måndag 15 oktober 2018

Människan – en invasiv art: PÅ ANDRA SIDAN HÄCKEN/OVER THE HEDGE


Miljöfilmer handlar om de problem som vår planet står inför på grund av oss människor. De fokuserar på resultatet av det som gått snett i vårt leverne: den globala uppvärmningen, klimatkrisen, förgiftningen av naturen, utrotningen av djur och växter, de så kallade tekniska landvinningarnas avigsidor, den groteska överkonsumtio-nen, krig om naturresurser, etc. Kort sagt: följderna av människan som en invasiv art.

En invasiv art är som bekant en växt eller ett djur som tränger undan eller påverkar andra djur och/eller växter negativt och stör hela ekosystemet. De mest kända i Sverige är kanske jättelokan och signalkräftan, men den som allra mest hotar miljön och den biologiska mångfalden är nog ändå människan. Om detta handlar just den animerade filmen På andra sidan häcken/Over the Hedge (2006, Tim Johnson & Karey Kirkpatrick).

Filmen huvudfigur är en urbaniserad tvättbjörn, RJ, som föredrar resterna från människornas skräpmat framför naturens föda. Tvättbjörnen är i färd med att stjäla björnen Vincents matlager, avsett för när björnen vaknar upp ur vinterdvalan. Vincent upptäcker dock stölden, sätter efter RJ, med följd att matlagret förstörs. RJ får en vecka på sig att återställa lasset, eller så själv bli björnens föda. 

Bondfångaren RJ lyckas få med sig en samling godtrogna djur som också de just vaknat ur sin vintersömn: den försiktiga sköldpaddan Verne, den hyperaktive ekorren Hammy, skunken Stella, en piggsvinsfamilj, pappa Ozzie Pungråtta med dotter, med flera.



Middagsbordet – det altare där människorna tillber mat


Den mer världsvane RJ:s plan är att lura djurgänget att hjälpa honom stjäla skräpmat från de välbeställda invånarna i förorten, så att björnens matlager återställs och så att RJ själv klarar livhanken. Djuren har precis vaknat ur sin vinterdvala, när de till sin förskräckelse ser att hälften av deras skog under vintern har förvandlats till ett bostadsområde med fabrikstillverkade villor, innanför en jättelik häck mot deras kvarvarande lilla skogsplätt – och därmed ett hot mot deras möjligheter att finna föda. 

Häcken är dock enligt RJ porten till det goda livet för djuren… Han frestar dem med allsköns godbitar kasserade av människorna, när djuren nu ej kan få tag i nötter, bark och bär till exempel. Att den insamlade maten – ”Power Bars”, kolsyrade koffein-drycker och chips – egentligen är till för björnen, inser den utnyttjade utvidgade djurfamiljen inte. Inte heller vad i naturen inträngande uppretade människor kan ställa till med, när de vill utrota ”djurens intrång”…

Villaägarnas förening har fantastiska motvapen, i form av rabiata ordföranden Gladys såväl som en av henne anlitad skadedjursbekämpare med teknisk apparatur kallad Verminator. Djuren har å andra sidan sin samarbetande gerillaarmé anförda av den listige RJ, som emellertid efterhand får allt sämre samvete för att han lurar sin nya utvidgade familj beträffande den egentliga avsikten med insamlingen av maten. 

RJ föreläser för de andra djuren om hur de själva äter för att leva, medan människorna ”lever för att äta: för dem är tillräckligt aldrig nog”. Människorna utvärderas ur djurens perspektiv utifrån deras matvanor, transportmedel och sophantering i enorma ”silver-behållare” till soptunnor. Tvättbjörnens fantastiska enminuters videoföreläsning om människors ätande – material för en analys som i sig kan bli till en hel lektion – kan ses på

Människokritiken gör inte halt där, utan fokuserar även fordon såsom massiva stads-jeepar, så kallade SUVs, ofta miljöbovar med dubbel bränsleförbrukning jämfört med många andra bilar. En enorm SUV visas ur alla möjliga olycksbådande vinklar, men samtliga nerifrån djurens asfaltsperspektiv. Monstrets användningsområde blir förklarat:

– Människorna behöver dem därför att de börjar långsamt förlora sin förmåga att gå.
– Hur många ryms inuti?
– Vanligtvis en…”



Konsumismkritik och miljörevolt = anti "framsteg"? 


Det centrala temat i På andra sidan häcken är kritiken mot människornas sjukliga konsumtionstvång som inte bara är skadligt för människorna, utan även för andra djurarter och för planeten själv. Förortsboendets utbredning med enplansvillor som kräver alltmer mark tagen från naturen och skogsskövling, överkonsumtionen och sopbergen är uppenbara måltavlor – tydliga även för barn. RJ:s tal om förortsbornas välsignelse för djuren motsägs av hela storyn. Så kallade framsteg och utveckling ses äga rum på miljöns bekostnad. 

Filmen igenom försöker RJ övertyga de vilda(re) djuren i utkanten av det nya bostadsområdet att människornas värld är bättre än naturen, med tanke på den mat och de faciliteter som den kan förse djuren med. Sköldpaddan Verne, informell ledare för djurkolonin, är tveksam och menar att människorna är farliga, ty för dem är som sagt ”tillräckligt aldrig nog”. 

Djuren framställs som överlägsna människorna. Djurkolonin är, oavsett artskillnader, en enda stor utvidgad familj som bryr sig om varandra, medan människorna är egoistiska, giriga, grymma, struntar i miljön och tydligen tror att man kan konsumera sig lycklig.

Också djuren smittas dock onekligen efterhand av denna sjuka och de stjäl mer och mer. Mer än de kan behöva. Detta habegär leder nästan till att djuren utrotas, till dess att RJ inser sitt misstag och riskerar livhanken för sina nyvunna vänner. Han ger upp det stora matkapet, säger NEJ! till materialismen och överger människovärlden för att leva med de övriga i det som återstår av skogen. Han överger sin inledande rotade individualism, som framställs som detsamma som själviskhet. 



Animerad revolt 


Kritiken mot överkonsumtionen och dess resulterande avfallsberg, vattenslöseri och groteskt naturförstörande bilåkande istället för promenader och kollektivtrafik, har fått en del att tala om revoltfilmer. Ordet ”pixarevolt” är myntat av Judith Halberstam om en handfull upproriska animerade barnfilmer, eller vad hon rent av ser som en ny egen genre.

Förledet ”pixa-” ska dock inte föra tankarna till Pixar-filmer, utan Halberstam inkluderar i sin nya genre förutom DreamWorks På andra sidan häcken/Over the Hedge barnfilmer såsom Hitta Nemo/Finding Nemo (Pixar/Disney), Shrek 1 + Shrek 2 (DreamWorks), Flykten från hönsgården/Chicken Run (Aardman), Babe – den lilla modiga grisen (Kennedy Miller Productions), Wallace och/and Gromit (Aardman), Svampbob Fyrkant – Filmen/Spongebob Squarepants (Plankton Pictures) och Monsters, Inc. (Disney). 

Däremot platsar inte Toy Story (Pixar), Superhjältarna/The Incredibles (Pixar/Disney), Madagascar (DreamWorks), Happy Feet (Kennedy Miller Productions) eller Lilla kycklingen/Chicken Little (Disney) inom denna radikala grupp, huvudsakligen på grund av filmernas individualism och nyliberala uppmaning om ”var dig själv/tro på dig själv/följ din dröm”. 

Pixarvolt syftar förvisso dels på den datoranimationsteknik som Pixar-studion utvecklat (programmet PhotoRealistic RenderMan) och vidareutvecklat, med oerhört realistiska djurfigurer vid sidan av rätt livlösa människokaraktärer. Men bara det att inte vara tecknad film är i sig inte kvalificerade, utan filmernas teman ska dessutom framhäva politiska budskap, omvälvningar och transformation:

”The Pixarvolt films proceed by way of fairly conventional narratives about individual struggle, but they use the individual character only as a gateway to intricate stories of collective action, anti-capitalist critique, group bonding and alternative imaginings of community, space, embodiment and responsibility” (Halberstam 2007).

På andra sidan häcken är onekligen full av upproriskhet, kollektiv kamp, samarbete, förändringslusta och motståndsvilja mot de konsumtionsbesatta förortsborna till miljöbovar. Djuren är mer mänskliga än människorna.

Hela filmen finns på Netflix och trailern till På andra sidan häcken samt några snuttar finns på YouTube:





Konsumismen – det sista stadiet? 


Miljöfilmer kan inte bara kritisera missförhållanden utan även även direkt eller indirekt peka på vad som måste göras för att – om möjligt – kommande generationer på ett drägligt sätt ska kunna fortsätta leva på denna jord. Gör denna film det? Eller är det för mycket att begära om problemet är en invasiv art i mänsklig gestalt? Utrotning är ju här inget alternativ… 

Propagerar filmen likt Bambi (men till skillnad från Bee Movie) för ett slags apartheid mellan djur och människor, så som Murray & Heumann (2011) tycks mena. Eller kan konsumismen och individualismen hejdas på annat sätt? Av en händelse snubblade jag just över denna text av kristianstadsförfattaren Thomas Nydahl:

”Begreppet konsumism betyder att vara beroende av och lyssna till locktonerna från den industri som förser oss med prylar och upplevelser, allt ifrån prydnadssaker till resor. Konsumenten jagar efter den kick som kan ersätta ledan och vardagligheten. Konsumismen säger till människan att hon får ett värde först när hon lagt sina pengar på porslinskatter, skor, parfymer, kläder, bilar, tv-apparater, i-pods, mobiltelefoner, resor. Om hon vill leva i enkelhet, i tillbakadragenhet, i sitt hem, med sysslor hon själv valt, är hon en usel medborgare. Utan konsumtion från medborgarna stannar hjulen i den industri som "sysselsätter" dem. Utan konsumtion inga fler "framsteg". […]

Jag funderar mycket på innebörden av konsumismen som ett slags "sista stadium". Vad väntar oss efter detta? Kan det komma en vändpunkt före nästa förödande storkrig? Kan en världsomspännande kris av ekonomiskt och ekologiskt slag förändra beteendet, eller är de ekonomiska krafterna och ideologierna så starka att få kan stå dem emot?” (Thomas Nydahl, Kristianstadsbladet 15/1-09)


I den nya rapporten från FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) som publicerades igår (8/10-18) varnas det för kraftigt ökade klimatföränd-ringar om den globala uppvärmningen blir 2 grader i stället för 1,5. ”För att ha en chans att stabilisera uppvärmningen vid 1,5 grader är vi i ett läge där vi har mindre än tio år kvar om vi fortsätter på dagens kurs, säger Johan Rockström, professor i miljövetenskap” (Aftonbladet 8/10-18).


Behöver vi verkligen invänta ”en världsomspännande kris av ekonomiskt och ekologiskt slag” för att fatta att vi måste förändra beteendet?




Referenser


Halberstam, Judith: Pixarvolt – animation and revolt, flow.tv  August 30, 2007

Halberstam, Judith: Animating revolt and revolting animation, essä i hennes The Queer Art of Failure, Durham, NC: Duke University Press 2011

Murray, Robin & Heumann, Joseph: DreamWorks and human and nonhuman ecology: 
Escape or interdependence in Over the Hedge and Bee Movie, kapitel 8 i That's All Folks? Ecocritical Readings of American Animated Features, Lincoln: University of Nebraska Press 2011






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar