måndag 5 december 2016

Fortsätt ”ljuga” för era barn om jultomten! Det finns ingen studie som visat på någon skada...


Förra veckan (28/11-16) kunde man på svt.se:s nyhetssida läsa 

”Experter uppmanar: 
Sluta ljuga om jultomten – ni skadar relationen med era barn

Brukar du säga till dina barn att jultomten finns? Då ska du genast sluta med det, menar Christopher Boyle, professor i psykologi, och Dr Kathy McKay, i en forskningsrapport som publicerats i respekterade The Lancet Psychiatry.

I rapporten” A wonderful lie” skriver experterna Boyle och McKay att föräldrar som berättar att jultomten existerar riskerar att skada relationen med sina egna barn, och kan långsiktigt underminera barnets vilja att tro på det föräldrarna säger i andra sammanhang.”



Andra tidningar, såsom Aftonbladet (27/11-16) hängde på, fast med sämre svenska:

Experter: Sluta ljug för barn om jultomten


Och på svt.opinion.se fick (30/11-16) ”mentalisten, mästermanipulatören och psykologiska illusionisten” Henrik Fexeus i en video försvara föräldrarnas agerande: ”Ju förr barn förstår att föräldrar inte är banken till all kunskap och att de kan ha fel, ibland med flit, desto bättre tycker jag.”



Det är bara det att det inte finns någon forskning gjord i ämnet, alltså heller inte någon "rapport"... I decembernumren har läkartidskrifterna inte sällan en undermålig "humaniora-studie" – kanske för att antyda hur underlägsen humanistisk forskning är.

Får man inte lära sig källkritik och kritiskt tänkande i dagens journalistutbildning? Eller åtminstone stimulera tänkandet? Eller tror man kanske att det källkritiska jobbet redan är gjort, när man nu förtiden – över hela världen – mest får sina ”nyheter” från en stor brittisk eller skämtsam amerikansk tidning?

The Lancet Psychiatry må vara respekterad, men uppenbarligen blandar man här samman den med den ansedda allmänmedicinska tidskriften The LancetVet man att psychiatry betyder psykiatri och att detta ord står för det ”område inom medicinen som behandlar psy-kiska störningar och psykisk ohälsa” borde man kanske undra vad en utvecklingspsykolog som britten Boyle och en Dr som australiensaren McKay gör i en psykiatritidskrift? Doktor behöver inte betyda att man är läkare, utan är en titel som den ges som avlagt doktorsexa-men i något ämne. McKay är samhällsvetare.

Svenskarna är visserligen inte ensamma i sin villfarelse, utan tjogvis med skribenter världen över har upprepat artikeln – förmodligen enbart utifrån en pressrelease från tidskriften.  Ty ingen tycks ha läst själva ursprungstexten, som inte alls är någon ”rapport” eller ”forsk-ningsstudie”, utan helt enkelt en essä av de bägge lustigkurrarna. Om man läste artikeln innan man skrev om den, skulle man se att den inte innehåller någon undersökning, ej heller är någon forskningsöversikt av andras studier, inte ens en riktig referenslista till något av relevans. Inga rön, inga undersökta barn eller föräldrar, ingen forskning överhuvudtaget ligger bakom ”experternas” påstående. 

Forskarnas enda empiri utgörs av dem själva: ”speaking as former children, both authors remember the abject disappointment when they found out that this Christmas magic was in fact human based.” Och Boyle ”remembers being in a primary school assembly and hearing an older boy utter the unforgettable words ’it’s your parents’”. Rekommendationen är helt enkelt personliga åsikter eller eventuellt bara skämt från de bägge forskarnas sida. Kanske kunde även essäns rubrik ”A Wonderful Lie” ha fått några hjärnceller att arbeta? Den finns i dess helhet på


eller på
https://www.researchgate.net/profile/Kathy_Mckay4  

Vet man heller inte att läkartidskrifter vid årets slut brukar ha en, för att säga det milt, lätt-viktig eller nonsensartad artikel, är man kanske inte så uppmärksam. Varen härmed varnade! Tro inte på julnummers texter som verkar korkade, bara för att någon med fin titel skrivit dem!

Ty vad blir annars konsekvenserna? Jo, som här att mängder av människor (läs: män) ond-gjort sig över att idioter till forskare ska få anslag. Se här bara fem exempel på kommentarer från den australiensiska versionen av The Daily Telegraph, där Kathy McKay intervjuades:

– It’s amazing just how stupid these supposedly intelligent academics really are.

– Is it possible that this ridiculous academic article was written because the good Dr needed something controversial to keep a Uni tenure. 

– God spare us from the academics, what's wrong with these people.

– Two like minded academics sit in a room, agree with each other, write an article and therefore it becomes fact. Just another attempt at socialists trying to break Christian families down. 'There is no God. There is no Santa Claus'. 

– Who pays these people to come up with this stuff? Research? It's her opinion that she has no right to force on other people! How dare she.



Jag är ingen expert i ämnet läkare & folkore, så ta mig på orden när jag hävdar ”lita aldrig på doktorer i juletider ifall ämnet är påverkan på barn!”.

Förra året (14/12-15) skrev jag på denna blogg under rubriken ”En studie av död och ’mord’ i animerade barnfilmer: Läkare, bliv vid ditt stetoskop?” om hur läkare och psykologer i British Medical Journal kritiserade framställningen av döden i inte minst animerade Disneyfilmer (”Cartoons kill”, BMJ, 16 december 2014). 

På den tiden ansåg jag mig fortfarande vara expert på barn & film, men kan förstås ha tagit miste... Detta inlägg finns på





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar