Den vite mannens privilegium – förklarat som ett rollspel på lägsta svårighetsnivå

Många vita heterosexuella män värjer sig mot påståendet att just de skulle vara privilegie-rade. Ordet i sig upplevs som frånstötande. De hävdar att det inte alls är på grund av denna medfödda grupptillhörighet som de har fördelar, utan överläget beror enbart på individuella egenskaper och egna meriter.

Huruvida det är möjligt att verkligen få dem att inse hur livet fungerar enklare för deras grupp, får vara osagt. Man kanske istället ska börja med de unga? Rent av rikta sig till de yngsta? Men är intersektionella analytiska hjälpmedel begripliga för barn, ifall man nu vill förklara maktordningar? Finns det andra sätt att nå fram med tanken om privilegiet, utan att använda ordet? 

Vi såg i mitt förrförra blogginlägg (13/2) hur Jämställ.nu subtraherar från ”normgruppen” män de män som inte är norm inom gruppen:

”Om män är norm i samhället, och generellt har bäst positioner, är frågan om alla män har bra positioner? Är alla män norm? Lyft diskrimineringsgrunderna etnisk bakgrund, religion, ålder, sexuell läggning, könsidentitet/könsuttryck och funktionsnedsättning. Poängtera att gruppen män har inbördes olika positioner och dessa inverkar på möjligheten att exempelvis få arbete. Fråga gruppen: Vilka är inte norm inom gruppen män? Vilka har dålig position på exempelvis arbetsmarknaden och ses som särskilda grupper?”

http://www.jamstall.nu/verktygslada/normtriangeln/

Istället för att intersektionellt jobba med minus, vore det kanske bättre att till kön addera exempelvis etnicitet/ras och sexuell läggning. Den vite, heterosexuelle mannen och science fiction-författaren John Scalzi har föreslagit detta tillvägagångssätt, visserligen riktat till vuxna män.

Livet som rollspel (John Scalzi) 

”Grabbar: föreställ er livet som ett massivt rollspel, ungefär som World of Warcraft fast skrämmande vardagligt, där de flesta uppdrag innebär att skaffa pengar, mobiltelefoner och donuts, om än inte alltid på samma gång. Låt oss kalla spelet Den verkliga världen. Du har installerat Den verkliga världen på din dator och ska till att börja spela, men först välja svårighetsgrad. I rollspelet Den verkliga världen är ”heterosexuell vit man” den lägsta svårighetsgrad som finns.

Detta innebär att standardbeteendena för nästan alla icke-spelbara karaktärer i spelet är snällare mot dig än de annars skulle vara. Standardhindren för slutförande av uppdragen är lägre. Trösklarna för att kvalificera sig för högre svårighetsgrad likaså. Du får utan vidare tillträde till vissa delar av kartan, som andra måste arbeta hårt för. Spelet är automatiskt lättare att spela och när du behöver hjälp är det enklare att få.

Nu när du har valt svårighetsgrad för Den verkliga världen har du fortfarande kvar att skapa en karaktär. Och hur många poäng du får börja med – samt hur dessa fördelas – kommer att göra stor skillnad. Initialt kommer datorn att bestämma hur många poäng du får och hur de fördelas. Om du börjar med 25 poäng, och din dump stat är Rikedom/Förmögenhet (= klass-aspekten), ja, då är det mer eller mindre kört. Om du börjar med 250 poäng och din dump stat är Utstrålning, ja, då går det förmodligen bra för dig. Var medveten om att datorn gör det svårt att börja med mer än 30 poäng. Spelare på högre svårighetsnivå börjar i allmänhet med ännu färre.

Under spelets gång är ditt mål att få poäng, fördela dem klokt, och avancera till högre nivå. Om du börjar med färre poäng och få i viktiga statuskategorier, eller väljer illa vad gäller färdigheterna för att nå högre, kommer spelet fortfarande att vara svårt för dig. Men efter-som du spelar med svårighetsgraden ”Heterosexuell vit man”, kommer det att få belöningar och avancera till nästa nivå fortfarande automatiskt vara lättare, allt annat lika, än för en spelare med en högre svårighetsnivå.

Det är förvisso möjligt att någon som spelar med högre svårighetsgrad gör framsteg snab-bare än du, eftersom datorn inledningsvis gav denne fler poäng och/eller att deras högsta stat är Rikedom, Intelligens och Fysik och/eller att vederbörande helt enkelt spelar spelet bättre än vad du gör. Det ändrar inte det faktum att du fortfarande spelar med den lägsta svårig-hetsgraden.

Du kan förlora med lägsta svårighetsgrad, men den är fortfarande den enklaste att vinna på. Spelaren som istället spelar "Homosexuell Kvinna av Minoritetshärkomst” får det däremot extremt svårt.

Kanske säger du nu, ”men jag gillar utmaningar, jag vill ändra min svårighetsgrad!”? Men så här är det: I Den verkliga världen förtjänar du inte några belöningar och får du inte någon fördel för att du spelar med högre svårighetsgrad. Spelet är bara svårare och eventuellt mycket mindre roligt. Fast du säger kanske ”men vad händer om jag vill spela spelet senare, med högre svårighetsnivå, bara för att se hur det är?”. 

Tja, här är en annan egenskap hos Den verkliga världen: Du får bara spela en enda gång. Så varför göra det svårare än det behöver vara? Ditt mål är att vinna spelet, inte att göra det svårt.

En sak till: Minns du att jag sa att du kan välja svårighetsgrad i Den verkliga världen? Jag ljög. I själva verket väljer datorn nivå åt dig. Du har inget val. Du får bara den som ges dig i början av spelet och sedan måste du ta itu med den.

Sådan är alltså ”Heterosexuell Vit Man” för dig i Den verkliga världen (och även i den verkliga världen): Den lägsta svårighetsgrad som finns. Allt annat lika, och även när så inte är fallet: ifall datorn – eller livet – tilldelar dig svårighetsgraden ”Heterosexuell Vit Man”, ja, då kompis, har du haft tur” (min översättning).

http://whatever.scalzi.com/2012/05/15/straight-white-male-the-lowest-difficulty-setting-there-is/

Så långt John Scalzi i  min tolkning.

Inte likartat utgångsläge, men medfödd fördelaktig startposition

Identitetskonstruktionen i det verkliga livet är förvisso delvis fråga om en reflekterande process, i vilken individen medvetet tar ställning till hur vederbörande vill vara. Men detta val gäller inte för medfött kön, medfödd sexuell läggning eller medfödd hudfärg.

Spelliknelsen säger alltså inte att alla vita, heterosexuella män är lika varandra, eller att de alla har ett likartat utgångsläge. Däremot att samtliga har ett mer gynnsamt – d.v.s. privile-gierat – startläge än exempelvis vita, homosexuella män/kvinnor och än svarta heterosexu-ella såväl som homosexuella män/kvinnor.

Vilka vita heterosexuella män lär då invända mot rollspelsmetaforen? Främst en del från arbetarklass eller underklass, som inte vill medge att deras liv utspelar sig på en i grunden lägre svårighetsgrad än många andras – enklare än för dem som inte är vita, inte hetero-sexuella eller män. Därmed inte sagt att de vita heterosexuella arbetarklassmännens liv blir enkelt, däremot enklare än om de inte ägde dessa tre medföddheter.

Klasstillhörighet är onekligen också oftast avhängig av ens föräldrar, men kan till skillnad från dessa tre förändras utifrån egna handlingar. Man kan numera visserligen inte bara byta klass utan även byta kön, men här talar vi om fler än 99,9 procent av alla vita heterosexuella män. Inte om de få undantagen från regeln. 

Olika slags kvotering då, av till exempel kvinnor och rasifierade? Visst, de kan absolut göra det svårare för vissa manliga individer, i vissa avseenden. Men inte för denna grupp och inte i alla sammanhang. Detta mansspel handlar heller inte om att makt enbart skulle bero av kön, hudfärg eller sexuell läggning utan att dessa tre tillsammans utgör en startposition långt framför de andra medtävlarna i livsloppet. 

Men hallå, ropar du nu: vita, heterosexuella män som önskar ägna sig åt yrken inom barn-omsorgen har väl inget fördelaktigt utgångsläge jämfört med kvinnor av alla etniciteter, hudfärger och läggningar? Är det då för att detta inte är något område som det är möjligt att utöva någon vidare makt på? Eller är själva bortstötningen av männen just fråga om makt-utövning? Ja, vad tror du? 

Denna spelanalogi handlar inte heller om beskylla män för något, allra minst för att de är födda, utan bara om att förklara sakernas tillstånd. Nämligen uppenbara automatiska initiala fördelar för en specifik grupp på de allra flesta områden. Sedan kan speltillverkare och/eller spelare göra eller bidra till ett annat spel. 

Överförbart på vita, heterosexuella pojkar?

Vore det möjligt att använda sig av denna metafor även riktat till barn? Göra tv-serier eller datorspel med denna liknelse som ögonöppnande grund? Inte bara leta genusstereotyper i reklam och leksaker, eller bruka intersektionell teori och analys i vuxna akademiska sam-manhang? Det gick ju (i inlägget 20/4-16) att använda kritisk teori av typen intersektionali-tet till att undersöka hur olika former av diskriminerande maktordningar i Dora utforskaren faktiskt tycks utsättas för moteld från vanligtvis underordnade barn, av flickkön och icke-vit etnicitet i kombination. Ung ålder är annars alltid bortglömd även i denna teori, men inte minst makt av typen åldersmaktordning bör förstås också den ifrågasättas.

Alltså: kan intersektionell teori överhuvudtaget användas i positiva sammanhang, för möj-ligheter till att gestalta en förändringspotential, eller bara om begränsningar och förtryck? För rekommendationer av vissa normbrytande serier (såsom SvampBob Fyrkant, se blogginlägget 1/2-17, och Dora utforskaren) eller som tips för nya produktioner. Eller enbart för kritik av medieinnehåll?

Referens/Källa

Scalzi, John: Straight White Male: The Lowest Difficulty Setting There Is, May 15, 2012

http://whatever.scalzi.com/2012/05/15/straight-white-male-the-lowest-difficulty-setting-there-is/