måndag 29 april 2019

Världshälsoorganisationen har inte kommit med några riktlinjer beträffande mindre ”skärmtid” generellt


Förra veckan kom Världshälsoorganisationen (WHO) med riktlinjer för hur stor del av dygnet som barn 0-4 år gamla bör ägna åt olika aktiviteter: WHO guidelines on physical activity, sedentary behaviour and sleep for children under 5 years of age (2019) lyder titeln.

Således ”rekommendationer avseende fysisk aktivitet, stillasittande och sömn”. De svenska tidningar som skrivit om riktlinjerna har emellertid i sina rubriker i de allra flesta fall ersatt ”stillasittande” men ”skärmtid”. Dessutom lyft fram just ”skärmtid” snarare än ”sömn” och ”stillasittande”. Varför? Givetvis för att ordet ifråga säljer…

WHO: Högst en timmes skärmtid för barn under 5 år” (SvD 25/4-19)

WHO: 5-åringar ska max ha en timme skärmtid per dag” (SvD samma dag, men nu om fel ålder och därmed ännu mer missvisande) 

WHO: Högst en timmes skärmtid för små barn” (TV4 25/4-19)

Några journalister hade dock läst innantill:

WHO:s nya riktlinjer: Så mycket bör små barn röra på sig” (Aftonbladet 24/4-19)

WHO: Så mycket bör små barn röra på sig” (DN 25/4-9)




Samma gamla visa…


Riktlinjernas avsnitt om ”skärmtid” har följaktligen tolkats i linje med sedvanlig kritik mot digitaliseringen och nya medier. Det är fel. Rekommendationerna liknar visserligen den amerikanska barnläkarföreningens (AAP) råd vad minuter ”Skärmtid” anbelangar, men WHO uttalar sig för sin del enbart om de ”nya mediernas” direkt fysiska effekter på barns övervikt och med denna förenad ohälsa. Inte som American Association of Pediatrics (AAP) med dess ”försiktighetsprincip” avseende farhågor om eventuella kognitiva, psykologiska eller sociala effekter.

Ändå har rekommendationerna tolkats så, till exempel med motargument som att barnen med digitala mediers hjälp ska lära sig vara/bli ”producenter, istället för konsumenter (av medietexter)”. Denna slogan är både fördummande och selektivt (och således orättvist) applicerad på barn enbart. Hur många vuxna är egentligen producenter av små videofilmer eller egna tidningar? Ifall det mot alla odds skulle gå att förmå barnen att bli producenter av egna animerade filmer eller spel, för vem skulle dessa då vara? Det behövs ju inga producenter, om det inte finns några konsumenter!

Uttrycket antyder dessutom ”aktiva producenter istället för passiva konsumenter”. Här framskymtar en minst 50 år gammal fördom om att tittande på tv-program och filmer, och ansträngningarna att förstå dessa, skulle vara fråga om en mentalt passiv aktivitet: ”bara konsumtion”. Hörskådande av bildmedier kan vara tankemässigt lika aktivt som bokläsning.



Rekommendationerna


Hur lyder då riktlinjerna? Kort sagt, barn under 2 år ska skyddas från all skärmkontakt. I övrigt gäller:

1-2-åringar:
- bör ägna åtminstone 3 timmar/dag åt fysisk aktivitet (=krypa, gå, balansera, hoppa, klättra i eller över något, dansa), inklusive ”måttlig” till ”stark” sådan (enligt WHO-ordlista är lågintensiv = gå sakta, bada eller annat som inte gör barnet andfådd;  medelstark/stark = gå snabbt, cykla, springa, spela bollspel, simma, dansa, så att barnet blir andfådd och svettig)

- bör inte vara fysiskt begränsade i mer än 1 timme åt gången i barnvagn, sittvagn, barnstol, dörrgunga, bärsele, eller fastbunden på förälders rygg eller bröst), eller sitta stilla länge i barnhage t.ex.

- 1-åringar rekommenderas inte titta på tv/video eller spela datorspel. 2-åringar bör ej göra detta mer än 1 timme/dag.

-bör sova 11-14 timmar inklusive tupplur, med regelbundna lägg- och vaknatider


3-4-åringar:

-bör ägna åtminstone 3 timmar/dag åt fysisk aktivitet, varav minst 1 timme 
medelstark/stark fysisk aktivitet, ju mer desto bättre 

-bör inte heller sitta fastspända mer än 1 timme i taget i barnvagn, bilstol

- få 10-13 timmars kvalitetssömn




”Kvalitetsstillasittande” – dagens ideologiska newspeak!


Det WHO egentligen varnar för är vissa typer av stillasittande, ”givetvis” inklusive vissa typer av stillasittande framför/över en skärm – däremot inte för andra typer av ”skärm-tid”. Det sägs visserligen att barn i åldern 2-4 år inte bör tillbringa mer än en timme framför/över en skärm. All skärmtid är jämlik, men viss skärmtid är mindre jämlik än annan… 

En av WHO-experterna, Dr Juana Willumsen, har i medieintervjuer talat om att göra stillasittande skärmtid till ”kvalitetsstillasittande tid”, ägnad åt interaktiva icke skärm-baserade aktiviteter tillsamman med vuxna.


Här särskiljs nämligen ”stillasittande skärmtid” från viss rörlig ”skärmtid”, såväl som från lika ”stillasittande – men påstått bra – skärmtid”. Att titta på ett tv-serieavsnitt eller på videosnuttar på YouTube anses vara dålig skärmtid, medan att lika stillasittande facetajma med far- eller morföräldrar på avlägset håll tydligen är bra skärmtid. Likaså bra skärmtid anses det troligen vara att dansa till Baby Shark eller annan dans till vissa musikvideor (åtminstone viss Fortnite-dans är okej, exempelvis såsom denna https://www.youtube.com/watch?v=9_sLiNHFmh0 ). 

Att tillsammans med en förälder stillasittande – och således ”passivt”? – ta till sig en berättelse på iPaden eller som e-bok är tydligen också ”bra” stillasittande. Att lägga pussel eller teckna på paddan är däremot påstått dålig skärmtid, medan att pussla med små träbitar eller rita eller färglägga på papper är en förment bra form av stilla-sittande… (a a:9) Sitta stilla över en bok, lyssna på musik eller bygga med klossar verkar visst också vara bra och ej fettbildande.

Det WHO-texten främst tycks vilja främja är dock mer interaktion mellan de allra yngsta och vuxna, förutom – eller inte minst – mer lek. Få tidningar framhäver detta.




Sitt mindre, lek mer! WHO: "Ta tillbaka leken åt barn!"


Alternativa, betydligt bättre tidningsrubriker vore ”Sitt mindre, lek mer!”. Eller ”Ansikte-mot-ansikte är bättre för barn än helt ensamma barn plus en skärm”. 

WHO:s egen webbsida har rubriken ”To grow up healthy, children need to sit less and play more” (24/4-19).


WHO-texten har till och med en tydlig lekdefinition i sin ”ordlista”, som synes nedan påminnande om den som FN:s konvention om barnets rättigheter har och som jag påpekat så många gånger, att jag snart känner mig som en (ohörd) papegoja:

Play = Play is defined as being for its own sake (without a specific goal), voluntary, enjoyed by participants and imaginative. It can be solitary or social, and with or without objects. Young children acquire and consolidate developmental skills through playful interactions with people and objects.”

Vidare påpekas att ”b. fysisk aktivitet för unga barn huvudsakligen uttrycks i form av aktiv lek; c. stillsam lek (lek som inte är aktiv i medelstark eller stark fysisk mening och kan äga rum sittande) är [också] mycket viktig för barns utveckling” (a a:3). Så länge den nu ej inbegriper elektroniska medier…

En av WHO-experternas företrädare, Dr Juana Willumsen, har i medierna sagt att gruppens främsta budskap är att åstadkomma ”ett skifte från stillasittande tid till lektid, samt värna behovet av sömn, och tillägger: ’det vi verkligen behöver göra är att ta tillbaka leken åt barn’”





Flera forskare har redan kritiserat rekommendationerna


Den enda i Sverige som jag upptäckt varit kritisk till WHO:s riktlinjer är den alltid lika uppfriskande professorn Agnes Wold (på Twitter 25/4-19). Wold vänder sig mot WHO:s ”omvända bevisföring”. WHO-experterna medger öppet att det i mångt och mycket saknas forskningsbelägg för deras rekommendationer, men eftersom det heller inte finns belägg för att deras råd är skadliga, ges ändå rekommendationerna:

”Så här går det alltså till när myndighetsråd uppstår. Nu kommer WHO:s råd, som bygger på löst tyckande, att sila ned genom tusentals myndigheter i hundratals länder. De kommer att dyka upp i en BVC-broschyr i Sundsvall och läras ut till barnsköterskor världen över. Rådet, som tagits fram på en höft, kommer att cirkulera i 40 år, för så sega är strukturerna inom vård och myndigheter.

Att WHO kan hitta på råd utan ordentligt underlag beror på att ingen finns som företräder motsatt ståndpunkt. Ingen stridbar grupp kräver att barn ska få sitta stilla hela dagen eller att ettåringar måste få ha sin padda. Ni kan ju tänka er om WHO sagt att medelålders män måste röra sig minst en timme om dagen och inte får glo för mycket på en skärm. Nej, det kan ni inte, för det skulle aldrig hända.”


I Storbritannien och USA har dock flera forskare redan hunnit ifrågasätta riktlinjerna. Professor Andrew Przybylski, Associate Professor and Director of Research at the Oxford Internet Institute, University of Oxford säger:

“The guidance from WHO on sedentary activities is an interesting document. On the basis of common sense many of the recommendations make sense but in many ways the conclusions drawn about screens are out of step with scientific evidence of harm and many of the assumptions are not in line with recent guidance from the American Academy of Pediatricians and the Royal College of Paediatrics and Child Health.

First, the advice is based on correlational evidence which is very low quality. The authors are overly optimistic when they conclude screen time and physical activity can be swapped on a 1:1 basis. This suggestion, and many others in the report are based on extremely small correlations and no evidence from intervention studies. The authors should have been much clearer that the advice is not evidence based”



Statistiktolkningen och -användningen får också kritik av en professor emeritus i Tillämpad statistik, Professor Kevin McConway, vid Open University:

“This new document has high aims – to provide guidance for those responsible, in the governments of all countries and in NGOs, for developing plans for improving the health of young children. In the light of that worthy aim, it has a few surprising features. Perhaps the most surprising is that, under every one of its lists of recommendations, the report explicitly says ‘Strong recommendations, very low quality evidence’. 

I do rather wonder to what extent global guidelines on public health policy, affecting millions of families, should be based on ‘very low quality evidence’. Indeed it seems a little strange that the public health experts who produced the report should feel able to make ‘strong recommendations’ on the basis of such weak evidence.

“The new report acknowledges that the evidence is poor overall, and makes many recommendations for research to fill the gaps. But in the light of that, should the authors really be making such strong recommendations, which appear in many cases to be based largely on consensus of expert judgement? Would it have been better to be less precise, rather than attaching such detailed numbers and times without decent evidence to support them?


Och Dr. Max Davie vid The Royal College of Paediatrics and Child Health i London menar att:

“While it is important for children to be as active as possible, the barriers are more frequently to do with housing, work patterns, family stress, and lack of access to play spaces rather than actively choosing to be sedentary. [..]

Likewise, the restricted screen-time limits suggested by the WHO do not seem proportionate to the potential harm. Our research has shown that currently there is not strong enough evidence to support the setting of screen time  limits, and that screen use should be considered alongside a range of activities to assess its impact. Also, it is difficult to see how a household with mixed-age children can shield a baby from any screen exposure at all, as is recommended.”




Riktlinjerna är ej riktade till allmänheten eller förskolepersonal


De tänkta mottagna av rekommendationerna är primärt hundratals länders myndigheter och beslutsfattare. Bör dessa verkligen följa råd från en organisation som frisvär sig från ansvar för de riktlinjer som de utfärdar? I inledningen till rapporten står nämligen att läsaren själv ansvarar för tolkningen och att WHO inte svarar för skador som uppkommer från tillämpningen: ”The responsibility for the interpretation and use of the material lies with the reader. In no event shall WHO be liable for damages arising from its use.”

Förskolepedagoger kan hur som helst avvakta till dess några nya läroplansdirektiv eventuellt kommer. Om så sker, hoppas jag att WHO:s definition av lek – och Barn-rättighetskonventionens likartade precisering – äntligen används.




Referenser


WHO: WHO guidelines on physical activity, sedentary behaviour and sleep for children under 5 years of age, Geneva: World Health Organization 2019 (April 24, 2019)





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar