Dagens Nyheters kultursida hade under perioden 10/9-29/11-12 minst 24 artiklar om/med anknytning till Lilla Hjärtat-debatten. TJUGOFYRA! Kulturdelen spelade således en betydelsefull (eller rent av avgörande?) roll för händelseutvecklingen. Det hade därför varit lämpligt av kulturredaktionen att senare återvända till de främst inblandade och följa upp vad det hela eventuellt resulterade i för framsteg.
Det hör i och för sig till vanligheterna att kampanjer och debatter aldrig följs upp, ty sådana gamla nyheter anses ju inte längre vara några nyheter. Allt enligt s.k. nyhets-”logik”. Även i det här fallet lyser uppföljningen i sedvanlig ordning således med sin frånvaro. Fast detta var ingen vanlig liten snäv debatt i Stockholms innerstad om kulturmannen, utan rasismdebatten var decenniets mest landsomfattande och omtumlande kulturfråga.
Uppropets resultat?
Inte minst uppfattades den på DN:s kultursida intervjuade amerikanske serietecknaren och seriehistorikern John Jennings, som aldrig hade gjort en bild föreställande barn eller forskat och skrivit något om barnbilder, som ett avgörande ”sanningsvittne”. En artikel av Fredrik Söderling på kultursidan kunde ändå, under rubriken ”Lilla Hjärtat ’uppenbart rasistisk’ enligt forskare”, bland annat berätta att:
”John Jennings läser inte svenska och har bara sett trailern för Wirséns film liksom bilderna i barnböckerna. Som han själv säger: ”Jag läser bilder.” Det han såg av det som initierades från Sverige räckte för att starta uppropet ”Stoppa rasistiska bilder från att säljas till barn”, vilket DN skrev om 20/11.
Nu väntar han på reaktioner på uppropet. Han vill att de som är intresserade presenterar motbilder till Lilla Hjärtat. De flesta förslagen lär komma från hans studenter i USA. Inte heller där går man fri från stereotypa bilder av svarta” (DN 22/11-12).
Ingen journalist, således inte heller den på Dagens Nyheter med dess stora genomslag som intervjuade vuxenserietecknaren, har alltså ännu följt upp vad det egentligen blev av amerikanens upprop på nätet om bojkott mot Lilla hjärtat och uppmaningen att stoppa Wirséns figur: ”Stop racist image from being sold to children!” Enligt Jennings var den svarta figuren ”visual hate speech”, det vill säga visuell hatpropaganda. Denna DN-artikel torde ha utgjort spiken i kistan, ty samma dag meddelade Stina Wirsén att hon drog tillbaka alla sex barnböcker med figuren.
När kommer motbilderna?
Fast de nya motbilderna borde väl ändå vara nyhetsvärdiga och intressanta att visa för svenskarna? Nej, ingen har heller undersökt vad den samtidigt annonserade inbjudan till medverkan i en amerikansk antologi med texter om och/eller ”mer korrekta” motbilder av svarta barn resulterade i. Denna tystnad borde väl förvåna? Efter flera senarelagda deadlines, visar sig det inkomna materialet med ”motbilder till Lilla hjärtat” ändå inte vara av till-räckligt hög kvalitet, varför det inte bli något av bokprojektet (enligt mail 19/9-13 till mig, från den tilltänkte antologiredaktören Jennings).
Det är tydligen inte heller i USA så lätt att överträffa Wirsén, eller exemplifiera hur en godkänd avbildning av en svart bör se ut. Emellertid avsåg John Jennings (enligt samma mail) att själv teckna en graphic novel, en visuell essä eller online-serie, i form av en parodi med Lilla hjärtat som berättare av en tecknad historia om ”sina [Sic!] förfäder”.
Våren 2014 hade dock (enligt mail från Jennings 3/2-14) ännu ingen sådan pickaninnyessä skrivits och fortfarande ingen svensk journalist eller debattör kommenterat tystnaden. Sommaren 2014 planerades nu dock enligt Jennings That Persistent Pickaninny: Race, Representation, and the Politics of the Black Image in International Popular Culture utkomma. Den har ännu i februari 2016 inte sett dagens ljus.
Dock höll John Jennings den 13 januari 2013 en föreläsning vid Buffalo State College, om bland annat Lilla hjärtats förment kränkande undertoner:
”In today’s modern economy, international institutions continue to make major investments to create cultures of acceptance, respect and inclusion, and yet many instances of negative images of black people are found in popular media. In recent months an image with offensive, stereotypical undertones created by illustrator Stina Wirsén for a children's film in Sweden sparked a debate over artists’ rights and social injustice in children’s literature. One protester commented it was one of the worst stereotypes to which African American people have been subjected since the 1800s.”
I ett mail (22/1-16) skriver nu John Jennings att det hela var tänkt att istället resultera i en ”artshow” och katalog. Samtidigt har tanken nu börjat växa till ett helt nytt studieområde med arbetsnamnet Critical Race Design Studies. ”I have just gotten an abstract for a chapter in a new illustration research book accepted.”
Fortsättning följer – i Dagens Nyheter?
Fortsättning följer således, förhoppningsvis också i Dagens Nyheter. Till dess att det kan avgöras om det åtminstone bidde någon tumme av den amerikanska rocken, finns många andra uppslag väl värda att följa upp. Inte bara undersöka om det möjligen går att i Sverige (och världen i övrigt?) hitta värre stereotyper av svarta än Lilla hjärtat – sedan 1800-talet och fram till nu.
DN kunde exempelvis även åter intervjua Bonnier Carlsens litterära chef Eva Dahlin, som samma dag intervjuad (i DN 22/11-12) hävdade att debatten om Lilla Hjärtat inte alls kommer att skrämma förlaget från känsliga ämnen i framtiden: ”Vi vill ha böcker som skakar, berör och understryker viktiga frågor i samhället. Det får vi inte bli ängsliga inför”, menade Dahlin.
Jag kan förstås inte bestämma vad DN ska fråga om, men får kanske komma med några förslag. Har Dahlin eller förlaget fått in och publicerat några bilder av svarta barn som huvudfigurer under de tre år som gått, gjorda för de yngsta av svenska illustratörer? Utländska? Här gills inte som exempel björnen Lilla Björn, eller vargen på badsemester, då björnar och vargar lär vara naturligt bruna. Lilla Hjärtat sades ju otvetydigt vara ett barn, inget djur…
Hur är det med andra förlag? Finns det kanske många icke-vita i landet som är skickliga illustratörer och även har kunskaper om kulturella detaljer? Har de försökt bli publicerade? Hittills verkar det snarast vara så att textförfattarna till bilderböcker kan vara av annan etnicitet, medan illustratörerna för det mesta är etnosvenska. Och varför inte höra med illustratörerna Gunna Grähs och Ann Forslind, om de tycker att bildjournalistiken avseende barnböcker åtminstone förbättrats på dessa år?
Eller låta barnboksrecensenten Lotta Olsson göra en kvalificerad genomgång av alla nya svarta huvudfigurer i barnutbudets bilderböcker. Eller varför inte fråga de i kampanjen mest framträdande om de sett några positiva konsekvenser av det som ägde rum under de fyra höstmånaderna 2012. Några negativa? Är det något som de ångrar? Går det att hävda att det är acceptabelt att karikera ”de egna”, men däremot inte ”de Andra”, samtidigt som ”de Andra” vill bli behandlade ”precis som alla andra”? Ja, redaktionen kan säkert komma på egna frågeställningar.
En given fråga till Barnkanalens ledning vore förstås: När tänker man visa Stina Wirséns film Liten skär och alla små brokiga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar