Dagens (6/3-17) första ”fake news”, eller med en bättre beteckning ”virala dupering”, återfinns på
Dokumentärfilm – allt annat än sanning
Där får Svenska Filminstitutets nye dokumentärfilmskonsulent påstå att ”att dokumentärfil-men lämnat sanningsanspråket och går mot det personliga berättandet”. Filmkonsulenten för dokumentärfilm väljer ut och rekommenderar vilka filmer som ska få statligt filmstöd. Han tycker sig se en ”ny trend”, som i själva verket är långt ifrån ny.
Den verkligt nya, men osanna, är att en film innehållande lögner tydligen fortfarande ska kallas för en dokumentär. Det finns förvisso ”fakedokumentärer” såväl som ”mock docu-mentaries”, dramadokumentärer, dokudramer med flera hybridvarianter, som dock inte utger sig för att vara sanna och är tydliga med det.
Sanningsanspråk och personligt berättande är inte oförenliga. Och att ifrågasätta påståenden om en objektiv sanning är förstås något redan förskolebarn kan göra, men det är ju en helt annan femma…
En ”dokumentärfilm” som lämnat sanningsanspråket är ingen dokumentärfilm!
Herregud, vad har Filminstitutet anställt för en konsulent??? Som kan göra denna "prioritering" (OM han nu är rätt refererad):
”Och när Libossart bedömer om en dokumentär håller i kvalitet, är sanning inte något primärt.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar