Dagens Nyheters Lotta Olsson hade fel igår om bilderböckers ”väsen”
I gårdagens DN (11/7-16) påstår tidningens barnboksrecensent Lotta Olsson, med stöd i DN-skribenten Ulla Rhedin, att ”bilderböcker är konstgallerier för barn”. Hur korrekt påståendet eventuellt är, beror på hur orden ”för barn” tolkas. Bilderböcker kan kanske ibland av upphovsmänniskorna vara avsedda såsom utlokaliserad ”konstsalong”, men för barn är bilderböcker aldrig konstgallerier. Förskolebarn vet i 99 fall av 100 överhuvudtaget inte vad en konstlokal är.
Ja, de yngsta vet inte ens vad ”konst” är och kan således inte ha någon ”konstupplevelse”. Däremot har barn estetiska direktupplevelser överallt i vardagen, inklusive dem vid mötet med bilderböcker. Det mesta tyder dock på att barnen framför allt vill koppla bokens ord till någonting konkret i bild. Bilderböckerna är således snarare ”öronöppnare” för barn, än ögonöppnare.
Tolkning av såväl verbala texter som bilder sker medelst ord. Det finns så mycket att upptäcka i världen med hjälp av texten i en god bilderbok. Olsson skriver dock:
”En bilderbok med bra bilder kan överleva utan bra text, men har den dåliga bilder är den nästan omöjlig att läsa. Somliga bilderböcker läser man primärt för att det är en kul historia, eller för att texten är vacker. Andra böcker lyfter på allvar på grund av bilderna, medan texten bara är medföljande utan eget ansvar.
Det är inte särskilt ofta som text och bild är i total samklang och omöjliga att tänka sig utan varandra, men när de är det: då uppstår något nytt” (DN 11/7-16)
Men när text och bild verkligen är i samklang, påstås bilden enligt recensenter oftast vara torftig. Varför anses det OK med vacker text, men aldrig med vackra bilder? Enligt vuxna, alltså.
Så vem avgör när bilden är ”dålig”? Vi vet förstås alla svaret, men förskolebarn och vuxna har i stort sett aldrig samma syn på vad som utgör en bra bild. Inte heller beträffande vad som är ”nytt”… Inte bryr barnen sig om huruvida bilderboken ”överlever” heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar