig från gymnasieelever som är 16-18 år, som förvisso också uppvisar inbördes olikheter; 2) att det är svårt att rösta; 3) att resten av den demokratiska världen tycker som han; 4) att det vore konstigt att ha olika åldrar för olika slags val; 5) att det bör vara samma åldersgräns för att bli myndig, ha rösträtt och vara valbar, och det tycker även Wästberg, men ingen av dem anger något skäl; 6) att man 2008 också tyckte som han gör nu...

Norlén låtsas ej om att 16- och 18-åringars mognad enligt forskningen ej skiljer sig åt. Vuxna är, som framgått, även de olika vad gäller mognad, analysförmåga och konsekvenstänkande. Många vuxna tycks mena att det är ytterst svårt att rösta, eftersom de beslutar sig först i vallokalen. Alla tror ju att Sverige är ett föregångsland, så varför inte också på detta område? Åldersgränser kan självfallet variera, precis som de redan gör på en mängd områden – om det nu alls ska finnas någon gräns vad rösträtten anbelangar.

Ett rent häpnadsväckande argument mot ungas rätt att kunna rösta är det som framskymtar i Wästbergs artikel, där han själv förordar 16 års rösträttsålder fast enbart för kommunalvalen. Han ser tydligen detta som riskfritt, då han inom parentes skriver ”Inte heller tycks ungdomsröstandet ha påverkat valresultaten”. Ska unga alltså bara få rösta om deras röst inte påverkar utgången av valet?! 

Lika talande är det fullt utsagda i några av kommentarerna till hans artikel, om det orimliga i att också barn och unga skulle kunna ha egna intressen att försvara, precis som alla andra grupper i samhället:

”Vilket innebör en moralisk fara då man kan lova att göra förändring i dessa instanser som berör dem dagligen på ett sådant sett som är universellt uppskattat bland ungdomarna tex höja studiebidraget, höja maxåldern på ungdomsmottagningarna osv och samtidigt föreslå saker och ting som högre skatter som inte kommer att påverka dessa ungdomar på X antal år”. 

Det är klart att vuxna inte vill dela med sig mer av resurserna… Att äldre får utöva infly-tande i valfrågor som verkligen kommer att påverka ungdomarna om X antal år, när de gamla inte längre lever, glöms däremot bort.

Ett är dock säkert: många ungdomar behärskar det svenska språket bättre än flera av "folket" ovan.


Frånta pensionärerna deras rösträtt!


År 1970 föreslog en amerikansk professor vid namn Douglas Stewart att pensionärer skulle fråntas sin rösträtt. Det fanns alltför många senila röstberättigade och andelen gamla steg hela tiden. Rösträtten borde inte vara något livslångt privilegium, utan ses som en del av den politiska gemenskapens förmåner såväl som risker. De äldsta var enligt honom farligt nära total befrielse från att behöva ta konsekvenserna på längre sikt av sina politiska handlingar, till allvarlig skada för unga generationer. 

Det vore fel att tillåta människor över 70 år att rösta, då de inte lär behöva betala priset för många av sina själviska val, menade Stewart. Risken är annars att de gamla röstar på sätt som bara gynnar deras egna intressen i det korta perspektivet. Gamla är lika lättfrestade som barn sägs vara, fast mindre toleranta, och ofta bittra över att livet inte gett dem det som de hoppats, skrev han. Stewarts förslag var därför att ta ifrån äldre deras rösträtt vid fyllda 70 år. 

Andra har hållit med om att det med en åldrande befolkning finns stor risk för att valmanskåren – och därmed politikerna – är mer inriktade mot kortsiktiga frågor, då allt färre är föräldrar till förskole- & skolbarn och allt fler medelålders oroar sig för sina åldrande föräldrars, eller för sin egen, äldrevårds tillgänglighet och kvalitet. Belägg tycks också finnas för att de senaste decenniernas reformer i Sverige gynnat pensionärer mer än de gynnat barn. 

Förslaget att frånta någon rätten att rösta låter onekligen väl grymt. Sådan ålders-diskriminering skulle givetvis ge upphov till ramaskrin. Fast det är sant att ålderspyramiden snart nästan ställts på huvudet och att allt färre unga arbetsföra framöver kommer att vara tvungna att försörja allt fler. Finns det kanske bättre lösningar i andra änden av åldersspannet: att alla människor oavsett ålder har rösträtt? Är inte också barn människor?! 


1. Barn är okunniga om politik och demokratins funktionssätt?


Oavsett om påståendet generellt stämmer eller inte, bör i så fall resonemanget och kunskapskravet – för att mäta alla med samma måttstock – även appliceras på vuxna. Statsvetaren Stefan Olsson (2008) har hävdat att så många som en tredjedel av vuxna svenskar inte vet något om politik, men ändå fråntas denna tredjedel för den skull inte rätten att rösta. Varför ska just barns eventuella okunnighet särbehandlas? Borde vuxna kanske genomgå intelligens- eller kunskapstest, innan de eventuellt får röstkortet hemskickat? 

Nej, det finns förstås inget rimligt sätt att sortera ut de okunniga oavsett ålder och för att inte utestänga de kunniga – oavsett ålder – ska alla i en demokrati ha var sin röst och möjlighet att påverka beslut som rör deras liv. Inte ens en relativt stor andel okunniga röstande skulle utgöra något hot mot demokratins funktionsduglighet. Deras okunnighet i sakfrågor rör ju inte exakt samma frågor, utan de oupplysta är okunniga på olika vis och anhängare av samtliga partier. En jämlik fördelning av okunskapen, med andra ord... 

Det avgörande är i själva verket väljarkårens samlade kompetens. Även om man anser att alla nya barnväljare skulle vara inkompetenta när de utövar sin rösträtt, skulle gruppen ju inte utgöra någon majoritet. 

Men en följdfråga blir: Vad menar man här med ”politiska frågor”? Avses kunskaper om partiprogram, politiker, formalia? De 94 fjärdeklassare som jag samtalat med om deras syn på tv:s nyhetsprogram har till övervägande del visat sig besitta både politiska kunskaper och intresse för samhällsfrågor (Rönnberg 2010). 

Men frågan är i vad mån politiska faktakunskaper verkligen spelar någon större roll i röstbåset. Röstning på ett visst parti bygger inte sällan på att väljaren fastnat för en viss valfråga eller har åsikter om en enda sak. Hur rationellt är det? Kunskaper och förmåga att reflektera över komplexa frågor har relativt liten betydelse för majoriteten vuxna väljare, så varför skulle kravet vara mer avgörande för barn? 

Men om man nu inte är så kunnig eller samhällsintresserad, i och med att man ju inte får vara med och påverka: när är utsikterna då som bäst att man blir det? Om man får vara med och bestämma, eller överhuvudtaget inte räknas? För vilka är möjligheterna gynnsammast att göra något åt bristfälliga kunskaper, t ex med hjälp av informativa tv-program: Är det för 7-12-åringarna, eller för den som så sent som i medelåldern fortfarande inte skaffat sig tillräckliga? Det är inte för sent att reparera de yngstas okunnighet, men mera tveksamt beträffande 40-50-åringarnas. 

Hade barn rösträtt, fick de givetvis anledning att informera sig grundligare. Till exempel följa nyheterna i medierna och delta i diskussioner i skolan och hemmet. Wästberg har helt rätt när han (Expr 18/1-16) skriver: ”En sänkt rösträttsålder skulle bli ett incitament till en annan inriktning i samhällsundervisningen.”

Nej, kunskapstest och intelligenstest strider mot demokratins grundidé. Rösträtt handlar inte om de (ut)bildades privilegium. Att vara politiskt insatt är inget krav för vuxnas rätt att rösta, utan snarare ett tydligen svåruppnåeligt ideal. Inga vuxna, oavsett kompetens, är fråntagna rätten att rösta: Sveriges 160 000 senildementa, svårt alzheimersjuka och gravt utvecklingsstörda och vuxna människor i koma, kan rösta i val via ombud. Varför inte också barn?

11-åringars tänkande är lika kompetent som genomsnittvuxnas. Dagens 10-åringar skulle sannolikt få hög­­re IQ än den vuxne väljaren med sju års folkskola hade fått år 1921. Vissa moralforskare anser t.o.m. att barn är mer etiskt kompetenta än vad vuxna är. Statsvetenskapsprofessorn Ludvig Beckman skriver (2003): ”Det har hävdats att demokrati inte främst handlar om att tillfredsställa egna intressen, utan om att avgöra vilken politik som bäst gynnar gemensamma intressen. Om barnets oskuldsfullhet och naivitet blir till en svaghet när det gäller att handla rationellt, blir samma egenskaper till en styrka när det gäller att handla moraliskt.” 

Så varför efterfrågas då inte empatitest lika gärna som kunskapstest? Är det för att vuxna tror sig förlora? Ingetdera är förstås motiverat. Men: 


2. Barn är väl själviska? 


Moralisk-etisk kompetens krävs för att inse att man riskerar att inskränka någon annans rättigheter. Det har åtminstone barn över 6 år, enligt flera studier. Barn kan sätta sig in i och ta hänsyn till andra individers och gruppers intressen. Tioåringar betonar rättvisa mer än kanske någon grupp och har stor tilltro till förnuftet: ”förstod folk bara de rätta skälen, skulle de säkert inse att det bästa för alla var att...”. Osv. 

Valforskaren Frank Aarebrot från Bergen (som även undervisar i Örebro) har alltsedan 70-talet frågat väljarna om vilka tre frågor som de ansett vara avgörande för deras val av parti. Ungdomar har angett två ”ungdomsfrågor”: dels skolpolitik, dels något annat ungdomsämne. Den tredje valfrågan har alltid varit äldreomsorgen. När man idag frågar de gamla, ger de enligt Aarebrot till svar enbart valfrågor som har med gamla människor att göra – inga ungdomsfrågor. Men på 70-talet hade deras tredje valfråga ett ungdomstema. Farfar brydde sig då om barnbarnen och de om farfar. Idag bryr sig barnbarnen fortfarande om farfar, medan farfar tycks ha slutat bry sig om barnbarnen. 

Aarebrot i nrk-intervju: Senk alderen til 12 år! http://www.nrk.no/norge/--senk-alderen-til-12-ar-1.2979071 

Här finns tyvärr inte utrymme (eller läsaruthållighet) att så grundligt som jag gjort i min bok (Rönnberg 2014) brodera ut motargumenten, men jag hoppas i vart fall kunna ge en tankeställare. I nästa blogginlägg ska jag vederlägga ytterligare fyra vanliga invändningar mot barns rösträtt. 


Jag litar därefter på att just DU för kampen vidare! Du är kanske ung och digitalt bevandrad, så att du kan fixa en Facebookgrupp och namninsamling på Nätet: Rösträtt till alla barn! och inlämna en folkmotion. Eller möjligen är du så gammal att du kan starta Mormorsuppropet, eller om det ej får tillräckligt genomslag: Farfarsupproret och t.ex. matstrejka på äldreboendet. Eller starta ett pensionärsupplopp?



Referenser


Beckman, Ludvig:  Demokrati och kompetenskrav. Barn, ungdomar och rätten till politiskt inflytande, sid. 73-93 i Britta Jonsson & Klas Roth (red): Demokrati och lärande, Lund: Studentlitteratur 2003 

Freeman, Michael 2007: Why it remains important to take children's rights seriously.
International Journal of Children's Rights, 15, 5-23.

Olsson, Stefan: Rösträtt för barn – en kritik av kompetensens betydelse för demokratins funktionssätt, Tidskrift för politisk filosofi 12 (2008):2, s.7-34

Rönnberg, Margareta: Barns rätt till sin röst. Om de yngstas politiska och kommunikativa rättigheter, Visby: Filmförlaget 2014

Rönnberg, Margareta: Från Barnjournalen via Lilla Aktuellt – till Häxan Surtants Rapport? Om barn, tv-nyheter, politik och medborgarskap, Visby: Filmförlaget 2010 Rönnberg 2014

Stewart, Douglas J: Disfranchise the old, The New Republic, no. 163 (1970):8-9, s.20-22



torsdag 22 februari 2018

Läsarnas 25-i-topp-lista utifrån antalet besök



Populistan över mina mest lästa blogginlägg


1. Måndag 17 september 2017



2. Måndag 5 februari 2018



3. Måndag 30 januari 2017



4. Måndag 16 oktober 2017



5. Måndag 6 mars 2017



6. Tisdag 19 september 2017



7. Måndag 17 april 2017



8. Onsdag 7 februari 2018



9. Onsdag 23 september 2015



10. Onsdag 5 april 2017
Synd att inte också vuxna precis som 3-4-åringar enbart täcker ansiktet i kurragömma! (2 5950 besök)



11. Onsdag 29 mars 2107



12. Måndag 12 juni 2017



13. Onsdag 15 februari 2017



14. Måndag 6 juni 2016



15. Tisdag 3 november 2015



16. Måndag 6 februari 2017



17. Måndag 24 april 2017



18. Onsdag 11 januari 2017



19. Måndag 8 maj 2017



20. Fredag 23 fredag 2016



21. Onsdag 10 maj 2017



22. Måndag 15 maj 2017



23. Onsdag 31 januari 2018



24. Måndag 18 januari 2016



25. Måndag 5 juni 2017