Ända fram till i fjol var ett barn enligt FN:s konvention om barnets rättigheter en människa under 18 år, såvida inte myndig ännu tidigare enligt sitt lands nationella lagstiftning. Numera är tydligen ett ”barn” snarare, eller åtminstone främst, en människa under 10 år, medan 10-17-åringar är adolescenter – ungdomar eller tonåringar med särskilda rättigheter, som tydligen yngre inte har.
Skälet till förändringen är den digitala medieutvecklingen och föranlett av skrivningarna i FN-artiklarna 12 och 13. Däremot sägs förvånande nog inget tydligt uttalat om artikel 17 avseende massmediernas roll, fast denna i själva verket är anledningen till fokuset på ”individens andra decennium” och underförstådd orsak till halveringen av barn-åldern.
Jag bygger mitt påstående om denna nya åldersbestämning på den senaste Allmänna kommentaren från FN:s barnrättskommitté, nummer 20 i ordningen: General com-ment No. 20: On the implementation of the rights of the child during adolescence (från 6 december 2016, hädanefter kallad No.20). Den återfinns i dess helhet på Barnombudsmannens webbsida, där det står att man ännu ej hunnit översätta texten, men att det ska ske. Inte heller de allmänna kommentarerna nr. 18 eller 19 har ännu översatts, trots att exempelvis nr. 18 kom för tre år sedan.
FN:s kommitté för barnets rättigheter (≈Barnrättskommittén) i Genève övervakar efterlevnaden av ”Barnkonventionen” och publicerar alltså så kallade allmänna kommentarer, om hur olika artiklar och teman i fördraget ska tolkas. Dessa dokument är förvisso inte bindande, men FN-traktaten brukar behandlas som auktoritativ och normerande för staten Sverige och brukar efterlevas.
Som framgår av den aningen självmotsägande titeln på de senaste rekommendatio-nerna – om förverkligandet av ”barnets rättigheter under ungdomen” – behandlar denna allmänna kommentar nr. 20 alla konventionens ungdomsrättigheter. Således inte bara de artiklar som specifikt berör 10-17-åringars digitala eller sociala medier, eller massmedier generellt.
”Barn” blir yngre på grund av digitala medier…
Ändå tycks behovet av de nya rekommendationerna vara föranledda av just digitala medier, även om också hjärnans och den övriga fysiska kroppens snabba utveckling framhålls (i punkten nr. 9), fast utan hänvisning till några nya rön som just nu plötsligt skulle kunna motivera ett framhävande av ungdomars särskilda rättigheter. Redan i textens andra stycke är däremot digitala och sociala mediers roll för ungas föränd-ringspotential framhävda:
”Adolescents are agents of change and a key asset and resource with the potential to contribute positively to their families, communities and countries. […] Many adolescents are at the cutting edge of the digital and social media environments, which form an increasingly central role in their education, culture and social networks, and hold potential in terms of political engage-ment and monitoring accountability” (No.20, punkten 2 på sidan 3, med min fetstil).
Dessutom lyfts i punkt 6 den rapport fram, som jag redan tidigare tagit upp (i blogg-inlägget ”’Barnkonventionen’ som svensk lag – lösningen på barns yttrandeofrihet!”, 19/4-16), REPORT OF THE 2014 DAY OF GENERAL DISCUSSION “Digital media and children’s rights” (12 september 2014):
”The Committee emphasizes the particular significance for adolescents of the recommendations arising from the day of general discussion on digital media and children’s rights. The present general comment has been developed to provide an overview on how the Convention in its entirety needs to be understood and implemented in respect of all adolescents and should be read together with other general comments and with documents arising from the day of general discussion” (No.20, punkten 6, s.4, med min fetstil).
Och vidare:
”As they move through their second decade, children begin to explore and forge their own individual and community identities on the basis of a complex interaction with their own family and cultural history, and experience the creation of an emergent sense of self, often expressed through language, arts and culture, both as individuals and through association with their peers. For many, that process takes place around and is significantly informed and influenced by their engagement with the digital environment. The process of construction and expression of identity is particularly complex for adolescents as they create a pathway between minority and mainstream cultures” (No.20, punkten 10, s.4, min fetstil).
Barnrättskommittén försöker sig visserligen inte på någon definition av ”adolescens”, men skriver:
”The Committee recognizes that adolescence is not easily defined, and that individual children reach maturity at different ages. Puberty occurs at different ages for boys and girls, and different brain functions mature at different times. […] The present general comment does not seek, therefore, to define adolescence, but instead focuses on the period of childhood from 10 years until the 18th birthday to facilitate consistency in data collection” (No.20, punkten 5, s.3).
Digitala mediers roll för ungas yttrande- & informationsfrihet
Jag ska här enbart citera relevanta passager ur den 23-sidiga texten avseende artiklarna 12, 13 och 17, alltså de som rör områdena medier, kulturprodukter och kulturaktiviteter. Rättigheter fastlagda i andra FN-artiklar som också behandlas i denna Allmänna kommentar är bland andra nr.14 (barnets – det vill säga inte föräldrarnas – religionsfrihet, i punkten 43) och nr.15 (mötesfrihet, inklusive i onlinenätverk, i punkten 44). Hela den engelska texten, såväl som information om Barnrättskommittén, finns som sagt för den intresserade att läsa på Barnombudsmannens webbsida.
I No.20 förekommer ”digital” 18 gånger och ”online” i ytterligare 10 (då oftast i sam-band med "risks, fraud, safety" etc). Det sistnämnda berör alltså föga förvånande före-trädesvis risker, hot, bedrägeri, trygghet. IKT/information & communications tech-nology nämns dessutom sex gånger. Ibland inkluderas digitala medier uttryckligen i ”(audiovisual) media”, eller i ”mobile technology”. Andra medier som omnämns är tidningar (1 gång) och böcker (1 gång), däremot aldrig vare sig tv eller radio. Ordet ”adolescent(er)” dominerar förstås och återkommer hela 275 gånger.
Artikel 12
Artikel 12 lyder ju i den förenklade kortversionen: ”Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhål-lande till barnets ålder och mognad.” Vad säger då No.20 om denna rätt för ungdo-mar? Jo:
”In accordance with article 12 of the Convention, States parties should introduce measures to guarantee adolescents the right to express views on all matters of concern to them, in accordance with their age and maturity, and ensure they are given due weight, for example, in decisions relating to their education, health, sexuality, family life and judicial and administrative proceedings. States should ensure that adolescents are involved in the development, implementation and monitoring of all relevant legislation, policies, services and programmes affecting their lives, at school and at the community, local, national and international levels. The online environment provides significant emerging opportunities for strengthening and expanding their engagement. The measures should be accompanied by the introduction of safe and accessible complaint and redress mechanisms with the authority to adjudicate claims made by adolescents, and by access to subsidized or free legal services and other appropriate assistance” (No.20, punkten 23, s.7-8, min fetstil).
”The Committee emphasizes the importance of participation as a means of political and civil engagement through which adolescents can negotiate and advocate for the realization of their rights, and hold States accountable. States should adopt policies to increase opportunities for political participation, which is instrumental in the development of active citizenship. Adolescents can connect with peers, engage in political processes and increase their sense of agency to make informed decisions and choices, and therefore need to be supported in forming organizations through which they can participate in a variety of means, including digital media” […] (No.20, punkten 24, s.8, min fetstil).
Den svenska staten ska alltså underlätta ungas politiska åsiktsbildning på Nätet. Staten har dock fortfarande privilegiet att avgöra om 17-åringars åsikter är ”mogna” nog att tas någon hänsyn till. Artikel 13 är tillsammans med artikel 17 de enligt min mening viktigaste vad medier anbelangar och avser yttrande- och informationsfriheten, varför jag citerar dem i deras helhet:
Artikel 13
”Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga (a) för att respektera andra perso-ners rättigheter eller anseende; eller (b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller den allmänna sedlig-heten.”
I No.20 klargörs således att ”annat uttrycksmedel”, ”intrycksmedel” och ”spridnings-medel” även innefattar digitala, elektroniska medier (som ju inte fanns 1989 när konventionen tillkom) såväl som ”elektriska” audiovisuella medier, samt därtill tecken-språk, klädsel, tatueringar eller symboliskt knäböjande. Föräldrar, eller presidenter, har inte rätt att frånta de unga denna rättighet, utan får bara vägleda sitt tonåring – fast aningen mindre än vid lotsandet av sitt barn… Alla dessa medel utgör ungas rättig-heter under förutsättning att uttrycken inte är olagliga eller kränker någon annan persons rättigheter eller anseende:
”Article 13 of the Convention affirms that children have the right to freedom of expression and that the exercise of that right may be subject only to the restrictions set out in article 13 (2) [=andra stycket ovan]. The obligation of parents and caregivers to provide appropriate guidance in accordance with the evolving capacities of adolescents should not interfere with adolescents’ right to freedom of expression. Adolescents have the right to seek, receive and impart [=vidaresända] information and ideas and use the means of their dissemination, including spoken, written and sign language and such non-verbal expression as images and objects of art. Means of expression include, for example, books, newspapers, pamphlets, posters, banners, digital and audiovisual media, as well as dress and personal style” (No.20, punkten 42, s.12, min fetstil).
Artikel 17
Den för en medieforskare och barnrättighetsförespråkare oumbärliga artikeln nr. 17 omnämns som sagt inte, men återfinns i någon mån ändå, i form av två punkter med delvis likartat innehåll. Artikeln lyder:
”Konventionsstaterna erkänner den viktiga uppgift som massmedier utför och ska säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa.
Konventionsstaterna ska för detta ändamål,
-uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt värde för barnet och i enlighet med andan i artikel 29;
-uppmuntra internationellt samarbete vad gäller produktion, utbyte och spridning av sådan information och sådant material från olika kulturer och nationella och internationella källor;
-uppmuntra produktion och spridning av barnböcker;
-uppmuntra massmedier att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos ett barn som tillhör en minoritetsgrupp eller en urbefolkning;
-uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 13 och 18.”
Ytterligare två punkter (47+48) berör alltså möjliggörandet för unga av denna yttrande- och informationsfrihet. Man kan fråga sig varför, när ungdomarnas (i det närmaste) oinskränkta rättighet att inhämta, motta, sprida och länka information av alla de slag redan är framhävd i föregående stycke? Jo, för att särskilt betona både de enorma möjligheterna – och riskerna – online:
”Access to information encompasses all forms of media but particular attention needs to be given to the digital environment, as adolescents increasingly use mobile technology and as social and digital media become the primary means through which they communicate and receive, create and disseminate information. Adolescents use the online environment, inter alia, to explore their identity, learn, participate, express opinions, play, socialize, engage politically and discover employment opportunities.
In addition, the Internet provides opportunities for gaining access to online health information, protective support and sources of advice and counselling and can be utilized by States as a means of communicating and engaging with adolescents. The ability to access relevant information can have a significant positive impact on equality. The recommendations from the days of general discussion on the media in 1996 and 2014 have particular resonance for adolescents. [Btr 2014, se under Referenser!] States should adopt measures to ensure that all adolescents have access, without discrimination, to different forms of media and support and promote equal access to digital citizenship, including through the promotion of accessible formats for adolescents with disabilities. Training and support should be provided as part of the basic education curriculum to ensure the development of adolescents’ digital, information and media and social literacy skills” (No.20, punkten 47, s.13, min fetstil).
Betyder då detta att digital literacitet inte kommer att införas redan i den svenska förskolans läroplan under revidering? Det kanske är en förhastad slutsats, men ordet basic för sådan träning och sådant stöd som inslag i grundskoleväsendet för dem över 10 år tycks onekligen antyda att den ej bör sättas in tidigare än så… Även om åtskilliga fördelar med den digitala miljön Internet ovan lyfts fram, verkar de upp-räknade riskerna i nästa stycke dominera för just ungdomar.
Medan artikel 17 från 1989 i endast en av strecksatserna betonade behovet av skydd mot förmodat skadligt mediematerial, handlar år 2016 nästföljande punkt nämligen om mängder av tänkbara hot, som förskolebarn lyckligtvis är mindre utsatta för, tack vare sin bristfälliga verbala läskunnighet (bedrägerier, hatbrott, nätmobbning, pedofiler, etc):
Medan artikel 17 från 1989 i endast en av strecksatserna betonade behovet av skydd mot förmodat skadligt mediematerial, handlar år 2016 nästföljande punkt nämligen om mängder av tänkbara hot, som förskolebarn lyckligtvis är mindre utsatta för, tack vare sin bristfälliga verbala läskunnighet (bedrägerier, hatbrott, nätmobbning, pedofiler, etc):
”The digital environment can also expose adolescents to risks, such as online fraud, violence and hate speech, sexist speech against girls and lesbian, gay, bisexual, transgender and intersex adolescents, cyberbullying, grooming for sexual exploitation, trafficking and child pornography, over-sexualization and targeting by armed or extremist groups. This should not however restrict adolescents’ access to the digital environment. Instead, their safety should be promoted through holistic strategies, including digital literacy with regard to online risks and strategies for keeping them safe, strengthened legislation and law enforcement mechanisms to tackle abuse online and fight impunity, and training parents and professionals who work with children. States are urged to ensure the active engagement of adolescents in the design and implementation of initiatives aimed at fostering online safety, including through peer mentoring. Investment is needed in the development of technological solutions on prevention and protection and the availability of assistance and support. States are encouraged to require businesses to undertake child-rights due diligence with a view to identifying, preventing and mitigating the impact of risks on children’s rights when using digital media and information and communications technology” (No.20, punkten 48, s.13, min fetstil).
”Training parents” motsvarar här det som står i artikel 17 ovan om ”beaktande av artikel 18”, speciellt dess 3:e stycke: ”För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention ska konventionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och ska säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.” I fallet med digitala medier kan föräldrar förstås ofta mindre än sina barn...
Internetforskare svagare eller mindre alerta än medieforskare?
”Barnkonventionens” artikel 17 har en i jämförelse med övriga artiklar ovanlig till-komsthistoria. Det ursprungliga utkastets ordalydelse innehöll, föranledd av den allmänna debatten om mediepåverkan i början av 80-talet, en skrivning om massmedierna som en potentiell källa till ”skadligt inflytande på barns mentala och moraliska utveckling”, som barn skulle skyddas från (Detrick 1992 + 1999). Under diskussionerna uppstod emellertid dispyter om konflikten mellan barnskydd och yttrandefrihet.
Det framfördes krav på en ny skrivning som betonade mediernas positiva roll, snarare än deras skadliga potential enbart. Så skedde alltså och resultatet blev det nyss citerade, som i fyra av fem strecksatser betonar statens uppmuntrande roll vad gäller att ge barn tillgång till medier. Internetforskare tycks 25 år senare inte ha varit riktigt lika framgångsrika vad gäller att lyfta fram digitala mediers fördelar. Eller så är verkligen Internet, en infrastruktur som inte minst rymmer ett flertal ”gamla” massmedier, mer problematisk för de unga eller åtminstone för samhället. Ungdomar har ju idag möjlig-het att inte bara ta emot, utan också själva ”sprida material nationellt och internatio-nellt”…
Återstår gör nu att se vad denna föryngring av begreppet barn får för konsekvenser för det eventuella införandet av digital teknik i förskolan i det nya läroplansförslaget. Omfattas även förskolebarn trots sin unga ålder av någon av ovan punkter i No.20 – avsett om och för ungdomar?
Till det återkommer jag i nästa blogginlägg!
Referenser
Detrick, Sharon: A Commentary on the United Nations Convention on the Rights of the Child, The Hague: Nijhoff 1999
Detrick, Sharon (red): The United Nations Convention on the Rights of the Child. A Guide to the "Travaux préparatoires, Dordrecht: Nijhoff 1992
FN:s barnrättskommitté: General comment No. 20: On the implementation of the rights of the child during adolescence, Genève, 6 december 2016
www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-nedladdning/publikationer/allmanna-kommentarer/gc20.pdf [hämtad 9/10-17]
FN:s barnrättskommitté: REPORT OF THE 2014 DAY OF GENERAL DISCUSSION “Digital media and children’s rights”, Genève, 12 september 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar