BEE MOVIE – utmärkt diskussionsigångsättare om vikten av att rädda bina och blommorna

Frågar du varifrån honungen kommer, kan förskolebarn mycket väl svara ”från bina”. Därmed inte sagt att barnen för den skull närmre känner till binas roll och enorma gratisarbete åt mänskligheten. En hel del kunskaper som barn till synes har, är väldigt abstrakta. Jag skulle ljuga, om jag sa att mer konkreta Bee Movie ger en i alla detaljer korrekt lektion om bikupor eller honungstillverkning, men skänker dock mer empati för insekterna än vad faktabokskunskaper ger.

Honungsbiet Barry i Bee Movie (2007, Simon J Smith & Steve Hickner) är ingen miljöaktivist, åtminstone inte till en början. Arbetsbiet är besviken när han inser vad det trista kneget de facto kommer att innebära, livet ut. (Ja, han är egentligen inget arbetsbi heller, ty det är det bara honorna som är – åtminstone i verklighetens natur…). Barry önskar sig mer omväxlande uppgifter: ”Är det här vad naturen avsåg för oss?” 

Pollenpilot är det jobb som Barry vill ha, ty de får gå utanför boet. Han utbildar sig därför till pollinator, en uppgift som också den egentligen bara är honorna förärad. Mera korrekt vore kanske att kalla Barry för en drönare. Drönaren är bisamhällets handjur, en latmask vars enda uppgift är att befrukta en drottning. En bihanne har avrundad bakkropp, saknar gadd och är större än arbetsbiet. Här har hen dock gadd…

Mycket riktigt flyger dagdrivaren Barry vilse på sitt första arbetspass och inleder sedan en relation med en ung kvinna, trots att bilagen nummer 1 säger att det är absolut förbjudet för bin att tala med människor. Till en början tycker han emellertid att människorna är ”galna”. (Det är för övrigt en uppfattning som delas av många av miljösagornas djurkaraktärer...) 

Fortsättningen beskriver Svenska filminstitutets filmdatabas så här:

”Biet Barry upptäcker att det är människorna som står för den största konsumtionen av den honung bina producerar. Då bestämmer han sig för att stämma mänskligheten. Honungspro-duktionen upphör med katastrofala följder. Jordklotets sista blommor räddas och honungspro-duktionen kan återtas. (Statens biografbyrås innehållsbeskrivning)” (Svenska filminstitutet).

http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=65737#plot-summary [12/9-18]

Ekosystemet kraschar

Fast i själva verket är Barry kanske en humla… Humlor med sin tunga kropp har svårt att flyga i regn, vilket gör att han behöver räddas av floristen Vanessa, som även är den som introducerar honungsburkar för honom. Han stämmer alltså multinationella honungsindustrin, Honex Industries, för stöld av binas honung. Barry vinner målet, vilket leder till att den industriella exploateringen av binas arbete upphör. 

Han befriar alla sina medbin som aldrig mer ska behöva slita för människorna eller dela med sig av sin föda. Bina som art har inte haft en ledig dag på 27 miljoner år. Bina blir nu så mätta och nöjda över att de inte längre behöver flyga runt så mycket för att samla honung – och samtidigt pollinera blommorna. Barrys seger hotar med andra ord jordens ekosystem.

Ty utan pollinering dör alla plantor med blommor och Vanessa måste då förstås även stänga sin blomsterbutik. När Barry ser alla döda träd och blommor inser han att biet och människan måste samarbeta. Bina håller växterna vid liv och växterna håller i sin tur människorna, bina och andra djur vid liv. De kapar en vagn med rosor från en blomparad och för den till bikolonin, varpå pollineringen inleds. 

Barrys människovän, blombutiksägaren Vanessa, accepterar till en början sitt och världens öde: att alla blommor och många andra plantor dör, att hon måste stänga sin butik och sedan kanske inte har någonstans att bo. Först då inser Barry vad han har ställt till med. Han har aldrig tidigare tänkt på binas stora betydelse för miljön och ekosystemet. Han måste alltså rädda världen och blir nu miljöförkämpe på köpet. (Det förklarar att rollen som bisuperhjälte ”förstås” inte kunde ha innehafts av en flicka till arbetsbi, ty bara killar äger pollenkraft…)

Visselblåsaren berättar för sina medbin om hur de exploateras: ”Vi lever på två koppar honung per år, de sätter det på läppbalsam och i schampoo! Gör stora illegala vinster… ”Det här är stöld!” ”Har ni inte tillräckligt av er egen mat?”

Till sist har vår hjälte alltså återupprättat honungsindustrin och produktionen återupptas, nu med bin som behandlas på ett humant – eller bimant – sätt. (”Bi-” betyder även ”två”…) Vanessas försörjning och boende är likaså räddade. Hon var redan från första början miljövän, när hon i inledningen flera gånger räddar livet på Barry, ty som hon säger, ”allt liv är värdefullt” för henne. ”Varför har hans liv mindre värde än ditt?, frågar floristen sin pojkvän efter att hon räddat Barry. ”Allt liv har värde. Du vet inte vad han kan känna”. 

Till skillnad från i Bambi (se blogginlägget 8/10-18), kan människor och djur här samexistera. Djur och människor är beroende av varandra och måste samarbeta för att överleva.

Miljöaktivisten Barry bryr sig nu inte bara om binas väl och ve, utan strider även för anda djurs rätt mot olika djurproduktindustrier. Filmen slutar med att han ägnar sig åt att ge  juridisk rådgivning till andra djur. En klient, en kossa, säger till exempel ”Mjölk, grädde, ost: allt kommer från mig och jag får inte ett öre! Ibland känner jag mig bara som en stor köttklump!”.

Storyn bygger på fakta

Även om bin, humlor och andra pollinerande insekter i verkligheten inte talar människospråk, så baseras ändå denna films handling på vissa ovedersägliga fakta. Nämligen insekternas stora betydelser för växtligheten och för människors och djurs föda. De behövs för att det ska bli bär, frukt och raps. Förvisso pollinerar även vinden, fjärilar, vissa getingarter och större djur olika växter, men bina är de överlägset viktigaste pollinatörerna.

Det är heller inte något rent påhitt att det särskilt det senaste decenniet skett en allvarlig minskning av bin i ett flertal länder, Sverige inkluderat. Fortsätter detta, kan det få förödande konsekvenser för jordbruket och för produktionen av människoföda, men även effekter på vissa bär som djur äter och på trädarter som är väsentliga för klimatet även av andra skäl.

Orsakerna till bidöd, eller halveringen av antalet, kan vara flera. Besprutning av växter med insektsmedel, sjukdomar på grund av virus eller kvalster samt förändringen av naturlandskapet, med färre boplatser för bina, har nämnts som förklaringar till minskningen.

Filmen kan även lugna barn genom att framhålla att bin, eller rättare sagt bihonor, i verkligheten bara sticks ytterst sällan. Det sker bara i nödvärn, om de känner sig själva eller bikupan hotade, och de gör ytterst ogärna detta, eftersom de då förlorar sin gadd och dör efteråt. Bee Movie betonar också vikten för bikupans överlevnad av att många individer samarbetar, vilket förstås kan överföras på människovärlden: ”Varje arbetsuppgift, oavsett hur liten, betyder mycket om den utförs väl”, som det sägs i filmen. 

I binas samhälle är det alltså honorna som arbetar, men deras arbetsuppgifter för-ändras ju äldre de blir. De börjar som rengörare, blir efter några dagar ”barnskötare”, därefter ”byggnadsarbetare”, sedan ”väktare” och slutligen letar de efter föda i form av pollen och nektar från blommor (som sedan omvandlas till honung), till att mata larverna med. Honungsbin kan även äta övermogna äpplen och honung.

Det är således inte bara som honungsleverantörer bina är viktiga, utan som Natur-skyddsföreningen framställer saken: 

Stora konsekvenser när bin försvinner

”En tredjedel av alla grödor som odlas till mat för människor och djur i världen behöver pollineras av vilda och tama bin. Frukt- och bärodlingar är ofta beroende av insektspollinering, något som ger såväl väsentligt större skördar som godare och bättre kvalitet på frukten. Och visste du att kaffe, som är en av utvecklingsländernas viktigaste exportgrödor, ökar sin produktion med femtio procent om bin finns i närheten för att pollinera? Imponerande, eller hur!?

Just för att bin är så viktiga i jordbruket, betalar bönder i många delar av världen för att honungsbisamhällen ska placeras intill deras åkrar. Att pollinatörer dör och försvinner i flera delar av världen har fått stora konsekvenser.

Hoten mot bin och andra pollinatörer

Ett av de största hoten mot bina är att jordbrukslandskapet förändrats. När mängden och variationen av blommor minskar, minskar även binas föda. Och i takt med att åkerholmar, diken och betesmarker blir allt mer sällsynta försvinner binas viktiga boplatser.

Den ökande användningen av kemiska bekämpningsmedel är också ett stort hot mot bina. Bin kan få i sig dessa via pollen och nektar som de samlar, kemikalier som bina sen tar med sig till sina samhällen eller matar sina larver med. Bina kan även få i sig bekämpningsmedel via det vatten de dricker eller från dagg på besprutade växter. Dessa gifter kan orsaka såväl död som skada hos bin, skador som sen kan gå vidare i generationer.

Även om bin inte alltid dör akut av bekämpningsmedel, så kan det ha allvarliga effekter. Kemiska bekämpningsmedel kan påverka bins förmåga att navigera och kan störa honungbiets oumbärliga kommunikationssystem. […]

Vi vet ännu inte omfattningen av den skada som bekämpningsmedel orsakar våra bin. Framför allt har vi inte tillräcklig kunskap kring hur förekomsten av många olika bekämpningsmedel tillsammans påverkar dem. Därför är en av de viktigaste sakerna vi kan göra, för att rädda bina, att sluta använda bekämpningsmedel i jordbruket och ställa om till ekologiskt” (Naturskyddsföreningen).

https://www.naturskyddsforeningen.se/eko-bina  [17/9-18]

Bibliotekens inköpspolitik för videofilmer del av miljösystemet

När jag gör en sökning i bibliotekens samkatalog LIBRIS kan jag bara se att ynka två bibliotek köpt in videofilmen Bee Movie. Detsamma gäller flertalet andra av de miljöfilmer som jag tar upp denna höst. Målarböcker och pysselböcker köps däremot flitigt till de flesta av det senaste decenniets populära barnfilmer och barnböcker… Märklig prioritering, tycker jag. Förmodligen har biblioteken någon förklaring av typen ”inköpspolicy”, men jag vill kalla inställningen till populära filmer för medveten ”inköpspolitik”. De förskolepedagoger som inte har tillgång till video av Bee Movie kan emellertid hitta filmen på Netflix.

Poängen i Bee movie är att allt i ett ekosystem är ömsesidigt sammankopplat och samberoende – har ett inre samband. Om en enda del försvinner, faller allting samman. Helheten är helt beroende av dess enskilda delar. Om bina ”strejkar” eller försvinner, är detta en dominobricka som gör att vissa växter, djurfödor, djur, människofödor etc därefter också försvinner. Sådant kan inte bara böcker förmedla… 

Ty jag anser att filmer, inte minst animerade, kan utgöra ett utmärkt underlag till att få igång tankar och diskussioner bland och med barn. Bee Movie har ett åtminstone för 5-6-åringar lättbegripligt ”budskap” om att bin är ytterst viktiga för så mångas livs-uppehälle och att vi måste skydda dem på alla sätt. Filmen visar också tydligt hur skört jordens ekosystem är. Därutöver är filmen rolig även för yngre – och "optimistsik", som undervisningen ju ska vara enligt den nyreviderade läroplanen Lpfö-18.

Lika lite som biet Barry till en början var miljöaktivist, är dagens barn det. Fast någon-stans och på något vis tänds en gnista till sist för de flesta. Inte sällan sker detta utifrån barnfilmer eller barnböcker. Det vore fatalt att bara få barnen att tro att enbart det att samla plastflaskor och inte kasta skräp i naturen skulle kunna fixa problemen.

Något som förskolebarn mer konkret kan bidra med är till exempel att plantera frön till solrosor och berätta för föräldrarna att maskrosor är bra för att dessa bägge blom-sorter kommer att ge tillräckligt med nektar så att bina klarar sig.