Apropå min text nedan (23/12-16) om skolavslutningen i Visby domkyrka två dagar innan. Som sagt ett julspel i form av en teologisk diskussion mellan ett tvillingpar i livmodern. En handfull kvinnor spelade upp ett födelsedrama bakom ett jättestort rött sammetsskynke, där tvillingarna med sina två navelsträngar tjockare än båttampar, till slut föddes – och tros-frågan därmed fick sitt svar…
Jag har nu hunnit ta del av ett antal skolbarns reaktioner på denna skolpjäs. Förskoleklassare och lågstadiebarn säger sig föga förvånande ha ”fattat ingenting”. Det visar sig att tidigare denna förmiddag hade eleverna på en närbelägen högstadieskola också fått se och höra samma stycke i domkyrkan. Inte ens niondeklassare begriper vad det hela handlade om eller var tänkt att säga.
Detta kan givetvis tolkas på flera sätt. Exempelvis som att dagens skolbarn lyckligtvis inte kan ta skada av lite obegriplig kristen propaganda, eller som att detta är synd (i vardaglig mening). Det kan förstås också värderas på skilda sätt: som att det var tur att få barn förstod, eller som motsatsen. Alternativt: att oföddas intellektuella förmåga värderas högt. Nästa pjäs tar kanske upp teodicéproblemet?
Min egen reaktion är (föga förvånande?) den, att det är så typiskt att a) vuxna inte kan betrakta världen ur barns perspektiv och försöka tänka sig in i om/hur de åhörande och åskådande skolbarnen begriper. Och typiskt att b) vuxna än en gång ockuperar något som ska vara för barn (nämligen jullovets inledning) med budskap som i själva verket är riktade till föräldrarna och andra vuxna. Det förstnämnda, vuxnas perspektivtagandeinkompetens, kallar jag för adultocentrism och det sistnämnda om synen på att allt ”vuxet” utgör normen: adultonormativitet.
Svåra ord, ja, men som går att begripa om man vill. Jag ska nu introducera ännu ett ord, en variant på adolescent för påstått självcentrerad ungdom/tonåring. Är detta agerande i a) och b) tecken på en ny form av kid + adult =”adultescent”?
När barn används som redskap för att få reklam (om livförsäkringar eller ”miljösmarta” bilar t.ex.) att nå fram till föräldrarna kritiseras detta alltid. Mig veterligt sker det däremot aldrig med budskap i religiösa sammanhang. Har sedan sist hittat ännu en version av berättelsen i den kristna tidningen Dagen. Av ”barn och dårar” sägs man ju få veta sanningen…
Dagen 29/12-06
"Tror du att det finns ett liv efter födseln?"
”Det var en gång två tvillingar som befruktades i samma livmoder. Veckorna gick och tvillingarna blev större.
När deras medvetande växte skrattade de av glädje.
-Är det inte underbart att vara befruktad? Är det inte underbart att leva? sa de till varann.
Tillsammans utforskade de sin värld. När de fann navelsträngen från sin mor som gav dem livet, sjöng de av glädje.
-Vad stor vår mors kärlek är som delar sitt eget liv med oss!
Veckor blev till månader och de lade märke till hur mycket de förändrades.
-Vad innebär det att vi förändras? frågade den ene.
-Det betyder att vistelsen i den här världen har ett slut, svarade den andre.
-Men jag vill inte bort härifrån sa den ene. Jag vill stanna här - alltid.
-Vi har inget val, sa den andre.
-Tror du att det finns ett liv efter födelsen?
-Hur skulle det kunna finnas det? svarade den ene. Vi har ju fått varsin navelsträng och livet vore omöjligt utan den. Förresten så har vi sett bevis på att andra varit här före oss - men ingen har kommit tillbaka och berättat för oss om något liv efter födelsen. Detta måste vara slutet!
Så föll den ena i djup förtvivlan.
-Om befruktelsen slutar i födelseögonblicket - vad är det då för mening med livet i livmodern? Det är meningslöst. Det kanske inte finns någon mor trots allt!
-Men det måste det finnas, protesterade den andre. Hur kom vi annars hit? Hur skulle vi annars kunna leva?
-Har du någonsin sett vår mor?, invände den ene. Hon kanske bara finns i vår fantasi! Vi kanske bara har hittat på henne för att känna oss tryggare.
Så fylldes de sista dagarna i livmodern av djupa frågor och stor fruktan.
Slutligen kom födelseögonblicket.
När tvillingarna hade lämnat livmodern öppnade de sina ögon och grät av glädje.
Det de såg överträffade de allra vackraste drömmar!”
Gott NYTT År!
Margareta
Mor, mormor och humanist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar