Inled det nya barnkulturåret idag (1/1-16) med en intressant film! Se Kalle & choklad-fabriken/Willy Wonka & the Chocolate Factory i regi av Mel Stuart (1971). Den är definitivt bättre än Tim Burtons version Charlie and the Chocolate Factory från 2005, som återgått till bokens ursprungliga titel.
Filmen från 1971 fick även författaren Roald Dahl att inse rasismen i de två första utgåvorna av bokförlagan Charlie and the Chocolate Factory (1964 i USA, 1967 i Storbritannien), som alltså ligger till grund för filmen. Filmen som Dahl själv står som manusförfattare till, men vars manus egentligen skrevs av David Seltzer, har redan i titeln ett belägg för detta, då bokens ”Charlie” bytts ut mot fabriksägare Wonkas namn. ”Charlie” var nämligen i början av 70-talet en bland svarta vanlig slangbenämning på Den Vite Mannen och här särskilt olämpligt, då denne i böckerna framstod som slavägare.
Efter medborgarrättsrörelsens kamp, särskilt 1964-1968, för att den svarta befolkningen i USA skulle få samma rättigheter som vita, var det inte längre möjligt att framställa bokens fabriksarbetare, "Oompa Loompierna”, som pygméer importerade från Afrika i packlådor. I filmen är de nu inte svarta utan fantasifigurer med orangefärgad hud och grönt hår. Frånsett de fruktansvärda illustrationerna i de tidiga bokversionerna, var även behandlingen av de kortväxta svarta arbetarna i ord nedsättande. De får ingen lön för sitt arbete, utan bara husrum och sin favoritmat, kakaobönor så mycket som de vill, och tillåts inte lämna fabriken. De låter sig experimenteras med ungefär som laboratorieråttor. Det skriker ju slavarbete om det hela, men ingen hade till en början reagerat.
I den nya bokversionen av 1973 var det mesta av rasismen bortrensad och pygméerna utbytta mot ett slags lilleputtar. De kommer inte längre från Afrika, utan från det helfiktiva landet Loompaland. Experimenterandet har också upphört. Den rasistiska och koloniala strukturen finns dock kvar under ytan. En vit europé åker till djungeln och hämtar hem en människoras som skiljer sig från hans egen och gärna blir hans lyckliga slavar.
Filmen från 1971 har en starkare moral än boken, handlar om karaktärens utveckling och mognad, det vill säga sådant som böcker annars brukar prisas för.
Lyssna också gärna på Ernst-Hugo Järegårds uppläsning av boken i tio avsnitt (från 1983) på svt:s Öppet arkiv, det första på
Kalle och chokladfabriken: Avsnitt 1 av 10
Varför inte lyssna och se tillsammans med barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar