Helt OK enligt JO att av ideologiska skäl bränna PIPPI LÅNG-STRUMP I SÖDERHAVET och undanhålla vissa bilderböcker!

Jag gjorde ju i slutet av juli en JO-anmälan av Bibliotek Botkyrkas vana att på ideologiska grunder bränna och på andra sätt rensa bort till och med nyinköpta barnböcker (se blogg-inlägget 31/7-17). 

Chefsbibliotekarien och de sex bibliotekscheferna i kommunen hade i oktober 2014 enats om att kassera samtliga exemplar av alla versioner av Pippi Långstrump i Söderhavet, även de utan ”n-ord”. Verksamhetsutvecklaren som utformat Botkyrkas biblioteksplan, tillika på sin fritid aktiv i ett kampanjande antirasistiskt nätverk, menade enligt ett mötes-protokoll att…:

”…det känns riktigt obehagligt att bläddra i den. Söderhavsborna framställs som undergivna de vita människorna, som genast när de kommer dit blir hyllade som kungligheter. Inte kan ’kurrekurredutterna’ tala ordentligt heller. Det är väldigt känsligt att ge sig på Astrid Lindgren, men jag tycker att denna specifika bok inte är kompatibel med vårt interkulturella förhållningssätt.”

Kollegerna instämde och menade att boken är oförenlig med förbudet mot diskriminering och principen om alla barns lika värde i FN:s konvention om barnets rättigheter.

Exempel 2

Året innan hade två bilderböcker för förskolebarn dömts ut: Pernilla Stalfelts Färgerna (2008) och Lisa Bjärbos & Jesús Veronas Eddie får en lillebror (2013). Färgerna därför att boken ”innehåller stereotyp av amerikanska ursprungsfolk som får illustrera färgen röd” och för att där finns mycket ”problematik på normkritisk nivå”. 

Eddie får en lillebror döms ut därför att innehållet är stereotypt och alltigenom ”stötande ur rasifierades perspektiv”: den 3-årige huvudkaraktären Eddie leker nämligen ”Indian” iklädd ”Indiandräkt”. Pojken har onekligen två blå kritstreck på varje kind och fjäderskrud på huvudet, samt i handen ibland en tomahawk. I bakgrunden finns på två av uppslagen även ett ”indiantält”, pilar och en pilbåge. Detta anses kränka den amerikanska ursprungsbefolk-ningen.

Exempel 3

Ytterligare ett år tidigare hade Botkyrkas bibliotek portat den svarta stiliserade djurgestalten Lilla Hjärtat i sex bilderböcker för 2-4-åringar av Stina Wirsén. De 1-2 år gamla, och således nyinköpta böckerna, ansågs när de nyss köptes in inte vara problematiska. Nu däremot, efter en antirasistisk kampanj av 50-talet antirasistiska aktivister, påstås två av de fyra tecknade små djurgestalterna representera asiater och svarta på ett rasstereotypt sätt. 

När Sveriges radio kontaktade andra bibliotek i Stockholm, Göteborg och Umeå planerade inget att plocka bort böckerna med Lilla Hjärtat. Inga Lundén, chef på Stockholms stads-bibliotek, är lyckligtvis ingen anhängare av åsiktsbaserad kommunal censur:

”Vi har diskuterat mycket men vi har kommit fram till att vi drar inte undan böcker ens när författaren vill det utan har vi tagit ställning och köpt in en bok så har vi det. Vi gallrar inte på åsikter, säger Inga Lundén” (sr.se 20/12-12).

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5388075  [21/9-17]

Heder åt Stockholms stadsbibliotek! Andra bibliotek i landet (i Malmö, Lund, Helsingborg och Luleå till exempel) följde dock i Botkyrkas upptrampade spår och flyttade åtminstone böckerna med Wirséns tecknade figur till magasinet eller ännu längre bort.

Eufemismer = förskönande uttryck

I samtliga fall har de biblioteksansvariga i Botkyrka uppenbarligen varit medvetna om det tvivelaktiga i sitt agerande och därför kämpat med att finna acceptabla beteckningar på sitt agerande. På Botkyrka kommuns (numera borttagna) webbsida formulerades 2012 det känsliga i termer av att man ”väljer bort” böckerna… Det vill säga: som om det handlade om inköpsbeslut, trots att inköpen redan var gjorda – och det helt nyligen för tydligen bort-slösade skattepengar… 

http://www.botkyrka.se/Nyheter/Sidor/Biblioteken-i-Botkyrka-väljer-bort-Lilla-Hjärtat.aspx

Inte ens alla bibliotekarier aktiva ute på filialerna var med på tåget, varför ledningen fick kämpa med att göra språket sväljbart: 

”Kan man skriva: Varför vi inte behöver ha Lilla Hjärtat i biblioteken. Eller Varför vi tar bort Lilla Hjärtat /…/. Ordet ’gallra’ är ok som fackord i biblioteken.  Men för allmänhetens öron har det fel klang. Nästan lika illa som ’portar’ /.../. En annan punkt som är viktig externt är att varje folkbibliotek alltid gör ett urval, inte har allt” (citerat av Alcalá, Ystads Allehanda 22/8-15, utifrån mail och mötesprotokoll).

Friande (?) beslut

Jag menade i min JO-anmälan att ovan tre exempel tyder på viss systematik i den ideologiskt grundade utrensningen av ett tiotal titlar. Något som kanske ägt rum redan tidigare och möjligen fortfarande äger rum, utan allmänhetens vetskap. Det tycker tydligen inte JO:s Cecilia Renfors, som i sitt beslut (2017-09-19) skriver ”Din anmälan ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande från min sida”. 

Ingen motivering ges således, men beslutet betyder kanske att Kultur- och fritidsnämnden i Botkyrka frias, eller att det acceptabla i dess agerande inte kräver någon utredning eller något förtydligande.

Bibliotek Botkyrka har hänvisat till sin verksamhetsplan, som för 2017 hävdar att yttrandefrihet, som inkluderar friheten att ta emot andras yttranden, är underordnad bland annat den mänskliga rättigheten till frihet från diskriminering. Att:

”När värden som yttrandefrihet, frihet från diskriminering, rätt till liv och säkerhet står emot varandra, till exempel i bibliotekets programverksamhet eller medieurval, är frihet från diskriminering, rätt till liv, frihet och personlig säkerhet överordnade värden.” 

Tolkningen att ”frihet från diskriminering” i fallet med bokinköp skulle vara överordnad tryckfriheten, är enligt ett JO-beslut om faktaböcker för vuxna från 28 juni i år (Dnr 2654-2016) rörande samma bibliotek dock felaktig. Detsamma gäller emellertid uppenbarligen inte böcker för barn, att döma av beslutet av den 19/9-17. 

Biblioteken i kommunen (och de i ute i landet som följer Botkyrka som sin förebild) kan således även framgent gå vidare på den inslagna vägen. Således fortsätta att kränka barns informationsfrihet, som jag utgått från var garanterad av FN:s konventions om barnets rättigheter. Dess artikel 13 säger nämligen om barnets informationsfrihet inbakad i dess yttrandefrihet:

Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.

Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga (a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; eller (b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller den allmänna sedligheten (artikel 13, med mina kursiver tillagda).

Möjligen har JO-beslutet baserats på undantaget (a) i denna artikel 13, antingen uttytt som att gestaltningen av svarta stiliserade fiktionsgestalter skulle kränka reella svarta boklånande barns anseende, genom att tolkas som en representation av dem själva. Detta förutsätter att 2-4-åringarna tolkar bilderna så som vuxna gör. Ingenting tyder på det.

Eller så har (a) av JO tolkats som att böckernas förekomst i boktrågen inte skulle respektera svarta biblioteksbesökande barns rättigheter att ”känna sig välkomna på biblioteket”, utan skulle få dem att känna sig diskriminerade i meningen negativt särbehandlade. Bäggedera är missuppfattningar, enligt min mening.

Skönlitteratur är inte informativ – inte viktig för demokratin? 

Ännu en alternativ tolkning av beslutet vore att skönlitteratur inte kan anses vara eller komma med någon typ av information och att enbart utrensning av faktaböcker för barn skulle kunna kritiseras av JO? Ytterligare en tolkningsmöjlighet vore att JO inte anser de utrensade böckerna vara konstnärliga nog? Det är dock en uppfattning som inte delats av kritiker eller barnlitteraturforskare. Jag gissar här bara. Skälet får vi inte veta någonting om – åtminstone inte denna gång…

Verksamhetschefen för biblioteken i kommunen hade sålunda rätt i sin tolkning av tidigare JO-kritik av samma biblioteks ställningstaganden beträffande två faktaböcker för vuxna. Hon drog i juli denna slutsats efter en fråga från DN-journalisten:

”Men i beslutet står att det inte finns ”något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de värderingar och åsikter som förs fram”.

– Deras beslut gäller fakta- och debattböcker, inte skönlitteratur för barn. Vi tolkar beslutet utifrån det. Annars får väl någon JO-anmäla oss igen”(DN 22/7-17).

http://www.dn.se/kultur-noje/den-senaste-debatten-har-blivit-absurd-och-lojevackande/ [hämtat 27/7-17]

JO-anmälde gjorde jag alltså...

Huruvida JO skulle rikta kritik eller inte gentemot en ideologiskt grundad vägran att köpa in viss skönlitteratur för vuxna – eller mot fackböcker för barn – förblir således oklart, men åtminstone en sak blir genom JO:s beslut av 19 september 2017 klarlagd: skönlitteratur för barn anses ej vara viktig för ett demokratiskt samhälle. 

Att rensa ut barnböcker utifrån grunda barnlitteraturanalyser och privata identitetspolitiska tolkningar är numera således OK. Fältet är nu fritt för andra litteraturaktivister att fortsätta på denna linje. Exempelvis samer kan samla ett 50-tal upprörda och kräva att vissa böcker som sägs representera dem är kränkande och därför bör rensas ut. 

Exempelvis Elsa Beskows Olles Skidfärd (1907), där lille Olle i Kung Vinters palats ser ”lappgubbar”, ”lappgummor” och ”lappojkar” tillverka leksaker som ska bli julklappar. Under en paus från arbetet går Olle ut med ”lappbarnen” och leker och får av dem lära sig åka skridskor och utförsåkning på skidor:

”Samerna framstår närmast som mytologiska sagoväsen, samtidigt som både text och bild tydligt definierar dem som ’lappar’ både när det gäller utseende och kläder, framställda i enlighet med rasbiologins beskrivningar som kortvuxna med svart hår och gulaktig hy.

Bilderna av ’lapparna’ som tillverkar leksaker i en kåtaliknande verkstad, är en parallell till framställningen av samer som godmodigt välkomnar turister till fjällen, och går också igen i produktionen av ’lappdockor’: samerna är tillgängliga och till för majoritetssamhällets njutning och nöje” (a a).

https://bildersmakt.se/stereotyper-av-samer-i-barnlitteraturen

Allt enligt botkyrkabaserade Mångkulturellt Centrums anonymt tillkomna kunskaps-bank Bilders makt, som vill ge verktyg för fördjupad visuell läskunnighet om rasistiska stereotyper.