torsdag 4 oktober 2018

Barnkulturdebattens engångsartiklar: Bonnier Carlsen ”fortsätter reproducera fördomar” i Jan Lööfs böcker!


Har inte bara tidningarnas barnboksrecensenter och debattörer, utan också du, glömt debatten om vissa av stereotyperna i Jan Lööfs bilderböcker? Det som var en dryg veckas snackis i maj 2016?

Dagens Nyheters kulturredaktion har varit mer än villig att bereda plats för debatter om barnkulturprodukter såsom Lilla hjärtat, Tintin, Pokémon GO och Jan Lööfs stereotypa bilder. Men följer DN någonsin upp sina stort uppslagna kulturdebatter? När debattens svallvågor lugnat ned sig?

Har DN Kultur till exempel återvänt till de mest framträdande i Lilla hjärtat-debatten 2012? Tidningen införde hösten 2012 cirka 20 artiklar om/med anknytning till den lilla svarta stiliserade bok- och filmfiguren. Blev resultatet av den antirasistiska kampanjen verkligen fler och bättre representationer av svarta barn i bilderböckerna tillkomna efter 2012? Ångrar aktivistledarna något? 

Och vad hände med Jan Lööfs stereotypa, ja, rent av påstått rasistiska, bilder? Blev det några nyutgåvor av Morfar är sjörövare? och Ta fast Fabian!? I så fall illustrerade hur?

Jo, för drygt ett år sedan utkom Jan Lööfs Sagosamling, innehållande även dessa bägge berättelser. Har någon barnboksrecensent tittat på dem, speciellt på illustra-tionerna? Inte vad jag kan se, men jag kan förstås ha fel. 


Maj 2016


Den 8 maj 2016 kunde Kajsa Haidl i DN förtälja hur ett antal bilder i Lööfs barnböcker Morfar är sjörövare (1966) och Ta fast Fabian! (1997) enligt förlaget ifråga, Bonnier Carlsen, innehåller problematiska ”stereotypa skildringar av andra kulturer” och riskerade att stoppas från vidare spridning.

"De har ställt ett ultimatum. Antingen måste jag rita om böckerna, eller så kommer de inte att ges ut längre, säger Jan Lööf.”


Det rörde sig tydligen främst om gestaltningen av sjörövaren Omar, en arabisk gatu-försäljare vid namn Abdullah, en svartmuskig vakt och svarta jazzmusiker, särskilt trumslagaren. Förlaget var uppenbarligen förskräckt inför möjligheten att än en gång råka ut för en kampanj. Bonnier Carlsens litterära chef, Eva Dahlin, förnekade visserligen att man blivit ängsligare efter Lilla hjärtat-drevet. Oron berodde inte alls på påtryckningar från ”sociala medier”, utan man sade sig numera äga större medvetenhet om problematiken, enligt Dahlin:

”Det här handlar snarare om en medvetenhet och en respektfullhet inför våra yngre läsare […] om hur vi på ett respektfullt sätt kan ta hänsyn till samtida värderingar och samtidigt förvalta ett kulturarv” (a a).

Intervjuad i Aftonbladet (8/5) sade samma Dahlin att man inte kan ge ut gamla böcker utan att reflektera över vad de faktiskt innehåller: ”Det viktiga är att tänka på de små barnen som inte kan sätta in boken i en historisk kontext som vuxna kan göra.”

Ytterligare ett exempel:
”De konstiga arabernas och jättelika afrikanernas tid är förbi i svensk barnlitteratur”, hävdade Malena Janson i Sydsvenskan (9/5-16) i ett inlägg med just denna ordalydelse i rubriken. Vidare skrev Janson:

All heder åt Bonnier Carlsen som tvekar att ge ut barnböcker med kulturella stereotyper från svenskt 60-tal! Ingen unge ska behöva slå upp en bok tryckt 2016 där arabiska sjörövare som bor i underliga torn och bär på fruktansvärda kroksablar enkelt överlistas av en helt vanlig morfar trots att denne övervakas av en halvklädd muskelknutte från Afrika” (a a).

Malena Jansons slutkläm gick ut på att böckerna ifråga inte var så värst omistliga:

”Så vart ska detta leda? Till att våra barn inte får tillgång till "Morfar är sjörövare" och "Ta fast Fabian"!? Ja, varför inte? […] och när de försvinner från butiks- och bibliotekshyllorna ger de förhoppningsvis rum åt nya, tidsenliga människoskildringar” (Malena Janson, Sydsvenskan 9/5-16).



14 september 2017


Utgivningsdatumet för Jan Lööfs Sagosamling var 14/9-17. Barnboksskribenterna har alltså haft ett drygt år på sig att undersöka vad som hänt med de stereotypa (enligt somliga rent av rasistiska) bilderna. "Allt måste man göra själv..." Så vad ser jag?

Nej, bilderna är inte borttagna, omgjorda eller på annat sätt bearbetade. Boken har däremot ett menlöst förord och lika harmlöst efterord. 

Eftersom förlaget insett att man inte fullständigt kunde strunta i att beröra stereotypi-debatten nästan 1,5 år tidigare, finns i efterordet alltså en fråga till Jan Lööf: 

Ika Johannesson: ”Det har ju stormat en del kring dig de senaste åren, angående några illustrationer som förlaget har föreslagit att du ska ändra eftersom det kan upplevas som stereotypa skildringar av andra kulturer. Kan du berätta om det?”

Jan Lööf: ”Jag har haft lite bekymmer med det här och har varit engagerad i själva problema-tiken. Jag försökte rita om och tänkte att det skulle bli intressant att se hur det skulle bli, men det gick inte […]
…i det här fallet skulle hela historien behöva skrivas om och det kändes inte meningsfullt att göra” (a a:300).




Oktober 2018: tips till bland andra Dagens Nyheter 


Har kulturskribenten Janson följt upp barnboksutgivningen, både vad vad Lööfs bägge berättelser anbelangar och huruvida nya tidsenliga(re) människoskildringar av etniska grupper tagit Morfar är sjörövares och Ta fast Fabians plats i bokhyllorna? 

Har Dagens Nyheters barnboksanmälare Lotta Olsson undersökt vad resultatet av debatten egentligen blev? Intervjuat den ansvariga på Bonnier Carlsen? Varför har förlaget fallit till föga och fortsatt ”reproducera fördomar”, trots att ”de små barnen […] inte kan sätta in boken i en historisk kontext som vuxna kan göra”? Går förlagets "medvetenhet" i vågor? Från liten innan 2012, till större 2016...till 2018 liten igen? Har man nu slutat "reflektera"?

Eller fortsätter Bonnier Carlsen ge ut denna Sagosamling med exakt samma ursprungsbilder av profitskäl? Var debatten 2016 kanske bara en PR-kupp? Eller sker nyutgivningen därför att förlaget annars skulle begå kontraktsbrott och potentiellt hamna i en civilrättslig tvist med Jan Lööf? Därför att utgivningsrättigheterna annars skulle gå tillbaka till Jan Lööf, som därefter kunde erbjuda något annat förlag böckerna? 

Här erbjuder jag alltså de tidningar, som 2016 tyckte att frågan var intressant nog, att nu följa upp och ställa frågor exempelvis till förlaget. Eller till andra debattörer som då framträdde.

Eller menar man att debattexter enbart är engångsartiklar? Att kasta på historiens soptipp så fort nästa ”debatt” dyker upp?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar