När konservativa, Rupert Murdoch-ägda Fox News varnar för en animerad barnfilm, har man anledning tro att den är viktig. Det var just vad som hände i fallet med den, med rätta, Oscarsbelönade Happy Feet (2006, George Miller). Filmen ifråga är enligt min mening den bästa barnfilmen med ett miljötema, ”bäst” i meningen relevant, rolig och begriplig för barn i åldern 6–10 år, förutom animationstekniskt fantastisk.
Nyhetsankaret Neil Cavuto var emellertid rasande över att, som han upplevde det, tillsammans med sina 3- respektive 4-åriga söner ha utsatts för en animerad version av Al Gores likaledes Oscarsbelönade dokumentärfilm En obekväm sanning/An Inconvenient Truth (2006, David Guggenheim). Al Gores filmföreläsning hade väckt stor uppmärksamhet, då den haft premiär halvåret före Happy Feet. Cavuto tyckte sig i filmen upptäcka ett “vänsterextremt budskap”: att det är människorna och stor-företagen som, på grund av överfiske och nedskräpning i haven, är skyldiga till pingvinernas hungersnöd (Fox News' Your World, Nov 20, 2006).
Att pracka på barn sådana sanningar var enligt Cavuto motbjudande. Han ogillade alltså att man berättar för barn om ett stort och högst verkligt problem, förmodligen dock svårbegripligt för så unga barn som hans. Cavuto var inte ensam. Tv-ankaret Glenn Beck såg också i filmen ett ”illasinnat, dolt budskap” (CNN Headline News, Nov 20, 2006): ”I'd like to teach my children how to think for themselves about the issues, including global warming and the environment, instead of having them indoctrinated by some Hollywood director.”
Beck kan fungera som ett typexempel på alla de vuxna som säger att de vill att deras barn ska få ”tänka själva”, efter att han lärt sina pojkar… att överfiske är någonting bra, som berömvärda storföretag ägnar sig åt, och att plast är ett utmärkt miljöval? Även andra tv-programledare, såsom Michael Medved (i Focus on the Family, 11/12-06) hävdade att människornas fiske och bidrag till den globala uppvärmningen i denna propagandafilm framställs som det största hotet mot pingvinerna. Dessutom att filmen har en gay underton. I vart fall det förstnämnda hotet är, till hälften, korrekt beträffande denna films innehåll…
Medved hävdar inte att pingvinerna är homosexuella, men att det i filmen finns en undertext som kan tolkas så – och har så gjorts av många amerikanska kristna. Vad han syftar på är att Mummel, som ”inte passar in”, stöts ut av filmens fördömande extrema religiösa pingvinledare. Den lille pingvinen är ”inte som alla andra”, de äldste accepterar honom inte så som han är, utan tillstymmelse till sångröst, utan säger: ”You are not a penguin. You're not a real penguin.”
Frågan infinner sig direkt, ifall förskolebarn verkligen skulle tolka filmen (lika illa och tendentiöst) som dessa vuxna män gör. Barns tankar går väl snarast till att inte få vara med och leka. Happy Feet har emellertid inga som helst hänvisningar till global uppvärmning, är således ej heller någon barnvariant av En obekväm sanning.
Människorna är problematiska aliens
För den som missat denna härliga och meningsfulla film, som av svenska recensenter förstås bara fick halvbra snittbetyg (3,2), är handlingen i korthet denna:
Kejsarpingvinen Mummel är annorlunda ända från födseln, ty han kan inte sjunga, vilket man måste kunna för att imponera på en hona. Han är däremot bra på att steppa. När pingvinkolonin på grund av fiskbrist drabbas av hungersnöd, skyller de religiösa ledarna detta på ”avvikaren" Mummels dans. De ”fromma” ledarna hävdar att deras gud inte tolererar grabbens alternativa lockrop, hans dansstil. Tonåringen som inte accepterar de religiösas mystiska förklaring, utan är öppen, nyfiken och vetgirig, mobbas och förvisas från flocken.
Han beger sig ut på en resa med några udda kompisar för bevisa att det inte är hans eget steppande – utan ”aliens”, det vill säga människorna och deras utfiskning – som bär skulden till att pingvinernas föda sinat. Det lyckliga, i och för sig orealistiska, slutet består i att Mummel finner ”utomjordingarna” och genom sin dans övertygar människorna och FN (?) om att pingvinerna är kännande varelser och därför värda att leva. Fisket runt Antarktis måste därför skyddas från överfiske. (Mummel når förstås också fram till sin älskade Gloria, trots avsaknad av sångröst. Och han är visst en ”riktig pingvin”…)
På YouTube finns flera videoklipp ur filmen:
Filmen har (minst) två handlingstrådar, varav den ena är vanlig i sentida barnfilm. Nämligen den om att alla som är annorlunda ska tro på sig själva och att olikhet är en tillgång: ”var dig själv!”. Detta har av många tolkats som ”gay-propaganda”, alternativt som nyliberal individualism-PR… Den andra tråden är alltså ett tydligt miljöbudskap. En tredje, som inga recensenter i vårt mer sekulariserade Sverige verkar ha kommen-terat, är religionskritiken och inte minst fördömandet av skenheliga religiösa ledare.
Jag ska förstås, med tanke på att jag denna höst fokuserar miljö- och klimatkrisen, framhäva de ekologiska budskapen, som i och för sig hänger samman med religionskritiken, såväl som med ett alternativ till gay-tolkningen. Ty Mummel kan också föra tankarna till en ateist och/eller en forskartyp: en icke-konformists vetenskapliga tänkande. Han iakttar ovanligheter, vill förstå, ser mönster och drar slutsatser. Precis som i fallet med mängder av klimatforskares rön, vill till en början ingen tro honom.
Människorna – smarta (?) utplånare/”annihilators”
Mummel vill alltså utforska vad som egentligen döljer sig bakom fiskbristen. Han har nämligen iakttagit oförklarliga ting: en rostig grävmaskin på stranden, en örn med en orange ringmärkning och hur pingvingurun håller på att kvävas av plastringarna från sexpackburkar. Inga naturliga naturföremål i Antarktis, precis… Pingvinen har dess-utom hört att människorna är smarta: ”Yeah, aliens. I've heard they're smart.” På ett skeppsvarv upptäcker så gänget till sist orsaken: obegränsat fiske i industriell skala och lika obegränsad avfallshantering.
Det är förstås svårt för djuren att stoppa detta rovfiske och plastskräpet, men Mummel simmar efter ett av fartygen med representanterna för människosläktet för att vädja till ”dess bättre natur”. Pingvinen hamnar till slut på ett främmande ställe långt borta. Han infångas och stängs in på ett slags djurpark. I fångenskapen på zoo börjar en förtvivlad Mummel en dag dansa framför ett glasfönster. En liten flicka på andra sidan rutan dansar med, medan vuxna förundrade tittar på. De tror nu att Mummel vill kommunicera någonting till dem via sin dans och inser därför att djuren är värdefulla nog att rädda. De har samma rättigheter som människorna att leva, varpå Mummel släpps fri, men med en sändare på sig så att hans färd kan spåras.
Väl hemma igen accepteras Mummel, när han förklarar att människorna satt näringskedjan ur spel, men nu vill ändra på det. Utfiskningen ska som sagt upphöra, så att djuren får sin föda. På avstånd betraktar människorna som följt efter Mummel de dansande och sjungande pingvinmassorna, fortsatt undrande ”Försöker de säga oss nånting?”. Jo, om rovfiske och plastens skrämmande konsekvenser.
Slutet är som sagt orealistiskt, men vittnar ändå om en insikt om att både djurens och människornas bästa måste beaktas. Överfiske och plast är inte bra för någondera arten.
Miljövarningssaga – motverkad av filmens individualism?
Happy Feet varnar således – förutom för mysticism, arkaiska maktstrukturer, falska profeter, religiös skenhelighet och främlingsfientlighet – för överfiske, avsaknad av skydd för en utrotningshotad djurart och miljöförstöring av typen i haven dumpade sopor. När kronprinsessan Victoria i sin egenskap av språkrör för FN:s globala hållbarhetsmål är ute och föreläser på konferenser använder hon en talande bild av havet som ett kylskåp, med hälften mat och hälften skräp:
– Föreställ er ett gigantiskt blått kylskåp. Föreställ er att det erbjuder ett utbud av hälsosam, högkvalitativ mat. Föreställ er att ni tömmer varje hylla i kylskåpet och fyller hyllorna med skräp, plastavfall och giftigt avfall, sa Victoria allvarsamt och fortsatte:
– Konstig bild, va? Men trots allt är det så här vi behandlar våra hav
(Expressen 12/6-17).
Kronprinsessan talar om klimatkrisen, föroreningar, miljöförstöring och överfiske, som stressar det marina livet i haven enormt. Före 2050 kommer havet att innehålla mer plast än fisk och det är otvetydigt vi människor som förorsakar detta. Vi är beroende av havet för att överleva, men vi behandlar det som en soptipp.
Den lösning som brukar föreslås är ”konsumentmakt”… Visst måste vi alla bli bättre på att ta vara på vår mat, som ju i hög grad består av eller produceras av djur, och sluta slänga hälften. Likaså minska vårt bidrag till avfallsbergen på land och i vattnet. Kollektiva, mer storskaliga lösningar är dock av nöden.
Den lösning som brukar föreslås är ”konsumentmakt”… Visst måste vi alla bli bättre på att ta vara på vår mat, som ju i hög grad består av eller produceras av djur, och sluta slänga hälften. Likaså minska vårt bidrag till avfallsbergen på land och i vattnet. Kollektiva, mer storskaliga lösningar är dock av nöden.
Som merparten av filmer för barn (och vuxna) har denna en framhävd individuell hjälte, men en ensam individ kan förstås ej rädda människosläktet, en pingvinart eller jordens natur. I större utsträckning än vad som gäller för vuxenfilmer, menar jag dock att en enskild sympatibärare är motiverad i fallet med barnfilm. Ty det är då lättare för unga barnåskådare att orientera sig i berättelsen.
Värt att framhålla är dessutom att filmens (och verklighetens) pingviner själva motverkar en eventuellt betoning av vikten av individualitet, genom sitt sätt att kura ihop sig tillsammans för att behålla värmen när det är kallt, vilket det väl alltid är i Antarktis. Tänk om alla människor gjorde detsamma när det krisar…
Förnuft, öppet sinne & vetenskap – mot religiös fundamentalism
Filmen har som sagt i USA anklagats för att vara anti-kristen eller mot religion generellt. Det är onekligen så att regissören (australiensaren) George Miller låter pingvinernas äldste använda sig av kristen retorik och är oflexibla och Gamla Testamentet-konservativa. De låter inte de unga pingvinerna tänka själva utan säger till dem vad de ska tro på: på den Store Guin, som annars påstås straffa dem med svält.
Dessa fördömande troende verkar inte acceptera någon eller någonting som är annorlunda. En av dem påminner mest om omoraliska tv-evangelister, bara ute efter pengar. Mummel måste visa ånger för att få komma tillbaka. Detta meningsutbyte i filmen är centralt och knyter samma flera handlingstrådar:
Lead elder: Harmless? It is this kind of backsliding that has brought the scarcity upon us!
A foreign penguin: Excuse me smiley, could you speak plain penguin please?
Mumble: He thinks the food shortage has something to do with me.
Lead elder: Do you not understand that we can only survive here when we are in harmony? And when you and your foreign friends lead us into your easy ways you offend the Great Guin –- you invite Him to withhold His bounty!
An elder: He rules the seasons.
An elder: He giveth and He can taketh away. [Jobs bok 1:21]
Mumble: Wait a minute – happy feet can't cause a famine.
An elder: If thy kind of pagan display didn't cause it, then what did?
Mumble: I think it comes from outside – from way beyond the ice. There are things out there we don't understand.
Foreign penguins: Mysteries! Mind-boggling mysteries! Mystic beings!
Mumble: Yeah, aliens. I've heard they're smart.
An elder: He's insane!
Mumble: No, they might be smarter than all of us – who knows?
An elder: He drove the fish away, and now he's ranting this rubbish.
A foreign penguin: Let me tell something to you.
An elder: Don't touch me, you filthy varmint! [smacks him]
Mumble: Hey, watch it!
Lead elder: So it follows: dissent leads to division and division leads us to doom! You Mumble "Happy Feet" must go.
Mom: Don't you take one step, Sweetheart. You have as much right to be here as any of these daffy old fools.
All: [shocked gasps]
Dad: Norma Jean, I'll deal with this.
Mumble: Pa?
Dad: Mumble, you must renounce your so-called friends, your peculiar thoughts, and your strange ways. If we are devout…sincere in our praise, the fish will return.
Mumble: But Pa...
Dad: Listen boy, I was a backslider myself. I was careless, and now we're paying the price.
Mom: What's this got to do with Mumble?
Dad: That's why he is the way he is.
Mom: There's nothing wrong with him!
Dad: Face it, Norma Jean! Our son's all messed-up!
Mom: He is not messed-up, you hear me?
Dad: Believe me, I know he is!
Mom: How can you say that?
Dad: Because when he was just an egg, I dropped him.
All: [shocked gasps]
Mom: Mumble! Oh, my poor little Mumble!
Mumble: Ma, I'm perfectly fine.
Dad: No you're not, boy. For all our sakes, you must stop this freakiness with the feet.
Lead elder: Your father speaks wisely. Heed his suffering heart and repent.
Mumble: But it just doesn't make any sense!
Lead elder: Then your arrogance leaves us no choice!
Dad: No, wait! Son, you can do this. It ain't so hard.
Mumble: Don't ask me to change, Pa. Because I can’t.
(http://happyfeet.wikia.com/wiki/Happy_Feet/Transcript) [7/9-18, med mina kursiver och tillägg av karaktären som yttrar repliken]
Att Mummels steppdans skulle få guden att straffa dem med hungersnöd är onekligen inte rimligt, eller som han själv säger ”just doesn't make any sense!”. Happy Feet ställer förnuft och faktiska iakttagelser mot religös tro och trångsynthet. Tron vinner här inte över förnuftet, lika lite som den gör i fallet med klimatkrisen.
Happy Feet 2 – utan miljötema?
De svenska recensenterna var ännu ljummare gentemot uppföljaren Happy Feet 2 (2011, George Miller), allt enligt det stående mönstret att uppföljare nästan aldrig sägs leva upp till originalet. Därför anstränger man sig inte ens för att leta efter något tema, utan vissa säger helt enkelt att det inte ens finns någon handling… Göteborgs-Postens Emma Engström skrev dock:
”Liksom i ettan finns här ett miljöbudskap, att naturen hänger ihop. Lite skönt är också att det i barnfilm så ofta förekommande budskapet att allt är möjligt bara man vill tillräckligt mycket är nedtonat. Alla kan inte flyga” (GP 15/12-11).
”Att naturen hänger ihop”? Det är ju det den inte gör längre! Läsaren får åtminstone av recensionen veta att i filmen ”ett isberg som brutit sig loss från den Antarktiska isen isolera[r] kejsarpingvinerna”. Det är allt… Pingviner kan helt riktigt inte flyga.
Uppföljarens teman är visserligen inte lika tydliga som i föregångaren, men kanske ännu viktigare för både människor och djur. Hade recensenterna tittat lite närmare på denna djurrättsfilm, hade man nog betonat konsekvenserna av den globala uppvärm-ningen/växthuseffekten, temperaturstegringen i världshaven, samt oljeutsläppen med den därav sammanhängande oljebranden.
Den globala uppvärmningen har gjort att lunnefågeln Sven förlorat sitt hem när isen där smält, ty öppet vatten och grönt gräs må vara vackert, men går ej leva på för hans fågelart. Hans fjäderskrud blir dessutom kletig efter ett oljeutsläpp så att han är nära att dö.
För kejsarpingvinerna hotar samma öde, när temperaturhöjningen medför att en glaciär bryts av, eller ”kalvar”, så att pingvinerna blir instängda och omringade av en stor spricka. Även här måste filmen erbjuda en hoppfull ”lösning”, då pingvinerna till slut samarbetar för att få ismuren att kollapsa så att de kan ta sig ut. Dock syns under snön och isen gräs, vilket antyder att det bara är en tidsfråga innan människan har gjort deras liv där omöjligt för gott.
Människan är numera jordens stora mysterium
Det kan inte vara särskilt svårt att med barn diskutera vad människorna förorsakar för problem för djuren i dessa filmer. Eller vad vi alla kan göra åt det. För de yngsta, 6-åringarna, räcker det möjligen med att visa den första filmen som kanske är lättare att samtala kring.
Föga förvånande fick Happy Feet en Oscar i kategorin bästa animerade film. Någon miljöpropaganda är det inte fråga om, ty det förutsätter en enda stark röst, utan att några konkurrerande röster kan göra sig hörda. Däremot är filmens miljötema ett exempel på sann miljöinformation.
Filmen är en kritik av en antropocentrisk miljömoral, som av ekonomiska skäl förtrycker naturen och äventyrar pingvinernas rätt att överleva. För mer om kejsarpingvinernas situation som nära nog utrotningshotad art, se nedan PS. Dessa, världens största, pingviner är just den mest havsisberoende pingvinarten.
Vuxna kan förvisso tycka att berättelsens etiska budskap är väl överdrivet och att historien har en oerhört förenklad Happy Ending, men nu är ju filmen faktiskt inte avsedd främst för dem. Många vuxna recensenter har förvisso ändå haft svårigheter att till fullo se filmens kvaliteter och angelägenhetsgrad.
Filmen är en kritik av en antropocentrisk miljömoral, som av ekonomiska skäl förtrycker naturen och äventyrar pingvinernas rätt att överleva. För mer om kejsarpingvinernas situation som nära nog utrotningshotad art, se nedan PS. Dessa, världens största, pingviner är just den mest havsisberoende pingvinarten.
Vuxna kan förvisso tycka att berättelsens etiska budskap är väl överdrivet och att historien har en oerhört förenklad Happy Ending, men nu är ju filmen faktiskt inte avsedd främst för dem. Många vuxna recensenter har förvisso ändå haft svårigheter att till fullo se filmens kvaliteter och angelägenhetsgrad.
Så vad talar egentligen för att vi är smartare än pingvinerna? Klokare än barnen? Filmens egentliga mysterium är Människan… "Skumma djur, större och vildare", som den ringmärkta fågel säger.
PS
Om kejsarpingvinernas situation 2014
från The Center for Biological Diversity, en amerikansk nationell, non-profit miljöskyddsorganisation:
”Emperor Penguins Closer to Endangered Species Act Protection
Icons of Wild Antarctica Are Threatened by Climate Change
SAN FRANCISCO— In response to a petition from the Center for Biological Diversity, the U.S. Fish and Wildlife Service announced today that the emperor penguin may warrant Endangered Species Act protection based on threats from climate change. The most ice-dependent of all penguin species, emperor penguins are threatened by the loss of their sea-ice habitat and declining food availability off Antarctica.
“Our carbon pollution is melting the sea-ice habitat emperor penguins need to survive,” said Shaye Wolf, climate science director at the Center. “Emperor penguins are the icons of wild Antarctica, and they need rapid cuts in carbon pollution and Endangered Species Act protections if they’re going to have a future.”
Emperor penguins rely on sea ice for raising their chicks and foraging. In parts of Antarctica where sea ice is rapidly disappearing, emperor penguins populations are declining or have been lost entirely. The emperor penguin colony featured in the film March of the Penguins has declined by more than 50 percent, and the Dion Island colony in the Antarctic Peninsula has disappeared. One recent study projected that nearly half of the world’s emperor penguins may disappear by mid-century without drastic cuts in carbon pollution.
Warming ocean temperatures and melting sea ice in the Southern Ocean encircling Antarctica have also diminished the availability of krill — a key food source for emperor penguins. Ocean acidification resulting from the ocean’s absorption of carbon dioxide and industrial krill fisheries further threaten the penguins’ food supply. […]
Endangered Species Act listing of the emperor penguin would offer greater protections against the greenhouse gas emissions driving climate change and the industrial overfishing of key prey species. For example, if penguins are listed, future approval of fishing permits for U.S.-flagged vessels operating on the high seas would require minimization of impacts on penguins. The Act also compels federal agencies to ensure that their actions — including those generating large volumes of carbon pollution — do not jeopardize endangered species and their habitat.”
https://www.biologicaldiversity.org/news/press_releases/2014/emperor-penguins-01-21-2014.html Jan.21, 2014 [7/9-18]
År 2011 fick sju andra av världens 19 pingvinarter sådant skydd av denna organisation United States Fish and Wildlife Service, som Wikipedia beskriver som ”en amerikansk myndighet som tillhör USA:s inrikesministerium. Myndigheten ansvarar bland annat för miljöbevarande och bevarandet av landets artrikedom.”
Se även en text av Bill Blakemore (Nov.28, 2006) för abcnews:
'Happy Feet' Not So Happy
”..[Paul] Ponganis, who studies the emperors' remarkable ability to dive 1,640 feet in search of food and hold their breath for 20 minutes, reports that the 4-foot tall birds are threatened by commercial fishing and, almost certainly, by the long-range effects of global warming that is melting sea-ice:
"Emperors breed and incubate their eggs in the middle of winter," he says, "because they do it all on the frozen sea surface.”
If the sea-ice freezes too late in autumn or breaks up too early in spring, the chicks won't be old enough to swim, he explains, "so the long-term projections for global warming are a serious threat."
Early sea-ice break up in recent years is consistent with many projections of the effects of global warming, and scientists are not optimistic.
Climate scientists around the world agree that even in the best case scenarios, the earth is virtually certain to warm at least another two degrees Fahrenheit due to human-induced greenhouse gas emissions.
Emperors and other penguin species also need floating sea-ice to rest on during their long fishing forays. Penguins, which are found only in the southern hemisphere, thus appear to face the same problem global warming has already brought to the north pole – less and less frozen sea surface or "sea-ice" -– which polar bears, found only at the north end of the planet, must have to stand on as they hunt seals, their main food.”
DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar