Disneys tecknade BAMBI – lobbyism mot jakt, argument för en människobefriad natur eller för biofili?

Varför i miljöpedagogik alls bry sig om en 76 år gammal tecknad film för barn? Vore det inte bättre att lyfta fram dokumentärer, undervisningsfilmer, faktaböcker? Jo, bland annat därför att synen på djuren och naturen är en viktig del av miljö- och klimatkrisen och därför att barn lätt känner igen sig i djur i tydliga berättelser.

Dessutom därför att ytterst få filmer har inverkat så starkt som Bambi (1942, David Hand) gjort på debatten om människans förhållande till naturen och inte minst beträffande synen på jakt. Man kan rent av hävda att filmens tydliga konflikt tidigt gav skjuts åt en bredare miljöaktivism och kritik, med människan som ”den onda” och den icke-mänskliga naturen som ”den goda” eller offret. 

Miljöhistorikern Ralph Lutts hävdade 1992 att filmen fortfarande 50 år efter dess till-komst utövade enormt stort inflytande på amerikaners attityder till hjortar påminnande om Bambi, såväl som på synen på djurliv och naturliv, liksom en tilltagande avsky gentemot jakt.

”Bambi-effekten”

Lutts (1992) talar om ”Bambi-faktorn”, ”Bambi-komplexet” och ”Bambi-syndromet” avseende sentimentala, sympatiska attityder gentemot naturliv och speciellt hjortar. Uttrycken har använts kritiskt mot dem som är emot jakt och naturvård av typen bränna av viss växtlighet eller skjuta vad som anses vara alltför många djur av en art, för att födan ska räcka till för dem alla, eller för att gynna biologisk mångfald. Svältande djur anses tydligen vara att föredra. Att skogsbränder kan vara bra för ny växtlighet visste man kanske ej runt 1940. Filmen anses hur som helst allmänt förstärka upp-fattningen att människor inte ska lägga sig i naturen, men mera specifikt har ”Bambi” blivit en symbol för anti-jakt. 

Jag förutsätter att storyn är bekant, men i stora drag: den skildrar alltså en liten vitsvanshjorts livscykel i en naturmiljö hotad av människors intrång. Naturen är sårbar inte bara för jägarnas kulor utan även på grund av deras av slarv förorsakade skogsbrand. Åskådaren får följa hjortkalvens uppväxt. (Se vidare kapitlet om djurfabler i Rönnberg 2001:46–63.)

Den lille får jämnåriga vänner, undervisas av modern om farorna i skogen och varnas av fadern om Människans närvaro då gevärsskott hörs. Ett halvår går, modern tar hand om sin unge, lär honom var han kan finna föda, men blir drygt halvvägs in i filmen (utanför bild) skjuten till döds av jägare. När våren kommer träffar Bambi honan Feline, skogen hotas återigen av jägare, vars lägereld dessutom sätter skogen i brand. Bambi blir skadeskjuten, men de lyckas ändå fly till en ö. Livet återkommer så sakteliga i den nedbrända skogen, de återvänder och Feline föder senare två kalvar. Cirkeln är sluten.

Scenen när modern dödas är så stark att många åskådare är säkra på att de faktiskt såg när hon skjuts. Denna dödandescen är också den avgörande för filmens anti-jakt-budskap, trots att inte ett enda ord mot jakt yttras. Åskådarens sympati för den föräldralösa hjortkalven var påverkan nog, omvände till och med vissa jägare som aldrig mer jagade (a a). 

Förlagan av Felix Salten (Bambi – en levnadshistoria från skogen, 1928/sv.1929), tolkad som en anti-fascistisk fabel för en betydligt vuxnare läsekrets, är förstås mycket grymmare och mer realistisk och i boken dödas även en jägare i eldsvådan. Walt Disney själv ville låta filmen sluta så, men hans tecknarstab hade svårt att teckna en bränd människa. Det förslag som testades på en testpublik bestående av 400 människor blev ej lyckat, utan idén övergavs: "four hundred people shot straight up into the air" when the corpse appeared (Lutts 1992).

Biocentrism eller biofili?

Jag har tidigare (inlägget 17/9-18) tagit upp begreppen antropocentrism respektive ekocentrism. Biocentrism är ett tredje begrepp som i hög grad överensstämmer med "ekocentrism", men de skiljer sig också åt. Bägge motsätter sig dock en antropocentrerad fokus på människan enbart (med naturen blott som bakgrund och till för människans utnyttjande, utan annat värde än instrumentellt) och bägge betraktar istället människan som en integrerad del av naturen – alternativt destruktiv skurk i naturen – och menar att naturen i sig har ett högt inneboende värde.

Den natursyn som Bambi ger uttryck åt är onekligen biocentrism, uppfattningen att allt levande (människor, andra djur och växter) har ett egenvärde och strävar efter att uppfylla ”meningen” med sitt liv (Kronlid 2005:186). 

Biocentrism fokuserar (som antyds av förledet ”bios-”, grekiska för ”liv”) huvudsakligen värdet hos levande organismer som djur och plantor och enskilda organismer, medan ekocentrism mer ”helhetligt” även inkluderar ”icke-levande” älvar, floder, ekosystem eller hela jorden. I egenskap av barnfilm är dock rovdjur i Bambi-filmen, mer komplexa ekologiska ämnen såväl som realism uteslutna.

I Bambi fokuseras onekligen en individuell hjort. Filmen fick fina recensioner men spelade inte ens in sina produktionskostnader de första åren, utan först efter Andra världskrigets slut. Den hamnade senare på plats nummer tre i listan över alla mest inkomstbringande filmer (vuxenfilmer inkluderade) tillkomna 1939–1969 (Lutts 1992). Som alla Disneyfilmer har denna långt bäst-före-datum. Än idag kan man höra barn säga att de sett en ”bambi” när de menar rådjur eller hjort…

Biofili, å andra sidan, avser människors kärlek till andra livsformer. Biofili-hypotesen hävdar att det existerar ett instinktivt band mellan människan och andra levande system. Att människan har en medfödd önskan att kategorisera, förstå och tillbringa tid med andra livsformer. Med andra ord har vi ett inneboende behov av naturen. De som berövas denna grundläggande kontakt med naturen lider av det psykiskt och detta bristtillstånd leder till en mätbar nedsättning av välbefinnandet, menar Edward O. Wilson (1984).

Duperade Bambi amerikanska miljöaktivister?

Lutts menar att filmen mer än något annat påverkat amerikaners syn på naturen, även om denna uppfattning är baserad på en grund förståelse av naturen – en flykt bort från den faktiska in i en fantasinatur: ”Ironically, it offers no hope for us poor humans to be anything other than destroyers of the natural world” (a a). 

Det finns ingen plats för människor i Bambis lustgård, utan filmen förstärker myten om att människan och naturen inte kan samexistera, hävdar även Robin L. Murray och Joseph K. Heumann (2011). Berättelsen fokuserar nästan uteslutande på skogens människobefriade värld, som skildras som ett paradis så länge Människan inte inkräktar. Till och med ugglor framställs som vegetarianer. 

I verkligheten älskar därför en stor majoritet amerikaner (och säkert även många svenskar) ”bambis”, trots att de kommer in i trädgårdar för att mumsa på äpplen, ut på jordbruksfält och käkar av grödan och upp på vägar där de årligen förorsakar 1,5 miljoner bilolyckor i ett slags ”biljakt” istället för viltvård. Bambi-älskare vill skydda hjortarna även när de är sjuka eller bär på sjukdomar. Bambi-faktorn leder till en sentimentaliserad syn på djur som romantiserar naturen, utan att kännas vid dess faktiska aspekter, menar de kritiska.

Miljöpedagogik

En av frågorna att ställa för en tänkt Miljölitteracitet (se fler i det förra blogginlägget 17/9-18) handlade om möjligheterna till fredlig samexistens mellan människan och andra djur. En annan löd: Hur ”människolika” beskrivs icke-mänskliga karaktärer som? och motsatsen: Hur ”icke-mänskliga”/”djuriska” beskrivs människokaraktärer vara? ”Djurlika” på ett positivt eller på ett negativt sätt?” Skildras de som vilda, ”rena vildjuren”? Som superrovdjur?

Jag ska här inte själv besvara dessa frågor mer utförligt, utan det gör miljöpedagoger och deras elever själva lätt. Bara framhålla att visuellt och verbalt gestaltas ju Bambi och hans kompisar som barn, vilket självfallet påverkar åskådarens sympati för dem. En annan självklar fråga med följdfrågor blir förstås ”Förekommer det några rovdjur i denna film? Varför (inte)? Är rovdjur onda? Hur beskrivs människorna (om alls)? Är människor som är köttätare onda?” Fler frågor: "Från vems perspektiv betraktas händelserna? Det vill säga: Vem/vilka handlar berättelsen mest om/får vi följa nära/ska vi hålla på? Genom vems/vilkas ögon betraktas händelserna? Hur vanligt är detta i andra animerade filmer? Är Bambi, Stampe, Blomma etc här djur eller människor i djurgestalt?"

I filmen gestaltas onekligen djurens perspektiv och rättigheter, inte jägarnas. Existerar möjligen någon medelväg mellan en helt människobefriad natur och ett mer balanserat samspel mellan människa och icke-människa? 

Referenser

Lutts, Ralph: The Trouble with Bambi: Walt Disney's Bambi and the American Vision of Nature, Forest and Conservation History 36 (1992):4, s.160–171

Kronlid, David: Miljöetik i praktiken. Åtta fall ur svensk miljö- och utvecklingshistoria, Lund: Studentlitteratur 2005 

Murray, Robin L & Heumann, Joseph K: Bambi and Mr. Bug Goes to Town: Nature with or without us, SLE: Interdisciplinary Studies in Literature and Environment 18 (2011):4, s.779–800

Rönnberg, Margareta: Varför är Disney så populär? De tecknade långfilmerna ur ett barnperspektiv, Uppsala: Filmförlaget  2001

Wilson, Edward O: Biophilia, Cambridge, Mass.: Harvard University Press 1984