Det finns många sätt att betrakta demokrati, varav ett är ”det gemensamma sökandet efter rättvisa problemlösningar”. Detta kräver att en mångfald sociala perspektiv får komma till uttryck även i val och i riksdagsbeslut. Inte minst barnens perspektiv.
Barnen sägs enligt till exempel Hillevi Wahl (https://www.svt.se/opinion/lat-barnen-rosta-at-foraldrarna-i-valet-2018 , 23/5-18) vara ”vår framtid”. Fast egentligen är ju framtiden deras – en kommande tid som vi vuxna dock nu på ofta förödande sätt tar ansvarslösa beslut om. I många fall utan att någonsin behöva betala priset för konsekvenserna…
Wahl förordar ”familjeröstning” och åtminstone demokrati inom familjen. Föräldrarna Wahl ska rösta efter samråd med barnen. Ja, det finns ju inget som hindrar föräldrar att göra det och borde väl automatiskt redan ha skett överallt. I kraft av sin ålder och egna erfarenheter lär föräldrarna ändå ha övertaget.
Så, nej, hennes solidariska idé är sympatiskt, men inte radikal nog. Föräldrar som ombudsröstare är ett annat förslag som redan har över 30 år på nacken. (Se mina tre inlägg om barns rösträtt 26/2, 28/2 och 5/3 detta år!) Utan framgång… Kanske är tiden nu mogen för en barnens egen ”We-too”-rörelse?!
Vi sägs i Sverige ha ”allmän rösträtt”, från vilket barn ”naturligtvis” är utestängda. Det säger väl allt om hur vi ser på barn: de räknas inte till medborgarna. Ja, inte ens till människosläktet, när vi säger ”en människa – en röst”… Också barnen ska förstå ha rösträtt! I alla val. Utan åldersbegränsningar!
Om det skrev jag en bok till förra valet, Barns rätt till sin röst (2014). I den gick jag igenom alla framförda argument mot valrättigheter för barn och fann att inget enda höll för en kritisk granskning. Några av dem i korthet (för grundliga utläggningar med klar-görande motiveringar, se de tre inläggen från i vintras!):
1. Barn är okunniga om politik: Det är en tredjedel av vuxna svenskar också
2. Barn är själviska: Njae, inte mer än vuxna som röstar utifrån sina egna fördelar
3. Barn saknar erfarenhet: ”Erfarenhet” kan också var en eftersläpning av föråldrade föreställningar. Vuxna saknar dessutom erfarenhet av hur det är att vara barn idag
4. Barn är så lättpåverkade: Vuxna låter sig av månadsvisa opinionsundersökningar att döma också lätt påverkas att ändra åsikt. Det kallas då förstås för ”väljarrörlighet”. Motion är ju inne…
5. Barn är ansvarslösa: Men vad tar merparten av dagens vuxna egentligen för ansvar för resursslöseri, klimathot, bidöd etc?
6. Rättigheter bör förenas med motsvarande skyldigheter: Fast barn har ju en mängd skyldigheter, utan denna rättighet att rösta! Den som har skyldighet att t.ex. följa lagar, bör också ha rätt att bestämma över lagar. Mänskliga rättigheter som att bli hörda har vi dock för att vi är människor, inte under förutsättning att vi förmår prestera något visst.
7. Rösträttsåldern och myndighetsålder bör vara densamma: Nej, de har helt olika syften, avgör bland annat ansvar delat med många andra respektive ensamt och personligt ansvar.
8. Rösträttsålder och valbarhet bör höra ihop: Nej, de varierade till 1974… Problemet är inte de valda representanternas ålder, utan snedfördelningen hos valmanskåren
Med en åldrande befolkning finns det, som det nu är, stor risk för att valmanskåren – och därmed politikerna – är mer inriktade mot kortsiktiga frågor, då allt färre är föräldrar till förskole- och skolbarn och allt fler medelålders oroar sig för sina åldrande föräldrars, eller för sin egen, sjuk- och äldrevårds tillgänglighet och kvalitet.
Belägg tycks också finnas för att de senaste decenniernas reformer i Sverige gynnat pensionärer mer än de gynnat barn. Ska det föreställa rättvisa det?
”De vuxna är tyvärr framtiden…”
Barn ärver tyvärr sina föräldrars och far- och morföräldrars för länge sedan sådda framtid: ”De vuxna är framtiden…” Att tala om barnen som ”framtiden” riskerar att strunta i förhållandena här och nu för barn. Vad är vi vuxna villiga att avstå IDAG för att barnen som unga och vuxna ska få det drägligt till exempel i miljöhänseende?
Alternativet är förstås att frånta oss pensionärer vår rösträtt… Vi har ju inte rätt att jobba i statlig tjänst längre än till 67-årsdagen. Alla gamlingar får ju heller inte inneha körkort eller bestämma över sin ekonomi...
Varför skulle just rösträtten vara ett livslångt privilegium, när vi blir tillbakablickande eller till och med gaggiga?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar