Apropå min text (19/12-16) om att 4-åringar verkar vara mindre godtrogna än 6-åringar och vuxna, vad övernaturliga föreställningar såsom ett liv efter döden anbelangar.
Jag var i onsdags i Visby domkyrka för mina barnbarns skolavslutning och där uppfördes en liten sketch, eller vad man ska kalla det, med några kvinnliga präster (?) eller ”kyrkopeda-goger” (det stod ”PEDAGOG” på den enas lumberjacka). Det hela introducerades av prästen med några ord om en berättelse om födelse och att en del trodde på den, medan andra sa att det bara var en myt eller saga.
Det ekar en hel del i domkyrkan så jag hörde inte allt som sades – och minns väl ännu mindre – men det hela gestaltades som en dialog mellan två ofödda som gick ut på frågan:
”Tror du att det finns ett liv efter födseln?”
Jag tänkte fråga prästen varifrån texten kom men hann ej. Men så hittade jag detta på:
I en gravid kvinnas mage låg två bebisar. Den ena frågade den andra:
- Tror du på liv efter födseln?
- Så klart. Något måste det finnas efter födseln. Vi kanske bara är här för att förbereda oss på vad som komma skall.
- Dumheter! Det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det livet vara?
- Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där. Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen.
- Det där är absurt! Att gå är omöjligt. Och näring genom munnen? Det är ju löjligt! Vi får näring genom navelsträngen. Jag ska säga dig en sak: Liv efter födseln är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort.
- Jag tror att det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.
- Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln. Födseln är slutet på livet. Och när det kommer till kritan så är inte livet mer än en osäker existens i mörker som inte leder någonstans.
- Jag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och att hon kommer att ta hand om oss.
- Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du att hon är nu?
- Var? Överallt runt omkring oss. Det är i henne och av henne som vi lever. Utan henne skulle den här världen inte finnas.
- Jag tror i alla fall inte på det! Jag har aldrig sett mamma, och därför är det logiskt att hon inte existerar.
- Men ibland, när vi är riktigt tysta, så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld. Eller hur? Jag tror att det finns ett riktigt liv som väntar på oss och att vi just nu bara förbereder oss för det.
Det visar sig att texten är "inspirerad" av en novell med 37 år på nacken:
Svenska kyrkan på Gotland /react-text react-text: 1344 /react-text Texten i inlägget har länge cirkulerat med anonym författare på internet - nu har vi haft kontakt med Pablo J. Louis Molinero, som 1980 i samband med sin dotters födelse skrev novellen som texten ovan är inspirerad av. Självklart ska Pablo få erkännande för det!
Läs gärna hela Pablos novell (på engelska) här:
I Molineros text visar sig den ena tvillingen, en pojke som inte tror på existensen av någon Mor därute, strypas av sin navelsträng och dö. ”Boy had guessed right. There was no another life after birth.” För den troende tvillingsyrran gick födelsen fint…
Jag tror inte att så värst många av skolbarnen (klasserna 0-6) begrep allegorin, men pjäsen var onekligen (fyll själv i!).
Barnen vet dock att Mamma inte bara är en fantasi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar