På Svenska Barnboksinstitutet (SBI) ägde för drygt två år sedan (15/2-15) ett offentligt sam-tal rum som hade titeln ”Vad har plattorna med läsningen att göra?”. Samtalet videofilmades och finns som webbfilm på institutets webbsajt under fliken Forskning. Frågan tycktes mig märklig: vet de inte att det läses massor på surfplattor? Kan man tala om läsning i bestämd form? Så värst mycket referenser till forskning förekom inte heller. Då var förseelsen i och för sig ännu relativt ny, men redan då fanns ett femtiotal studier att ta del av (se NOT). Det märktes inte, märks ännu inte.
SBI skriver på sin webbsajt att man ”arbetar med att främja forskning inom det barnlitterära området samt sprida information om forskningsresultat”. En sökning i katalogen ELSA ger magert resultat. Inte heller Skolverket tycks ha något att berätta om denna nymodighet, eller någon annan för den delen – åtminstone vad jag vet.
Jag har försökt sätta mig in i en del av den framför allt amerikanska och brittiska forskning som publicerats. Det är inte lätt. Dels avser vissa studier (likt SBI-samtalet) surfplattor, fast inga andra skärmar. Man borde alltså särskilja studier om surfplattor (tablets), även kallade pekplattor, paddor, iPads, från läsplattor (e-(book)reeders, Kindle) som är specifikt avsedda för läsning av böcker eller andra texter. Därtill talas det om pekdator och appar till pek-plattor, så skogen har många trädarter.
Dels är det ju skillnad om det som läses är en fiktionsberättelse, till exempel en sagobok/bil-derbok, eller en skolbok/faktabok, en faktatext med illustrationer, en interaktiv multimedia-text med animationer, ljud och musik m.m. – eller en specialgjord kort text avsedd enbart för experimentet. Dels varierar lässituationen och läsförmågan beroende på läsarens ålder, om det är fråga om barn med särskilda lässvårigheter, om ett barn läser helt ensam, om en vuxen läser för barnet, eller om barnet läser för den vuxne.
Dels ifall det som undersöks handlar om läsförståelse, informationsletning, upplevelseläs-ning eller främst om en delad, njutbar upplevelse, etc. Ska barnet lära sig fakta, utvidga sitt ordförråd eller helt enkelt motiveras eller stimuleras till att läsa? Ibland är underökningens direkta syfte att förbättra en digital text eller optimera digitala medier, vilket också får konsekvenser för studiers upplägg, metoder och troligen för deras resultat.
Gemensamt för alla studier är dock att pappersboken tas som ur-mediet, mot vilket alla jämförelser görs. Eller snarare produkten av det som den danske forskaren Tom Pettitt 2007 kallade för ”Gutenbergparentesen” – de 500 år då förmedlingen av idéer, berättelser och musik dominerades av tryckta medier. Således jämförs det aldrig med lyssnande på tal-böcker, ej heller med ingen läsning alls eller med muntligt berättande. Med dessa förbehåll ska jag här mest antydningsvis försöka ta upp några aspekter av alla de studier som jag lokaliserat. Eftersom området är så snårigt, gör jag bara några belysande nedslag och disponerar framställningen utifrån barnets ålder.
1-4-åringar
De yngsta läser förstås inte själva, även om ordet som används av Strouse & Ganea (2017) när tultbarnen ensamma tar del av en text är ”read”. Då avses i själva verket 1-4-åringars lyssnande på den elektroniska bokens voiceover. Detta jämförs sedan med när en vuxen läser pappersboken ifråga (som handlar om hur vissa djur kan kamouflera sig, således främst faktabok) för barnet.
Kanadensiskorna kommer fram till föräldrarna anser att barnet visar större engagemang i, större uppmärksamhet och har större behållning av, traditionella böcker. Föräldrarna sade sig också själva interagera mer med barnet i pappersfallet, vilket onekligen torde bidra. Det förblir alltså oklart i vad mån resultatet beror på mediet eller på den vuxne. Med tanke på publiceringen i en datortidskrift, är slutsatsen dock inte förvånande: att det icke optimala resultatet i det elektroniska fallet kan hänga samman med sämre kvalitet på interaktionen förälder-barn.
4-åringar
Ett likartat syfte hade Lauricella m.fl. (2014), men nu i en studie med enbart 4-åringar (39 stycken). Här läggs dock fokus på hur föräldern interagerar med barnet i fallet med bägge medier. Likheterna övervägde vad beträffar barnets förståelse av berättelsen, liksom av uppmärksamhet och språkförståelse, men föräldrarna visade i detta fall större engagemang i fallet med den digitala boken.
En svårighet är dock att avgöra vad som ska tolkas som engagemang. Det kan bedömas utifrån uppmärksamhet, gester, mimik och verbaliseringar. Här tycks det avse hur aktiv respektive passiv föräldern är och hur mycket ömsesidigt samtal under läsningen som observerats i videoobservationen. Även Chiong m.fl. (2012) fann större engagemang vid läsning på surfplatta än läsning av pappersbok avseende föräldrarnas interaktion med 3-6-åringar, men försprånget för de digitala versionerna skulle också kunna hänga samman med mer fysisk interaktion typ sidvändande, pekande etc i fallet med nyare teknik, snarare än betoning av uppmärksamhet riktad mot själva berättelsen.
3-6-åringar
Finns det inte en risk för distraktion med läsning på vissa typer av plattformar, liksom att utkonkurrera mer ansträngande saker eller djupläsning? Detta är en av de vanligaste far-hågorna kommande från pappersbokmänniskor (även på SBI i februari 2015).
Chiong m.fl. (2012) tog sig, förutom tryckta böcker och i det närmaste identiska digitali-serade versioner av dessa som e-böcker för läsplattor (iPad, Kindle Fire och NOOK Color), också an ”enhanced e-books”. Med detta ”förhöjda” avses förutom samma text även ”inkodade förändringar” och multimedieinslag som kan ge upphov till en känsla av ”interaktiv” upplevelse. Böckerna ifråga var avsedda för 3-6-åringar med ”science”-tema och korta nog att läsas på tio minuter av en av föräldrarna (av vilka två tredjedelar var mödrar) till de 32 i studien ingående barnen.
Jämförelserna mellan de tre plattformarna visade att pappersbok och e-bok ledde till lika mycket innehållsrelaterade handlingar både från barnets och förälderns sida (namnge och/eller peka på ting, verbalt utveckla företeelser i berättelsen, dra paralleller till egna upplevelser, föda nyfikenhet), medan multimedieversionen gav upphov till mindre tal om innehållet och mer tal och handlingar (fösa undan hand t.ex.) om själva mediet.
Föga förvånande kom barnen i multimedievarianten också ihåg färre detaljer än i ”vanlig” bok men alla barn kunde, oavsett medium, lika bra förklara avgörande inslag i berättelsen. Föräldrarna var lika engagerade oavsett medium, medan många av barnen visade mer engagemang och intresserade i fallen med e-böcker och mest så beträffande multimedie-varianten, fast en majoritet av barnen var lika engagerade av berättelsen på papper som digitalt.
De fyra forskarna rekommenderar e-bokdesigners att vara försiktiga med att lägga till för mycket av sådant som ej direkt rör storyn. Och att föräldrar bör välja pappersbok om de prioriterar läsfrämjande förkunskaper snarare än nöje.
7-9-åringar läser för förälder och vice versa på p- & s-medium
Så vad välja och varför: pappersmedium eller skärmmedium? De flesta studier har som sina försökspersoner haft förskolebarn, intresserad som man varit av att sia om tänkbara effekter på barns framtida läsförmåga. De brittiska psykologerna Nicola Yuill och Alex Martin (2016) vid ”barn & teknologi”-laboratoriet vid universitetet i Sussex har ett mer ovanligt närmande till företeelsen och enligt min mening intressantare.
De bad 24 mödrar och dessas 7-9-åriga barn att turas om att läsa för varandra på papper respektive som e-bok på surfplatta. Barnet fick välja mellan ett 8-minuter långt avsnitt ur reell, populär fiktion: antingen Barry Loser: I am not a Loser (2012) av Jim Smith (på svenska: Jag är inte en loser: Barry Loser, 2015) eller You’re a Bad Man, Mr Gum! (2006, på svenska: Du är en gräslig man, herr Grums!, 2010) av Andy Stanton. Fördelningen blev nästan 50:50. Observationerna ägde rum i hemmiljö.
Forskarna fann ingen skillnad mellan medierna beträffande vad barnen kom ihåg från papper respektive skärm avseende beskrivningar eller berättelsen i stort. Däremot var interaktionen mellan barn och förälder annorlunda, så som denna bedömdes av oberoende granskare av videoobservationerna. När de läste på papper var det mer av värme och glädje i samspelet förälder-barn: mer av leenden, skratt och ömhetsbetygelser.
Emotionell skillnad – papper varmare än skärm?
Forskarna spekulerar kring att detta helt enkelt kan ha att göra med de studerades rent fysiska hållning – i dubbel bemärkelse (av både hand och rygg). Största skillnaden hur man håller bok/platta, sittställning, kroppshållning etc var mellan barnläsning på skärm och föräldraläsning på papper. När barnen läste för föräldern från ett skärmmedium tenderade de att hålla plattan i en huvudet-nedåt-position, liknande den de uppvisar när de använder surfplattor för soloaktiviteter som att spela spel eller surfa på Nätet. Detta innebar att föräldern var tvungen att se över barnets axel, ”axelsurfa”, för att själv kunna se något på skärmen. Denna mindre bekväma interaktion blev mindre ”mysig”, varm och nära för barn och förälder.
När föräldrarna läste för barnet ur pappersbok brukade de hålla upp boken så att också barnet kunde se, ibland genom att hålla om barnet med den ena armen. Vissa barn föredrog att enbart lyssna och kura ihop sig i en mysigs ställning. Mödrarna föredrog att läsa på papper, barnen var fördelade lika på båda medierna. Forskarnas slutsats blir att förälder och barn verkar komma varandra även emotionellt närmare helt enkelt utifrån sittställning och lässtil påverkad av mediets egenart. Skärmmedier tycks helt enkelt vara aningen mindre ”värmealstrande”!
Papper tycks möjliggöra mer dialogisk lässtil än skärm
Merparten forskning i detta ämne tycks som sin fokus ha eventuella konsekvenser för barnets kommande läsförmåga och att tidigt läsa tillsammans brukar motiveras med att detta ökar barnets intresse och motivation för att lära sig att läsa själv. Vanligtvis betonas då också ökat ordförråd, inlärning av läsriktning från vänster mot höger, förståelse av vad en berättel-se är och betoning av länkar till barnets egna gjorda erfarenheter. Huvudsakligen kognitiva aspekter med andra ord, men Yuill & Martin (2016) framhåller att även emotionella band och en mysig känsla vid dialogisk läsning spelar roll. Äldre barn kan dock också ha rätten att digitalt få göra saker ensamma. Liksom rätten att koppla av.
De flesta studier om e-böcker handlar dock om hur olika design (multimedia med ljud, spel och feedback) kan underlätta ensamläsning hos dem som börjar läsa. Många studier har hävdat (mer än de visat) att multimediedetaljer, och användningen av surfplattor överhuvud-taget, kan distrahera barnet därför att det VET att det istället kunde se en film eller spela ett spel på apparaten, snarare än läsa eller lyssna till läsning. Barnet tycker sig dessutom äga paddan, eller kunna hantera den bättre än den vuxne. En pappersbok har bara ett enda syfte och det är att läsas. Det kan rör sig om helt olika läskulturer.
Min slutsats är emellertid att det, snarare än ett triangeldrama mellan förälder-barn-medium, handlar om när och hur och till vad respektive medium är tänkt att användas vid varje tillfälle och om alla inblandade är ense om det. Avgörande är alltså användningssättet snarare än mediet, vilket även bör få konsekvenser för produktionen av medietexter, det vill säga berättelserna.
Alla medier och apparater har sina för- och nackdelar. Bloggrubrikens fråga om vad som är bäst går helt enkelt inte besvara generellt. I sedvanlig ordning verkar allt som är bra även ha sina avigsidor – och tvärtom.
Dags att vända blad? Olika mediers för- och nackdelar för barn
E-böcker utvecklas hela tiden och har idag fördelar eller understödjande detaljer som kan främja barns s.k. litteracitetsförmåga (ordförklaringar, framhävande av ord samtidigt som dessa läses upp av berättaren, bilder som underlättar förståelsen av historien). Enligt vissa studier interagerar barnet mer med förälder än för pappersbok, enligt andra undersökningar mindre…
Vissa studier kommer fram till att föräldern inte talar lika mycket om storyn på skärm, men det lär väl vara förälderns fel i så fall – snarare än mediets? Andra undersökningar hävdar att barn och förälder talar mer, fast om andra ting än historien. Hur mycket barnet lär sig eller förstår tycks däremot ej vara särskiljande för medierna. Interaktiva detaljer kan däremot uppenbarligen vara distraherande (Takacs m.fl. (2014). Spel och andra interaktiva inslag borde därför introduceras först efter att läsningen av berättelsen är klar, d.v.s. mot slutet. Börja därför med ”läsa enbart”!
Uppenbart är att kvalitén är avhängig av användningssätt lika mycket som av medieegen-skaper. Vissa användningssätt har 500 år på nacken, men har ju under den tiden gått från högläsning till tyst ensamläsning… Digitala medier lär ha framtiden för sig.
Not
Takacs m.fl. (2014) har genomfört en s.k. meta-analys av 29 andra studiers resultat (med sammanlagt 1272 barn utforskade). Huvudfrågan för deras jämförelse mellan pappersbok vs elektronisk bok är Kan dator ersätta vuxna vad gäller att läsa barnböcker? Man kan onekligen undra varför det ena skulle behöva ersätta det andra.. Det skulle hur som helst ta åtskilligt med utrymme (och tid för mig att skriva och dig att läsa) att i detalj redogöra för denna översikt av tidigare gjorda studier alltsedan millennieskiftet.
Det svar de kommer fram till från en sammanställning av alla dessa 29 undersökningars resultat är, att antagandet att mindre barn nödvändigtvis behöver stöd av någon vuxen för att förstå en berättelse inte stämmer. I varje fall inte så länge barnet får ta del av optimalt utformade multimediaberättelser med förklarande animationer, bakgrundsmusik och ljud-effekter (men således inte kommersiella varianter, med spel och andra distraktioner).
Multimediaberättelserna visade sig vara bättre än traditionella berättelser och lika bra som tryckta berättelser med stöd av en vuxen som förklarar ord eller berättelseinslag.
Referenser
Chiong, Cynthia, Ree, Jinny, Takeuchi, Lori & Erickson, Ingrid: Print Books vs. E-Books: Comparing Parent-Child Co-Reading on Print, Basic, and Enhanced E-Book Platforms, New York, NY: The Joan Ganz Cooney Center 2012
Lauricella, Alexis, Barr, Rachel & Calvert, Sandra: Parent–child interactions during traditional and computer storybook reading for children’s comprehension: Implications for electronic storybook design, International Journal of Child-Computer Interaction 2 (2014), s.17-25
Strouse, Gabrielle & Ganea, Patricia: A print book preference: Caregivers report higher child enjoyment and more adult–child interactions when reading print than electronic books, International Journal of Child-Computer Interaction, Vol.11 (online) February 27, 2017
Takacs, Zsofia, Swart, Elise & Bus, Adriana: Can the computer replace the adult for storybook reading? A meta-analysis on the effects of multimedia stories as compared to sharing print stories with an adult, Frontiers in Psychology, December 3, 2014
Yuill, Nicola & Martin, Alex: Curling Up With a Good E-Book: Mother-Child Shared Story Reading on Screen or Paper Affects Embodied Interaction and Warmth, Frontiers in Psychology, December 15, 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar