År 1978 drabbades Frankrikes nordvästra kust utanför Bretagne av en stor oljekatastrof, när supertankern ”Amoco Cadiz” gick på grund och bröts mitt itu. Det medförde att 220 000 ton råolja flöt ut i havet och drev in mot ett av landets vackraste turistmål, den bretagnska kusten. Några dagar efter katastrofen täcktes över 60 kilometer av denna kust av en tjock, svart illaluktande olja. Tusentals fåglar omkom och en stor del av de människor som levde på fiske, ostronodling och turism drabbades. Denna miljökatastrof kostade sammantaget närmare en miljard kronor.
Tre år senare utkom seriealbumet Asterix på irrvägar (1981, L'Odyssée d’Astérix/ Asterix and the Black Gold), album nummer 26 i serien, som tycks vara direkt influerat av denna den dittills största miljökatastrofen. Denna gång med både manus och teckningar av Albert Uderzo, som fortsatt utgivningen efter att den ursprunglige manusförfattaren René Goscinny dött 1977. Serien utspelar sig cirka år 50 före vår tideräknings nollpunkt, under romarriket och det galliska kriget.
Handlingen i serien är huvudsakligen förlagd just till en liten nordgallisk by belägen vid kusten i det "keltiska Gallien", det vill säga nuvarande Bretagne. Den idylliska byn är dock en av få som inte intagits av romarna, tack vare den gamle kloke ledaren Miraculix’ trolldryck, som ger byinvånarna övermänsklig styrka, så att de kan motstå Julius Caesars romerska här. Huvudkaraktärerna beger sig dock då och då även ut på resor, vilket alltså sker i detta seriealbum.
Rödbetsjuice går lika bra som bergolja!
Seriewikin får hjälpa mig sammanfatta handlingen i nummer 26:
”Julius Caesar försöker utröna hemligheten om gallernas trolldryck genom att skicka "Nollnollsex", en förrädisk druid, till den galliska byn – väl medveten om att Miraculix inte skulle kunna tänka sig att dela trolldryckens hemlighet med någon annan än just en annan druid. Men Miraculix har problem – han saknar en viktig ingrediens till trolldrycken; den sällsynta bergoljan. Asterix och Obelix får ge sig iväg till Mellanöstern, där bergoljan finns – och hela tiden har de den lömske "Nollnollsex" i släptåg…
Obelix är, vid sidan av den som gett serien dess namn, den viktigaste figuren. Så viktig att han i vissa äventyr tar över huvudrollen från Asterix själv. Obelix är en, om än inte jättesmart, så jättestark bymedlem och den ende som inte får smaka av druiden Miraculix’ trollbrygd, eftersom kraftkarlen redan i barndomen fick en överdos och därav följande permanent superkraft. Får han mer av drycken, kan det (och har så skett) uppstå problem.
Fast när de bägge resenärerna till sist återvänder hem tomhänta, visar det sig gå precis lika bra att hälla rödbetsjuice i trolldrycken… På detta vis understryker Uderzo det onödiga i att vara oljeberoende, när andra resurser finns och fungerar lika bra. Dessförinnan har dock även dessa bägge utsända av misstag gett upphov till ett oljeutsläpp, när de rent fysiskt brottats med ”Nollnollsex” som vill ta den olja som Asterix och Obelix funnit i öknen. Innehållet i behållaren rinner ut i havet, vilket ger upphov till ”historiens allra första oljeförorening”. En fågel täckt av olja ropar ”Åh, nej! Säg inte att ni börjat redan!?”.
Jag ska idag referera en intressant studie av miljöaktivisterna Donna K. Axel och Roberta Spivak (2017-2018), som i denna Asterix på irrvägar upptäcker ett av de tidigaste exemplen på ett seriealbum som varnar för det direkta sambandet mellan miljökatastrofer och människors handlande, inklusive socio-politiskt och ekonomiskt maktspel runt oljan, även kallad ”det svarta guldet”.
Fågelns ord tolkar Axel & Spivak (a a) som en förtvivlad förälders rop, när hen vaknar en morgon och ser vad barnen redan hunnit ställa till med för röra (målat på tapeterna, eller som i mitt eget fall: upptäcker att dottern och bästisen satt ”Karlssons klister” under fötterna, för att kunna gå som i På rymmen med Pippi Långstrump med Konrads kalasklister). Uderzos fågel ses symbolisera de äldre som inte kan föreställa sig den idioti och omognad som de uppvisat, när de förorsakat en sådan miljöskada.
Själv läser jag här snarare in en kritik från en av naturens förment lägre stående arter, som kritiserar de påstått klokare människorna som borde ha vetat bättre.
Oljeberoendet är irrationellt – av flera skäl ren galenskap!
Inte minst varnar Uderzo här för att oljeberoendet är politiskt vansinne. Han visar tydligt hur det som många inbillar sig är individuell styrka, politisk säkerhet och makt är helt avhängigt av innehavet av olja – något slags magisk ingrediens, inte bara i trolldrycker. Han uppmanar oss att sörja de fruktansvärda förluster vi är dumma nog att ge upphov till, för att behålla denna olja. Med sin oljeindränkta fågel återger Uderzo inte bara katastrofen med oljetankern tre år tidigare, symboliserad av oljeskadade fåglar, utan fågeln i detta album får bli sinnebilden för hur bräckligt livet på vår planet är.
Trots att den är publicerad 1981, är Asterix på irrvägar lika relevant än idag vad gäller det idiotiska i en fortsatt blind tilltro till icke-förnybar energi. Förnybara energikällor fanns och finns ju redan i stor mängd. Albumet visar tydligt hur oljeberoende är ekonomiskt såväl som politiskt oklokt – förutom helt onödigt, menar Axel & Spivak (a a). Uderzo introducerar för detta syfte exempelvis den fenisiske köpmannen Ekono-mikrisis, för att visa hur ekonomiska kriser uppstår som en följd av oljeberoendet. Politisk ekonomi brukar annars ej vara ämne för album.
Han syftar här på 70-talets oljekris, när oljan användes som ett politiskt vapen för att straffa de länder som ej tog avstånd från Israels agerande i kriget med Egypten. Oljekartellen OPEC (de oljeexporterande ländernas samarbetsorganisation)
”beslöt att minska oljeproduktionen och höja priset på råolja, i protest mot att västvärlden inte protesterade mot Israels handlande. Priset på olja tredubblades på kort tid, vilket bidrog till den ekonomiska krisen i Västeuropa under 1970-talet. Under slutet av 1970-talet ökade priserna ytterligare i samband med revolutionen i Iran. […]
Den oljekris som nu [2011] diskuteras hänger samman med att oljan är en ändlig resurs och att vissa fyndigheter, bland annat i Nordsjön är på väg att ta slut. Det är en annan typ av oljekris än 1970-talets som främst hade politiska förklaringar. Effekten i form av högre priser kan emellertid bli liknande. För Sveriges del kan påpekas att, även om oljeberoendet fortfarande är stort, så har alternativa energikällor kommit att spela en allt större roll i den svenska energi-försörjningen” (docenten i ekonomisk historia vid Göteborgs Universitet Birgit Karlsson, på svt.se/opinion (22/6-11)
Oljebrist kan alltså även leda till ekonomisk kris. Kampen om oljan är inte sällan rent av upphovet till politiska stridigheter och krig, men utgör framför allt inledningen till mänsklighetens troliga utdöende. Planeten och jorden går förvisso inte under, "bara" människosläktet och merparten "högre" djur...
För alla modiga nog att se sanningen i vitögat, rekommenderar jag denna artikel – dessutom med otroligt bra teckningar – som förklarar effekterna på jordens katastrofala uppvärmning av fortsatt oljeanvändning:
Show this cartoon to anyone who doubts we need huge action on climate change
by Alvin Chang and David Roberts
http://www.vox.com/energy-and-environment/2016/10/17/13190036/global-climate-change-facts-effects-cartoon (17 oktober 2016, men uppdaterad 5/1-18) [19/9-18]
Läs även
Den obeboeliga jorden – när den gröna planeten blir för varm för liv
av David Wallace-Wells
publicerad i Expressen 3/11-17 (men ursprungligen som ”The Uninhabitable Earth”, New York Magazine 9/7-17).
Alternativ till oljan fanns och finns
Inte minst är och var oljeberoendet helt onödigt. Detta visar Uderzo, enligt Axel & Spivak (a a), genom att låta sin franske superhjälte Asterix misslyckas med sitt uppdrag, för att visa det absurda i tron att oljan är den enda möjliga ingrediensen i trolldrycksreceptet och att byn nu kommer att falla. Gallerna visar sig klara sig bra utan bergoljan. Förnybara alternativ fanns och finns inte minst idag.
Serieformatet möjliggör genom sin distanserande komiska effekt att läsare inte spjärnar emot obehagligheter typ miljöförstöring och oljeskadade fåglar lika lätt, utan är öppna för att ta in det paradoxala: vi människor har förorsakat oljeläckaget i vår tro att olja är oumbärlig eller billigast, samtidigt som vi egentligen inte behöver oljan eller dess ovedersägliga enorma kostnader.
Fågelns rop, ”Åh, nej! Säg inte att ni börjat redan!?”, vittnar om insikten redan för över 2 200 år sedan, att människan tagit ett steg närmre sin egen utplåning, på grund av inbillningen att olja är lika med makt. Vi kunde gärna ha väntat med att beträda vägen mot människosläktets undergång.
Är det ens möjligt längre att sätta upp några vägblock eller väganglar?
Men oljan behövs ju till plasten...
Hur många barn och elever vet egentligen varför olja är så omtvistad såväl som försvarad? Vet vuxna? Ämnet går att beröra i pedagogiska samtal, till exempel på så vis att de unga får se sig omkring efter saker som inte funnes utan olja. Är dessa ting viktigare än miljön? Om JA, går det ändå minska oljeberoendet? Frågor såsom ”Kan man verkligen värna om miljön och samtidigt dricka vatten på flaska?” behöver också besvaras av var och en.
Ur olja kommer ju inte bara bensin, utan olja används till tusentals andra produkter. Här är några exempel: smörjmedel, vax, asfalt, gödsel, bildäck, plaster och annat i bilar, båtar och flygplan, husisolering, kylskåp, lim, målarfärg, kläder och bilinredningar av polyester/rayon/nylon, soffdynor, köksredskap, teflonpannor, gymnastikskor, leksaker, färgkritor, färgmedel, aspirin, deodoranter, kosmetika, CD-skivor, material i datorer, tv-apparater, telefoner, högtalare, insidan av papperskoppar.
För att inte tala om merparten platsflaskor, plastpåsar, plastlådor, sugrör och tuggummi…. Se dig själv om där du står för fler exempel! Behöver du/vi verkligen allt detta? Går något av det att ersätta av mer miljövänligt material? En del av prylarna är visserligen producerade av återvunna plastmaterial, men det gäller bara en bråkdel.
Om man vägde all plast som människor tillverkade varje år och jämförde denna vikt med elefanters vikt: hur många elefanter skulle det motsvara?SVAR: 30 miljoner elefanter! Om alla dessa elefanter stod på rad efter varandra, skulle kön sträcka sig över fem varv runt jorden.
Papper och mat finns inte kvar i evighet om man kastar det. Av all plast som tillverkas varje år används nästan hälften bara en enda gång innan det slängs. Problemet med plast är att de flesta typer inte ruttnar eller bryts ned utan kan finnas kvar i milön i hundratals år.
Om några decennier kommer det att finnas mer plast än fisk i haven om nedskräpningen fortsätter i samma takt som hittills. Det finns alltså goda skäl att stoppa plastskräpet.
Referenser
Axel, Donna K & Spivak, Roberta: Asterix’s journey to find oil: Environmental traumics, ImageTexT 9 (2017-2018):1
Chang, Alvin & Roberts, David: Show this cartoon to anyone who doubts we need huge action on climate change, vox.com October 17, 2016 (uppdaterad Jan 5, 2018)
http://www.vox.com/energy-and-environment/2016/10/17/13190036/global-climate-change-facts-effects-cartoon [18/9-18]
Wallace-Wells, David: Den obeboeliga jorden – när den gröna planeten blir för varm för liv, Expressen 3/11-17 (ursprungligen ”The Uninhabitable Earth”, New York Magazine 9/7-17)
Wallace-Wells, David: Den obeboeliga jorden – när den gröna planeten blir för varm för liv, Expressen 3/11-17 (ursprungligen ”The Uninhabitable Earth”, New York Magazine 9/7-17)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar