Då och då får man sig fortfarande ett gott skratt till livs, när man läser en kulturartikel eller forskningsredovisning. Skrattet kan förstås även vara rått. Härom dagen snubblade jag över en liten kommentar om vuxnas motsvarigheter till barnböcker. Författaren Edan Lepucki (The Millions 16/2-16) tyckte sig se likheter mellan å ena sidan Jonathan Franzens The Corrections/Tillrättalägganden (2002) såväl som dennes Purity/Renhet (2015) och å andra sidan Stan & Jan Berenstains böcker från 60-70-talen om Bamsebjörnarna. Böckerna ligger även till grund för den animerade tv-serien Berenstain-Björnarna.
En klassisk Berenstain-bok innehåller mängder av bakgrundshistoria och exposition såväl som lärdomar om gott uppförande och mardrömmar, familjestridigheter och missförstånd. Berättelserna handlar precis som Franzens om odjur i utklädda till människor och om en mamma som kontrollerar inte bara hushållet utan alla familjemedlemmars psyken. Såväl Franzens romaner som böckerna om Bamsebjörnarna gör utvikningar och frossar i både informativa och irrelevanta detaljer, men i grunden är de alla enkla familjeberättelser, menar Lepucki.
Hon hittar även likheter mellan Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp (2009-2011, på svenska 2010-2013) och Richard Scarrys böcker om Sysselstad. Alla gör de läsaren både uttråkad och intresserad, när de vältrar sig i det alldagliga. Måste verkligen läsaren få veta alla dessa detaljer?, frågar sig Lepucki.
Många 2-4-åringar har onekligen letat sig fram över uppslagen som kryllar av detaljer, på sin jakt efter masken. Till exempel i Mycket att göra i Sysselstad (1996) och Richard Scarry´s den stora Richard Scarry-boken (2009).
Men vem/vad och var är masken i Knausgårds romaner?
Ett annat slags skratt kan du, förutsatt att du behärskar det danska språket, få när du läser denna nya forskningsredogörelse: Herdis Toft & Rikke Toft Nørgård: Pla(y)ceskabelse (2016).
God fornøjelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar