För snart ett år sedan (6/2-17) skrev jag ett inlägg om framför allt många pojkars intensiva intresse för dinosaurier. Jag föreslog där ett antal möjliga förklaringar till den dinosauriefas, som en tredjedel av alla 3-5-åringar i Västvärlden verkar genomgå. Sedan dess har ett 20-tal nya dinosauriefossiler upptäckts. Således ännu fler svåra namn för förskolebarnen att lära sig och ännu fler djur att särskilja… Paleontologerna ökar därmed kraven på många förskolebarn. Vad gör skolväsendet åt detta?
Håller exempelvis alla förskolor sig med en rik uppsättning små dinosaurier i plast? Finns dessa i så fall även på kristna förskolor? Och varför nämner den nya revideringen av läroplanen för förskolan (Lpfö-98) inte klart uttalat ett enda ord om dinosaurier?! Djuren sägs ju vara bra för barns mentala utveckling. De torde dessutom förmodligen ge upphov till många livsfrågor.
Visserligen slår 802 olika Pokémons fortfarande de drygt 700 dinosauriearter som sägs ha upptäckts. Alla är förstås inte fråga om monumentala rovdjur, men en av de senaste har kallats både ”chicken from Hell” och mördarsvan, trots att förmodligen växtätare. Det är klart att dessa fascinerar.
Tematiseras dinosauriernas tid i förskolan?
Om nu en tredjedel av alla 3-5-åringar (vissa studier säger av alla 2-6-åringar) har en period av sådan ”dinosauriemani”, blir det ju några i varje förskolegrupp. Får barnen till exempel tidigt möta några paleontologiska förebilder? Skolinspektionens gransknings-rapport Förskolans arbete med jämställdhet (2017) som publicerades för nästan exakt ett år sedan byggde ju på observationer av ett antal förskolor, bland annat med avseende på deras genusfelaktiga respektive genusrätta leksaker. Granskningens frågeställning är följande:
Arbetar förskolan med att erbjuda barnen möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster och könsroller?
Anses dinosaurier månne ”begränsa” pojkarna? I så fall vad hos pojkarna: deras kognitiva förmåga? Eller deras syn på de båda könen? Hänger dessa alltså inte samman? En fråga i granskningsrapporten löd hur som helst, ifall personalen ”fyller traditionella miljöer (ex. dockvrå) med nytt innehåll”. Likaså om personalen aktivt:
– ”påverkar barnen så att de prövar olika material” (a a:41)
– ”uppmuntrar både pojkar och flickor att pröva material som stimulerar till lek, rollek, spel, drama och fantasi, skapande, undersökande och experimenterande, bygg och konstruktion, motorik och språk” (a a:41)
– ”tillskriver olika material lika stort värde och attraktion” (a a:41)
Pedagogisk intresseteori vs jämställdhet?
Nu är det inte bara det lidelsefulla intresset för dinosaurier som utmärker en tredjedel av alla barn mellan 2-6 år, utan forskarnas intresse för förskolebarnens ”besatthet”, ”fixering” eller ”intense interest” riktas även mot barns extrema vurm för andra ting. Mest frekvent förekommande visar sig faktiskt fordonsfixering vara (DeLoach m.fl. 2007), medan dinosaurier kommer på andra plats. Hur mycket bilar förekommer det i förskolan, eller ”uppmuntras” pojkarna att inte leka så ofta med dem som finns?
Min undran om förekomsten av dinosauriefigurer (och i så fall hur många) i förskolan är alltså föranledd av att förskolepersonalen dels ska motverka traditionella genusval vad till exempel leksaker anbelangar, dels främja barnens kognitiva utveckling. Om nu främst pojkar starkt gillar dinosaurier och dinosaurier, liksom bilar och andra fordon, främjar deras kognitiva utveckling mer än mycket annat, vilket av dessa mål ska då ges företräde? Vilka förmågor och intressen hos pojkarna ska prioriteras? Hur görs ställningstagandet mellan försöken att bredda (främst) pojkarnas val av material, respektive främja deras faktaintresse och kognitiva utveckling?
Utifrån pedagogisk intresseteori, som framhåller att det som elever (redan) intresserar sig för skänker angenäma känslor, som aktiverar upplevelsen av kompetens, autonomi och självbestämmande, som i sin tur gör att lärandet blir kvalitativt annorlunda, är det lätt att motivera dinosaurieteman. Barnen förstår helt enkelt bättre, även tack vare större självförtroende och upplevelsen av bemästrande. Dinosaurier omnämns visser-ligen inte explicit i den svenska läroplanen för förskolan. Det gjorde de 1995 däremot i tre tyska förbundsrepublikers läroplaner, där de till exempel ingick i evolutionsteori. Bara en femtedel av de undersökta 8-9-åriga barnen hade trots det fått kunskaper om dinosaurier främst i skolan – de flesta istället från medierna och föräldrarna (Schilke 1999:7).
Dinosaurier kan förvisso mycket väl motiveras med Lpfö-98:s skrivningar om att ”verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter”:
- förskollärare ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sit eget värde
- för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar
- förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga
- förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturveten-skap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.
Inga direkt nya forskningsrön sedan sist, men…
Sedan sist har det även skrivits nya artiklar om barns dinosauriefanatism. Jag tänkte därför undersöka om nya forskningsresultat haft något att tillägga, eller några nya hypoteser om urtidsdjuren fascinationskraft framkastats. Eller ifall ”dinosauriemanin” lagt sig, med tanke på konkurrensen från alla nya små fickmonster? Förskolebarnen kan ju trots sin enorma hjärnkapacitet inte rymma hur mycket fakta och benämningar som helst.
Vad jag kan se verkar intresset snarast öka bland barn, möjligen förstärkt av nya animerade barnfilmer om dinosaurier. Många artiklar har också skrivits, men baserade på tidigare forskning. En källa som jag förra gången ej tog med (kanske inte ens upp-täckte) handlar om hur särskilt gynnsamt ett ”sustained intense interest” för urtids-djuren är för barns kognitiva utveckling (Alexander m.fl.2008). De fyra psykologerna följde i en longitudinell studie 215 barn från det att dessa var 4 till dess att barnen var 6 år gamla, för att se hur specialintresset utvecklade sig hos den del av barnen som hade ett sådant.
Särskilt påtalas hur barnen får ökad uthållighet för lärande, bredare uppmärksamhets-spann och djupare informationsbearbetande förmågor. Inte minst var det dock i pojkarnas fall främst fråga om ”faktakunskaper”, men dessa pojkar var också ”highly verbal”. Specialintresset leder helt enkelt till både kunnigare och smartare barn som är duktigare på att lära sig! Hjärnan mår bra av dinosaurieintresset.
Skolstarten visar sig dock vara ett hinder för att upprätthålla intresset… Lärarna tycks ej ha utrymme till att väva in barnens intressen i kursplanen. Eleverna har mindre möjlighet att fråga såväl som från läraren få svar om sitt smala ”intensiva intresse”. Klasskamraterna kanske heller inte delar ens intresse. Barnen har nu även mindre fritid till att ägna sig åt sitt specialintresse. När barnen blir äldre upplever de uppenbarligen också att detta att lära sig något är mindre lekfullt och kräver hårt arbete, konstaterar forskarna (a a). Skolan är med andra ord den viktigaste anledningen till att barn slutar vilja lära sig allt om ett specifikt område. Därför är förskolans dinosaurier extra viktiga, menar jag.
Kreationister är oroade
Ännu en text som jag först nu upptäckte var en 30 år gamma en, som fick mig att fundera över kristna förskolor. Läroplanen ska ju även omfatta dem. Vad säger nu bibeltroende kristna om dinosauriernas liv för 150 miljoner år sedan? Om människans förhistoria? Går Bibelns skapelseberättelse att förena med dinosaurier? I Gamla testamentet står det ju i Första Moseboken om hur Gud på sex dagar skapade jorden (för cirka 6 000 år sedan?) och människan av jord.
Jag snubblade alltså över nedan text (Taylor, 1987), som jag bara ska citera direkt ur. Denne Paul Taylor (Production Director of the Films for Christ Association) lyckas i dinosaurierna finna belägg för Bibelns skapelseberättelse, en så strong prestation att den är värd att förmedla:
Dinosaur Mania and Our Children
Evidence for Creation
Dinosaurs are the newest fad. Will they lead children away from our Creator? Or to Him?
WHERE IS THE DANGER IN THIS DINOSAUR-MANIA?
Dinosaurs are being used on a monumental scale to promote evolution. Parents are often amazed at how much even kindergartners know about them. Portrayed as strange, fierce-looking creatures, they are effectively used to indoctrinate millions of children with false evolutionary concepts, such as the following:
1 Dinosaurs and many other animals are pre-historic. Most of the earth's history took place long before the Bible or any other book was written and long before any man existed.
2 It is a scientific fact that the earth is exceedingly old--perhaps 5 billion years.
3 Evolution is a fact. God did not create the world as portrayed in the Bible.
4 There once was a time when the land was inhabited only by reptiles--the Great Age of the Dinosaurs.
5 Dinosaurs and other animals evolved into completely different kinds of creatures. Every creature evolved from lower forms of life, even man. Man is just an animal--a highly-evolved primate.
PUBLIC SCHOOLS AND DINOSAURS
[…] dinosaurs are related to evolutionary concepts that lead children away from the truth revealed by God in His word.
[…]
To help counteract the efforts of creationists, various leading evolutionists have come to the conclusion that not enough evolution is being taught. They are actively engaged in making sure that evolution is stressed even more in schools, starting even at the pre-school level!
USING DINOSAURS TO TEACH ABOUT CREATION
The current dinosaur craze can either do great harm, or it can be used for significant good. The exciting thing is that when it comes to dinosaurs, the facts are on the side of a creationist interpretation--not evolution.
Here are some dinosaur facts that can be used to stimulate children's interest in the true nature of science while presenting dinosaurs in a Biblical framework of history.
Dinosaurs and the Bible. Many are surprised to find that dinosaur-like creatures are mentioned in the Bible. Job chapter 40 gives us a good description of one of these animals.
The book of Job is very old, probably written around 2,000 years before Jesus was born or soon after the Flood. Here God describes the greatest of land animals, an animal the Bible calls "behemoth," meaning "gigantic beast” [odjur]. This Biblical description clearly fits the description of a large saurapod such as Diplodocus or Apatosaurus. Note the following points mentioned there; the behemoth:
Was a large, grass eater
Had great muscles and extremely strong bones
Was not afraid of anything
Had a tail so large it was compared to a large cedar tree
Rests in marshes--flooding rivers do not alarm it
Cannot be trapped or domesticated
Before the wide-spread interest in the dinosaurs, early students of the Bible tried to identify the behemoth of Job based on contemporary experience. The best candidates were the elephant or hippopotamus, both of which fail the description--especially the tail test.
Other samples of how dinosaur facts can be used to honor the Creator include the presence of dinosaur fossils in hardened mud (sedimentary rocks) and the fact that fossil skeletons result from rapid burial (such as the Flood), not by slowly being covered by sediments over many years.
Jag väljer att inte kommentera citatet, utan avslutar istället bara med länken till mitt förra blogginlägg (6/2-17) i ämnet, för den som eventuellt är intresserad:
Varför har (särskilt) så många pojkar en dinosauriefas? Eller upphör kanske aldrig fascinationen?
Referenser
Alexander, Joyce, Johnson, Kathy, Leibham, Mary & Kelley, Ken: The development of conceptual interests in young children, Cognitive Development 23 (2008), s. 324–334
DeLoache, Judy S, Simcock, Gabrielle & Suzanne Macari: Planes, trains, automobiles – and tea sets: Extremely intense interests in very young children, Developmental Psychology 43 (2007):6, sid.1579-1586
Schilke, Karl: Lernvoraussetzungen von Kindern zum Thema Dinosaurier. Zeitschrift für Didaktik der Naturwissen-schaften 5 (1999):2, s.3-14
Schilke, Karl: Lernvoraussetzungen von Kindern zum Thema Dinosaurier. Zeitschrift für Didaktik der Naturwissen-schaften 5 (1999):2, s.3-14
Taylor, Paul S: Dinosaur mania and our children, Acts & Facts 16 (1987):5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar