Trots alla specialinsatser typ läslyft och läsambassadörer för att främja barns läsfärdigheter och fiktionsläsning, minskar stadigt deras läsande för nöjes skull. De skäl som brukar anges är oftast de nya konkurrerande ”sociala medierna” (läs: osociala sällskapsmedierna) och ”pekskärmarna”. Eller så betungande läxläsning. Att skylla på andra är nog att göra det väl enkelt för sig.
Föräldrar och lärare har också sin del i det hela, särskilt i att 8-11-åringarna läser mindre. Föräldrar säger sig önska att barnen läste mer, men högläser själva mer sällan eller kortare tid för sina barn. När barnet kan läsa hjälpligt själv, slutar föräldrarnas läsning för dem dessutom tidigare än man gjorde förr. Barn läser kanske inte böcker, för att föräldrarna inte heller läser böcker? Läsning i skolan kan lätt upplevas som ett tvång och främst syfta till att efteråt skriva en ”bokrapport”. Eller så är läsningen föga stimulerande, då ingen gemensam diskussion om lästa böcker förs.
Fast genomsnittsbarnet läser väl fler eller ungefär lika många böcker som den genomsnitts-vuxne gör. Ty de vuxna måste ju till gymmet eller på någon kvällskurs i ”mindfulness”. Inga braskande rubriker om deras minskande läsning, inte… Kanske läser tonåringar mindre böcker, för att det inte verkar ”vuxet” att göra det? Barnen kommer alltså också de att om några decennier bli precis som dagens vuxna, vad läsning för nöjes skull anbelangar. Så varför oroa sig? Behövs alltså inget göras under tiden fram till dess? Det bestämmer förstås inte jag, men jag kan komma med tre förslag.
Tre förslag
Skärmtid ställs numera alltid mot en förment ädlare form av tidsanvändning, en cellulosa-baserad sådan. Barn ska sitta stilla timvis över en bok, hellre än stilla i timmar framför en skärm… Men varför polarisera? Varför inte hellre, som i England, 1) satsa på digitala läsprojekt och lästävlingar påminnande om Read for My School?
Och därtill på 2) kunnig bokinformation som, till skillnad från morgontidningarnas snobbiga fokus på företrädesvis nyskapande, konstnärliga ”barnböcker för vuxna”, tar den unga bokläsarens ålder i explicit beaktande? Varför inte lägga hittills verkningslösa statliga miljoner på en svensk motsvarighet till amerikanska Common Sense Media, med mer verklighetsbaserade och barnfokuserade omdömen om barnböcker och andra barn-medier?
Samt 3) låta Statens Medieråd administrera en webbplats med möjligheter för barn att inbördes diskutera böcker (och även andra medier)? Det vill säga: ge myndigheten uppdraget att enbart moderera webbsajten, så att vuxna låtsasbarn ute i reklamärenden eller ännu skummare syften inte infiltrerar forumet. Så att barnen kan inspirera varandra genom omdömen och tips, som alltid är den effektivaste formen av påverkan.
Kan man verkligen tävla i läsning?
Lokala bokslukartävlingar har genomförts för skolår 3-4, exempelvis i Gävle kommuns skolor (2002), med såväl en individuell tävling som konkurrens på klassbasis. Ett annat exempel är Listiga Räven i Rinkeby (1995-1998), visserligen inskränkt till barn med invandrarbakgrund. Den sistnämnda bygger även på en specifik pedagogisk läsinlärnings-metod, ansedd att lämpa sig för alla. Och Stockholms stads utbildningsförvaltning har i ett par år stött den läsfrämjande tävlingen för elever i förskoleklass fram till år 6, kallad ”En bok i världsklass”, således med särskilda krav på vad som ska läsas: litteratur från olika delar av världen.
Vad jag förstått har de flesta lästävlingar gällt läsning på lektionstid, men de kan med fördel vidgas och även inkluderar elevernas fritid. De svenska försöken tycks vidare ha varit ytterst lokala, beroende av eldsjälar och (därmed) oftast kortvariga. I vårt land ska allt helst göras på nationell nivå med särskilda projektmedel, så varför inte försöka med ett (mig veterligt) nytt lästävlingsgrepp?
Read for My School
Projektet för 7-12-åringar drivs i England av utbildningsföretaget Pearson och välgörenhets-organisationen Booktrust, i samarbete med det brittiska utbildningsdepartementet och har nu pågått i tre år. De skolor som anmäler sig har gratis tillgång till över 100 digitala böcker, nåbara på dator, läsplatta och andra mobila plattformar. Särskilt pojkar och läsovana lockas av att läsa digitalt. Böcker i pappersform kan givetvis också användas, om de tillhör någon av de åtta kategorier som de digitala är indelade i. De deltagande skolorna kan då ladda ned en lista med Rekommenderad läsning från ett stort antal förlag.
Eleverna uppmuntras läsa så många böcker de hinner på två månader, men minst fyra stycken. Syftet är att eleverna också ska utforska olika slags genrer och format. De ska rekommendera boktitlar till sina vänner, men även göra egna bokval. Belöningen ska vara både personlig och för skolans räkning.
Fler än 3 600 skolor deltog 2014, med 212 000 elever som på två månader läste sammanlagt 876 000 böcker. Eleverna kan, om de vill, även vara med i en recensionstävling. Det finns dessutom regionala tävlingsklasser. Eleverna loggar in på projektets webbsida och registre-rar de böcker som de läst och får där även virtuella belöningar. Vinnarna i de bägge katego-rierna (bästa skola i landet och bästa bokrecension avseende en bok från en lista med böcker från Penguin Random House) erhåller 1 000 böcker vardera till sin skolas bibliotek. Penguin-böckerna skickas även till en skola i Afrika via Book Aid International.
De lärare som tillfrågats i enkäter menar i stort sett alla att läsningen ökat stort och 80 procent av dem att just online-läsning motiverat eleverna att läsa mer. Över hälften av de lästa böckerna lästes i digital form.
Målet för 2015 var att alla elever skulle läsa åtta böcker. Nytt för Read for My School år 2015 var även en priskategori för de skolor som kan visa att tävlingen använts för att i vidare mening främja skolans läskultur. Här finns även regionala och nationella kontantpriser på 1 000 pund till skolan.
Den populäraste kategorin var 2013-2014 föga förvånade ”humor”, men 2013 låg t.ex. en faktabok om Titanics förlisning på första plats. De mest lästa kategorierna 2014 för de 876 000 böckerna var:
1 Humour: 27%
2 Real Life: 18%
3 Animals and The Wild: 13%
4 Adventure: 11%
5 Science Fiction and Fantasy: 11%
6 Mystery and Horror: 10%
7 Film and TV: 5%
8 Historical Fiction: 5%
Eftersom böckerna i Read for My School redan finns tillgängliga på olika plattformar alternativt på en lista över pappersböcker, kräver projektet inte heller något merarbete för de av allsköns uppgifter redan överlupna lärarna. Mer information om projektet finns på
Istället tävling i läsro?
Att tävla anses förvisso fult men förekommer och uppmuntras samtidigt överallt, inte bara i barns liv. Det avgörande är ju hur och varför det tävlas. Läsforskare är förstås tveksamma, ty annars vore de inga riktiga läsforskare. Kritiska invändningar av typen att hellre betona inre motivation är dock en lyx, i en situation där eleven inte läser överhuvudtaget eller ytterst stapplande.
Även denna föreslagna typ av lässtimulering kan säkert kritiseras för att betona kvantitet före kvalitet, vara prestationsorienterad och konkurrensfixerad. Det är som sagt i grund och botten nästan allt i vårt samhälle idag, inklusive det mesta i skolan. Redan i 2-årsåldern börjar för övrigt barn konkurrera, gärna med vuxna. Viktigast är enligt min mening trots allt lästräningen, förutom insikten att det kan vara givande att läsa. All forskning tyder på man måste läsa mycket, för att bli en kompetent läsare. När det rör sig om klassens sammanlagda läsning behöver de lässvaga inte heller lika tydligt framstå som sämre. Det handlar nu mer om klassens gemensamma ansträngning efter förmåga och om gruppkänsla och inte bara om sedvanlig individualisminskolning.
Ett intressant alternativ till det snabba, och som man därmed tror ytliga, läsandet har prakti-serats i Helsingfors, berättar den finlandssvenska läsambassadören på sin blogg (10/6-15). Det snabba läsandet kommer för många elever visserligen först i tonåren.
I en årskurs 7-9 i grundskolan Norsen i Helsingfors hade man anordnat läsveckor som engagerat hela skolan i flera år. Efter ett par år av tävlande i flesta lästa sidor, kom man på idén att istället låta eleverna tävla i läsro. Lästiden var tjugo minuter dagligen och läraren antecknade hur stor av del av tiden som det var tyst och lugnt i klassrummet. Dessutom antecknade läraren hur många av eleverna som hade en bok med sig till lektionen.
Skolans matematiklärare räknade slutligen ut klassernas poäng (antalet lugna minuter plus antalet medhavda böcker, dividerat med antalet elever i klassen) och en vinnarklass per årskurs belönades med biobiljetter. På detta sätt slapp de stressläsningen, då vissa elever läste böcker i rasande takt och rent av fuskade, bara för att kunna anteckna så många sidor som möjligt. ”De svaga läsarna fick i lugn och ro läsa i egen takt och på det viset vara lika duktiga som sina storläsande klasskompisar.”
Recensioner för vanliga människor & Bok- & filmsnacksajt
Common Sense Media är en webbsajt som kanske främst är riktad till föräldrar, men lika användbar för lärare. I Sverige torde vi göra delvis andra prioriteringar och bedömningar, men formen är värd att ta efter. Här återfinns recensioner med detaljerade bedömningar utifrån vilken ålder boken, filmen, tv-serien, spelet, appen, etc kan tänkas lämpa sig för. Förutom ålderslämplighet bedöms ibland även berättelsens lärandepotential.
En webbsida exklusivt för barn att ostört ha som sitt eget diskussionsforum kring ett specifikt intresse som böcker eller filmer är ju någonting helt annat än alla de allmänna kontaktsidorna eller problemsajterna kopplade till någon barnrätts- eller hjälporganisation. Föräldrar vill förståeligt nog hålla oönskade vuxna utanför dessa. Men vem ska tillse de? Rimligen Statens Medieråd! Möjligen innehåller Kamratpostens sajt Kpwebben sådana bok- och filmsamtal, men torde väl i så fall drunkna i annat såsom att där läsa artiklar, testa sig själv? Jag känner dock inte till vad som sker på den.
Någon kanske tror att bara för att jag är professor i filmvetenskap, och främst med inriktning mot barns tv-tittande, är jag anti-böcker. Jag är dock sedan 44 år tillbaka även adjunkt i svenska och alltså auktoriserad svensklärare, vilket numera även innefattar andra medier. Jag fick emellertid som nybakad lärare på gymnasiet i Falun ta hand om allt som hade med film att göra. Sådant ville man verkligen inte smutsa ned sig med…
När jag sedan dess ofta jämfört medierna och lyft fram tv positivt, är det för att dem jag vänt mig till så entydigt betonat enbart böckers förtjänster och fnyst åt tv. I debatter polariseras det som alla vet ofta, men jag ger idag mina barnbarn fler böcker än jag ger dem filmer.
Därför också mitt avslutande udda förslag: kanske vågar några familjer, till och med utan projektmedel, pröva på en ny typ av helgmys med en timmes högläsning av en gemensamt åhörd bok för föräldrar och barn tillsammans? Som motvikt till dagens alla individualise-rande medier. Rätt vald bok blir (åtminstone efter ett tag) en succé, jag lovar!
Du kan sedan säkert också skriva en bok om detta djärva projekt, ungefär som de som slutat shoppa ihjäl sig under en på förhand begränsad tid, eller blivit Facebook-avvänjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar