Hur förklara de finska skolframgångarna i PISA-undersökningarna de senaste decenniet?
Den frågan ställde sig den amerikanske filmaren Michael Moore i sin film Where to Invade Next? (2016) och jämförde det finska skolsystemet med USA:s betydligt lägre PISA-rankade motsvarigheter.
Filmen är visserligen ingen äkta dokumentär utan en propagandafilm, men all propaganda är inte lika värd att fördömas som krigspropaganda. Politisk propaganda vad skolan beträffar hörs ju var och varannan månad i vårt land, för att inte säga dagligen.
Det svar Moore kom fram till kan man få ett hum om genom att ägna 9 minuter åt denna videosnutt på YouTube:
Why Finland has the Best Education by Michael Moore
Korta skoldagar och läsår (skoldagen är en av de kortaste i världen, likaså läsåret), skolan börjar först för 7-åringar, klasstorlek om höst 20 elever, inga (eller väldigt lite) läxor förrän på högstadiet, inga graderade betyg förrän i 5:an, inga standardiserade prov förrän i slutet av 9:an, få skillnader i kunskapsnivå mellan olika skolor, inga privatskolor får gå med vinst, läraryrket har hög status och högre lön än svenska motsvarigheter (svenska som dessutom har högre arbetsbelastning), lärare måste ha magisterutbildning och bara 10 procent av de sökande antas till lärarutbildningen, en utbildningskultur som inte är lika starkt kognitivt inriktad som den svenska, en läroplan som betonar estetiska ämnen och barns lek samt kritiskt tänkande i stället för ”faktakunskaper”.
Genom att minimera barnens skolarbete och maximera leken erhålls kanske de bästa skolresultaten? I vart fall den bästa livskvaliteten för barn, vilket lär främja livslångt lärande.
Borde inte Finland få invadera Sverige i detta avseende, major Björklund? Ett ”JA!” kan rimligen inte ses som att vara quisling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar