Innan någon hann tipsa mig om en empirisk studie av förskolebarn och bilderböcker, snubblade jag i morse själv över en licentiatuppsats från Uppsala Universitet. Visserligen har också denna uppsats ett didaktiskt perspektiv, men verkar för den skull ytterst intressant: Pelle Norlins Bilderboksstunden i förskolan. Småflodhästarna och Kenta möter Piraten och Spenaten, 2013
Författaren skriver:
”Det centrala undersökningsobjektet inom didaktiken är vilka innehåll som skapas i olika typer av lärandemiljöer och hur de skapas […] De grundläggande didaktiska frågorna är för det första ”vad?” och ”varför detta?”, det vill säga fokus ligger på vad jag som pedagog vill att barnen ska lära sig inom ett visst område och varför just det ska läras. För det andra har vi de didaktiska frågorna ”hur?” och ”varför så?”.
Abstract
Uppsatsen Bilderboksstunden i förskolan undersöker potentialer i två välkända svenska bilderböcker under tretton videofilmade bilderboksstunder på två förskoleavdelningar i skilda kommuner. Undersökningen är gjord utifrån de föreställningsvärldar (Langer 1995:5) och den textrörlighet (Liberg m.fl. 2010c:46) som barn och pedagoger använder. Några möjliga innehållsliga teman i bilderböckerna kontrasteras mot det upptag som deltagarna ger uttryck för i dialogen – som förs med såväl språkliga som kroppsliga uttrycksmedel under tiden som boken blir läst – och i korta samtal direkt efteråt.
Föreställningsvärldar skapas utifrån flera olika hållningar. Vanligt är att, till skillnad från vad forskning i skolans värld dokumenterat, röra sig ut mot egna erfarenheter. Barnen som är mellan tre och sex år engagerar sig starkt i det innehållsliga temat det farliga i den ena bilderboken. Pedagogerna följer barnen i deras intressen, men när de försöker väcka tankar om underliggande betydelser svarar barnen vänligt med att styra samtalen mot upplevelser istället. I den andra boken vill pedagogerna fokusera det normkritiska temat som förskolans läroplan påbjuder. Barnens svar är vanligen undvikande utom i en bilderboksstund där en grupp pojkar starkt argumenterar för könssegregerade lekar gentemot pedagogen.
Deltagarna ställer många gånger olika hållningar bredvid varandra genom att hastigt röra sig genom olika föreställningsvärldar. Olika föreställningsvärldar kan till och med smälta samman därför att de med hjälp av hopfantiserade lekvärldar använder element från boken, egna och gemensamma erfarenheter eller kunskaper och sina personligheter. Vid upprepad läsning skapade barnen lekfulla kontrafaktiska resonemang utifrån böckernas handling.
Förutsättningen för att bilderböckernas rika tolkningsmöjligheter ska kunna utnyttjas är att yttrandefriheten respekteras och att barnen får avbryta läsningen. Den mest intensiva dialogen uppstår ofta i samtalet under själva läsningen, medan samtalet efter läsningen ofta avstannar. Det verkar också som om barnens förmåga att återknyta till upplevelsen av boken är omedelbar när läsningen återupptas.
Uppsatsen visar att det är möjligt att utveckla rika föreställningsvärldar och stor textrörlighet vid läsning av bilderböcker i förskolan. Detta sker om pedagoger samtalar med barn med öppenhet för de tolkningar och fantasifulla associationer som uppkommer under läsningen, bland annat sammansmälta föreställningsvärldar. Studiens fynd pekar framåt mot hur de didaktiska potentialerna i bilderboksstunden skulle kunna samverka med förskolans övriga verksamhet i ett mer utvecklat litteraturarbete.
Författaren har tydligen arbetat som förskollärare i 30 år. Studien går att läsa i fulltext på Nätet, vilket jag ska göra så snart jag hinner:
Pelle Norlin: Bilderboksstunden i förskolan. Småflodhästarna och Kenta möter Piraten och Spenaten, Uppsala 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar