Som belägg för att allt var bättre förr (OK, jag får väl inskränka mig till att enbart uttala mig om barnkulturforskningen) ska jag idag lyfta fram en klassiker som är självskriven kurslitteratur på alla barnkulturutbildningar värda namnet. Närmare bestämt den norske professorn i musikvetenskap och barnkultur Jon-Roar Bjørkvolds bok från 1989, som på svenska har titeln Den musiska människan. Barnet, sången och lekfullheten genom livets faser (1991).
Det musiske menneske har i Norge utkommit i nio utgåvor (senast 2014) och över-satts till åtta språk. Förutom året efter premiären överförd till svenska, danska, neder-ländska och engelska (i USA 1992 med titeln The Muse Within), senare till bland annat japanska, kinesiska och ryska. Ingen nordisk bok om barnkultur kan tillnärmelsevis tävla med dessa framgångar.
Bjørkvolds begrepp ”musisk" har åtminstone i Norge blivit ett vardagsord som alla känner till, trots att det inte är helt solklart vad det innebär ens i professorns böcker. Det ska dock inte inskränkas till det ”musikaliska” enbart, utan är betydligt vidare än så och ibland är innebörden nästan identisk med ”estetisk”. Klart är i vart fall barns spontansång och fysiska rörlighet är viktiga inslag: sången förekommer ofta i den självförglömmande leken. Det musiska framstår närmast som ursprunget till det estetiska.
I sin avhandling Den spontane barnesangen – vårt musikalske morsmål (1981, senare utgiven på förlag 1985) med sina tre barn som inspiratörer och studieobjekt vid sidan av barnen i tre förskolor i Oslo fann Bjørkvold att barn spontansjunger mer eller mindre utan stimulans av vuxna, fast med sådan stimulans uppvisar barnens sång förstås större variationer. Att musik, som avhandlingstiteln säger, är en del av redan de nyföddas ”modersmål” hänger samman med att de redan som foster hör musik i form av moderns hjärtslag och musiken i hennes miljö.
Trots omarbetningar och utvidgningar med nya kapitel genom åren, återfinns i boken en grundläggande skolkritik, inte minst kritik mot det skriftliga, ställt mot det auditiva, lekfulla och kreativa i barndomen, med dess betoning på spontansång och kropps-rörelser. Musikprofessorn menar att den musiska människan upplever ett ”lärande-brott” när barnet börjar skolan, i och med motsättningen mellan den muntliga barn-kulturen och skriftbaserade skolkulturen.
Bjørkvold är annars mest känd som ”revoltprofessorn” som 2005 sa upp sig från sin professur vid Oslo universitet, i protest mot en så kallad kvalitetsreform, där det musiska i människan enligt honom försvinner till förmån för ”kvalitetssäkring” av typen målstyrning, ekonomi och auktoritär kontroll.
Den (lilla) kritik som framförts mot Bjørkvolds barncentrerade pedagogik, har gällt när och hur förmedlingen av det kulturella ska sättas in och balansen mellan de bägge ”pelarna”, samt ordningsföljden. Att bara se det som en motsättning mellan muntligt och skriftligt är ju inte möjligt i dagens samhälle, men de olika delarna i människors meningsskapande kan viktas annorlunda. Sinnlighet och analys måste gå hand i hand.
Jag tänker här inte lägga ut texten med hjälp av någon av mina sedvanliga kort-romaner, utan bara hänvisa läsaren till att själv reflektera en stund (gärna tillsammans med andra) kring vad man själv lägger in i dessa motsatser utifrån ens egna erfaren-heter.
Det ”polariserande spänningsschemat mellan barn- och skolkultur” nedan är hämtat från min egen upplaga från 2005 av boken Den musiska människan (på sidorna 117-118).
BARNKULTUR vs SKOLKULTUR
Ekologisk integrering Pedagogisk isolering
Livsutveckling Ämnesprogression
Livskraftig Konkurrenskraftig
Självinsikt Nationella prov
Tillägna sig Bli undervisad
Besjälad Avsjälad
Kontext Text
Existentiell Formell
Vara Övervara
Autentisk Andrahands
Tidskontinuitet Tidsfragmentering
Helhet (NGOMA*) Ämnesindelning
Canto – ergo sum** Cogito** – ergo sum
Lek Studium
Den lekande människan Den lydiga människan
Muntlig Skriftlig
Vara i Läsa om
Fysisk närhet Fysiskt avstånd
Testa egna gränser Respektera andras gränser
Jag kan redan Du kan ännu inte
Känsla av odödlighet Känsla av otillräcklighet
Allmakt Vanmakt
Musisk Logisk
Kvalitativ Kvantitativ
Barnslighet Infantilitet
Carpe Diem! Fånga dagen! Vänta tills du blir stor!
Berusning, extas Nykterhet
Innerlighet Distans
Mod Osäkerhet
Dristighet Försiktighet
Empati Neutralitet
Varför? Vad?
Kreativitet Reproduktion
Fantasi Förnuft
1+1=x+y+z+å+ä+ö 1+1=2
Små blå hästar*** Stora bruna hästar
Emotionell Rationell
Originell Konform
Improviserad Inövad
Spontan Disciplinerad
Oväntat Planerat
Vetenskapande Vetenskapligt
Humor Allvar
Raseri Lugn
Sinnlig Abstrakt
Rytm Takt
Rörelse Motorik
Jag lär mig när jag rör mig! Sitt still!
Kroppsglädje Gymnastik
Trots Foglighet
Inre kontroll Yttre kontroll
Frivillighet Tvång
Elak och snäll Balanserad
Dionysisk Apollonisk
Gränsöverskridande Gränsdefinierande
* NGOMA = ett ord på swahili/bantu (som inrymmer dans, fest, trumma) som är ett vidare begrepp för musik. Det betecknar enligt Bjørkvold ett mer helhetligt musikbegrepp, mer likt barns sinnesintryck och musikförståelse.
** Latin för ”sjunga” respektive ”tänka”.
*** (Mitt tillägg: Barnkulturcentra i Malmö och Skellefteå är döpta till just det.)
Min fråga: Kan man kanske lägga en snitslas bana mellan dessa ”pinnar”? Hur är du som banläggare?
Det visuella likställer Bjørkvold här med det skriftliga och icke-sensuella. Som filmforskare tänker jag förstås snarare på det visuella som fråga om film. Film har ju dessutom musik i sig. Jag infogar här därför också min egen polariserande (därmed givetvis förenklande) tabell avseende skillnaderna mellan film för barn respektive film om barn men för vuxna.
BARNFILM & vs BARNSKILDRING &
POPULÄRKULTUR vs ”FINKULTUR”/KONST
Populärgenrekonventioner Konstgenrekonventioner
Berättelse med början, mitt, slut Fragmentariskt, utan klart slut
Orealistiska stereotyper/lekfulla typer Psykologiskt trovärdiga karaktärer
Överdrivet agerande (spec. stiliseras vuxna) Underagerande, underdrivet
Relationen barn-barn Relationen barn-vuxna
I nutid Förr, då
Utomhusmiljö Inomhusmiljö
Sommarlov och sol Skola; krig, regn och rusk
Barn = lekfulla, kompetenta Barn = offer, sårbara
Om vad barn gör Om vad vissa barn känner
Skoj, glädje Fasa; mot slutet kanske hopp
Snabba klipp Långa tagningar
Pratsamma barn Stumma barn
Få närbilder på barn som… Många närbilder på barnansikten som..
…lever i kompisvärld …iakttar vuxenvärlden
”Barnägd” blick ”Den vuxna objektifierande blicken”
Barnet ser på/ses av andra barn Barnet ”blir sett” av den vuxna publiken
Barnblick: spjuveraktig, småkritisk mot vuxna Barnblick: anklagar, dömer vuxna
Pastellfärger Dova, murriga färger
Glad, ”hoppig”, rytmisk musik Tystnader eller klassisk musik, opera
Mycket dialog barnen emellan Bilderna ska ”tala”; inre tal, voiceover
Vuxna är ganska osynliga/ohörbara ... över huvudet på barn/förbi varann
Åskådaren upptäcker tillsammans med barnet Åskådaren upptäcker det utsatta Barnet
Underhållning: ger livsglädje & självkänsla NU Undervisning: ska förändra VUXENLIVET
Problem: nu, men små, relativt lätta att lösa Problem: då & enorma – men nu över?
Barn: handlings- & lekförebild Barn: vittnesbilder om vuxnas oförrätter
Utopisk Tragisk/realistisk
LEKFULLHET vs ÅNGERFULLHET
(Ur Rönnberg: ”NYA MEDIER” – MEN…. 2006:182)
Var så god och reflektera själv – och sjung och/eller slaolomåk dig igenom tabellerna!
Referenser
Bjørkvold, Jon-Roar: Den musiska människan. Barnet, sången och lekfullheten genom livets faser, Stockholm: Runa förlag 1991 (En reviderad och utvidgad upplaga kom 2005 på samma förlag, samt 2009 även en omarbetad och utvidgad upplaga, dessutom tryckt en andra gång 2013, nu på förlaget Liber i Stockholm)
Bjørkvold, Jon-Roar: Den spontane barnesangen – vårt musikalske morsmål: En undersøkelse av førskolebarns sang i tre barnehager i Oslo, Oslo: Cappelen 1985
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar