lördag 14 november 2015

Fem myror är fler än fyra elefanter som televiserad teaterföre-ställning

Under oktober 2015 visades på Barnkanalen Fem myror i form av en ”[s]krattfest från Oktoberteatern i Södertälje”, i vilken ”den populära tv-serien förvandlats till en charmig och kul teaterföreställning. För barn i publiken blir matematik och alfabetet lätt. Sjung med i de finurliga sångerna och tyck själv till om vilka djur som bäst hör ihop i Brasses Latjolajban-låda”. Allt enligt svtplays hemsida:



Det rör sig om en bearbetning för scenen av tv-seriens producenter Lasse Haglund & Bengt Linné, här i regi av Ninne Olsson. Den angivna målgruppen är nu något äldre, från 5 år mot tv-versionens 3 år och uppåt. Spelmiljön är numera inte inomhus eller runt det gemensamma hemmet, utan utomhus i närheten av en välfylld container i förorten, tiden inte 50-talet utan 2015. Teateruppsättningen har ingen barn-förälder-relation, således ingen pedantisk viktig-petter till lärarpappa, ingen präktig mamma-cum-mediestjärna Eva, inget charmfullt busfrö påminnande om 70-talets Brassebarn. Eva verkar faktiskt för det mesta lika fåkunnig som Brasse.

Familjerelationen tycks nu utgöras av tre invandrade syskon, med storebror Magnus (Simon Mezher) som kan allt, förklarar, ger order, får respekt och varken ifrågasätts av mellanbarnet Eva (Yelda Hadodo) eller av (vad som troligen är) lillebror Brasse (Dennis Önder). Åtmin-stone drar jag denna slutsats om syskonskap utifrån Evas replik nära slutet, efter att hon mottagit ett mobilsamtal: ”Det är morsan som ringer! Vi måste hem och äta!”. 

Morsan skulle förstås också kunna syfta på hennes egen och de andra tvås dagmamma, eftersom Eva i föreställningens början, angående det att städa undan bokstaven A, säger ”Det kan din morsa göra!” Alla har således kanske inte samma mamma? Brasse skulle eventuellt även kunna vara de andras tvås analfabet till pappa.

Oktoberteaterns uppsättning (2013-2015) har även i övrigt få likheter med tv-serien från 1973-1977. Några av de välkända sångnumren såsom O-låten hörs, den pussrädde Magnus är här kramrädd och ”Lattjolajbanlådan” förekommer visserligen även nu, men Brasse blir inledningsvis (låtsas)rädd för de tydligen överraskande djurljuden i kofferten. Dagens krav på barnpublikens interaktion eller s.k. delaktighet motsvaras här tyvärr av att de unga i publiken får gissa på djuren, förutom givetvis Magnus och Eva som har lika ”fel, fel, fel!” som vanligt men nu kommer aningen i skymundan.

Här återfinns i vart fall inga av ursprungsseriens upproriska inslag och få om ens några spår av barntradition och barnlore. Brasse får i och för sig visa sin egen kalsong och hänga upp tre sådana på tvättstreck till barnens jubel, samt av någon anledning (?) undervisa om att det är viktigt att ha rena kalsonger. Hur kan det komma sig? 

Ja, inte påpekandet om rena underkläder, utan att det på denna scen ryms så lite uppstud-sighet? Det är förstås svårare att i en enaktsföreställning på dryga timmen göra annat än lära ut ett par bokstäver och spela clown, jämfört med tv-seriens gissningsvis 20 timmar… Och de medföljande föräldrarna har trots allt betalat en ansenlig summa för lektionen. Entré: Vuxna 150 kr, barn 95 kr. De flesta barnen verkar dock redan kunna bokstäverna och vara mindre förvirrade än okunnige och löjlige Brasse, som inte kan räkna längre än till 14, går omkring och söker efter sig själv, ropande ”Brasse!”.


Charmigt vet jag inte om det är, men barnpubliken ses absolut ha kul. Och just det är uppenbarligen också det enda syftet med uppsättningen. Det kan förstås räcka.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar