När min dotter var 4 år, insåg hon en dag att det som låg på tallriken var släktingar till de små vännerna i bilderböckerna. Hon vägrade därefter ”äta djur”, eller någon mat som ens kunde ha nuddat vid djur. Att bara lyfta bort djurliken, dög ej.
Daghemspersonalen var orolig, skulle flickan inte få, om inte näringsbrist, så brist på viktiga ämnen som mineraler och vitaminer? Året var 1979, så en psykolog tillkallades som rekommenderade en läkarundersökning. Vi åkte, nej gick, till Akademiska sjuk-huset, läkaren tog prover och alla nivåer visade sig vara utmärkta. Hon skulle klara sig hur bra som helst utan djur på tallriken, så länge hon drack mjölk som var så viktig för skelettet och tänderna, sa denne.
Vår dotter fick alltså slippa äta djur, vilket en del av kamraterna i förskolan tyckte var toppen – vissa dagar, då även de ville vara ”vegtarianer”. Personalen förklarade för dem att det inte gick att vara selektiv vegetarian enbart de dagar då man inte gillade maträtten.
Djurvännen vår gick så långt att hon knappt kunde lära sig cykla, för att hon hela tiden måste kolla så att hon ej körde på några myror eller andra insekter. Att slå ihjäl en mygga på armen var uteslutet. Åren gick och andra gymnasieåret på Katedralskolan hade läraren i biologi på morgonen varit ute med hagelgevär och skjutit gråsparvar, som eleverna skulle "obducera". Hon vägrade.
Ett par år senare skulle hon i början av läkarstudierna på Karolinska Institutet i Solna delta i obduktionen av en gammal tant och jag tänkte ”Hur ska detta nu gå?”. Inga problem, visade det sig. Skillnaden förklarade hon med att det i det fallet ju var något som kunde bidra till något gott, dessutom efter en naturlig död, med en människa som frivilligt givit sitt medgivande. Hon, lika lite som de övriga klasskamraterna i Uppsala eller fåglar, skulle ha haft föga nytta av att dissekera avlivade småfåglar.
Animalisk föda och/eller ”hållbar utveckling”
Enligt revideringstextförslaget avseende Lgfö-98 (mars 2018) ska barnen/eleverna ”ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur de olika val som människor gör kan bidra till en hållbar utveckling”. Valet av föda är här förmodligen det allra viktigaste.
Likaså hör till förskolans pedagogiska mål ”förståelse av samband i naturen och av naturens olika kretslopp”, samt ”hur människor, natur och samhälle påverkar varandra”. Inte minst förståelse av relationen mellan människor och andra djur är central i miljöpedagogik.
Likaså hör till förskolans pedagogiska mål ”förståelse av samband i naturen och av naturens olika kretslopp”, samt ”hur människor, natur och samhälle påverkar varandra”. Inte minst förståelse av relationen mellan människor och andra djur är central i miljöpedagogik.
Den brittiska psykologen Elizabeth Paul (1996) undersökte för 20 år sedan 364 tv-program för barn visade under en tvåårsperiod. Hon upptäckte två huvudteman avseende hur djur gestaltades i fiktions- och faktaprogram: dels en hierarki innebärande att bara däggdjur gestaltades som att de kunde lida, däremot inte fiskar och ryggradslösa djur. Grymhet mot däggdjur fördömdes uttryckligen, medan man inte behövde ha några moraliska kval avseende ”lägre stående” djur.
Det andra var att programmen hade en tydlig tendens att undvika diskussioner eller skildringar av människors användning av djur för kött. I fiktiva program tenderade lantbruksdjur att visas i sekundära roller. Konsumtionen av kött från däggdjur visades sällan, men när det förekom, var köttets härkomst antingen kraftigt förklädd eller så överdriven och använd i skämt. Resultaten tolkas som ett uttryck för vuxensamhällets obehag inför paradoxen att å ena sidan förespråka vänlighet mot djur (särskilt dägg-djur), å den andra acceptera av de äts upp.
En del älskar vi, en del fruktar vi, en del äter vi…
Jag inbillar mig att det skulle kunna bli ytterst intressanta diskussioner med barnen om djuren i förskolans bilderbokshyllor. Endast funderingar kring olika typer av djur i böckerna, tror jag skulle vara givande. Vad är det egentligen för skillnad mellan djur och djur? Såsom:
Sällskapsdjur (hundar, katter, etc)
Födoämnesdjur (kycklingar, kalkoner, gäss, ankor, grisar, mjölkkor, oxar etc)
Transportdjur (hästar, hundar etc)
Vilda djur: 1) vänliga/hjälpsamma; 2) farliga eller 3) föda/byte.
Vad är det egentligen för skillnad på djur och djur? På behandlingen av dem i de fyra grupperna?
Vilka djur får tala – och vilka talas det med av människokaraktärer i böckerna (och i verkligheten)? Vilka behandlas mest som ägodelar eller redskap?
Vad ses bilderboksdjuren äta? Eller om de ej ses äta: varför inte? Vad brukar de äta i verkligheten? Vad är bäst för miljön att äta för människor, om vi ska tänka på en hållbar matkonsumtion?
”Food for thought”, som tänkvärdheter kallas på engelska…
Referens
Paul, Elizabeth S: The representation of animals on children's television, Anthrozoös. A Multidisciplinary Journal of the Interactions of People and Animals 9 (Dec 1996):4, s.169–181
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar