Jag skrev i måndags om en intressant purfärsk brittisk avhandling om en tidigare underutforskad lärprocess: hur ihärdigt och koncentrerat ett par, troligen ”typiskt” tv-vana, 2-åriga barn lär sig att förstå filmer och tv-program såsom berättelse genom att jobba hårt och målmedvetet, men självstyrt. Studiens namn är alltså
Some Secret Language. How Toddlers Learn to Understand Movies (London, 2018).
Hela avhandlingen av Cary Bazalgette finns som sagt att läsa på nedan länk:
I mitt blogginlägg kunde jag förstås bara antyda några få ting från de nästan 250 sidorna. Jag gick till exempel inte in på det film- och tv-material som Bazalgette bygger sina videofilmade observationer av barnens reaktioner på. Studien avslutas (a a:248) med ett appendix innehållande en lista med film-/tv-titlar (mest från BBC/ CBeebies), samt antalet videoinspelade visningar av dessa tv-avsnitt eller kortfilmer, som hon bygger sin analys på (se nederst i detta inlägg). Minst en dryg handfull av dem har även varit populära i Sverige.
Dock ska jag idag mot slutet kortfattat nämna några specifika kortfilmer/tv-episoder som Bazalgette broderar ut texten en hel del kring, samt var man kan se dessa berättelser. Det vill säga: hur man själv kan visa filmerna för barnen och diskutera (eller göra annat intressant) kring dem.
Läroplansnormerat hörskådande! Filmer/tv-program SKA visas!
Först ska jag dock säga några ord om hur filmvisningar i den svenska förskolan verkar gå till – i de få fall då sådana över huvud taget verkar förekomma… Av min lilla, högst ovetenskapliga, rundfråga tycks visandet av film- och tv-berättelser nämligen vara en sällsynt företeelse. Ändå står det i Läroplan för förskolan (Lpfö-98, nu 2018 reviderad) att det SKA förekomma film- och tv-tittande:
"Förskolan ska ge barnen förutsättningar att utveckla intresse för berättelser, bilder och texter i olika medier, såväl digitala som andra, samt sin förmåga att använda sig av, tolka, ifrågasätta och samtala om dessa”.
Bland läroplansmålen finns även barnens förutsättningar att…
…”utveckla intresse för skriftspråk samt förståelse för [läs: av] symboler och hur de används för att förmedla budskap” (bägge styckena ovan är från Skolverkets Regeringsredovisning 2018-03-23, Dnr: 2017:783, d.v.s. det reviderade läroplans-förslaget, sid. 8, här med vissa ord framhävda av mig).
Bara garanterat ”lärorika” filmer/tv-serieavsnitt?
Vad visas trots allt i några av förskolor? De titlar som jag presenterats för är i de flesta fall garanterat fotriktiga, det vill säga auktoriserade av myndighetsövervakade kanaler såsom Svt/Barnkanaler, Svt Play och UR Skola. Vissa förskolor har tecknat avtal med sli.se (också då främst UR-produktioner?).
Några exempel på titlar och på hur dessa program används, och först Svt:s/Barnkana-lens:
Krakel Spektakel
Sångerna och ramsorna används på sångsamlingar och för Herr Gurka-dans.
Pappa på förskolan
(På Vimeo finns även snutt om hur programmet är gjort: ”pappa Anders blir liten som en leksak. Vi filmade pappan mot greenscreen och keyade in honom i olika miljöer ute och inne på förskolan”)
Fiktionsprogram inkluderande fiktionslika lektioner
Greta Gris
(5-minutersavsnitten handlar ibland om odling/plantering.
Använt även för ”för språkets skull: man kan hitta avsnitt på många olika språk, och barnen kan då titta på samma avsnitt på svenska, engelska, ryska arabiska osv och blir mer bekanta med varandras språk.”
Bing
(7 minuter, handlar också om odling/plantor, exempelvis om maskrosors ”åldrande” på
Octonauterna
(Spännande och lärorikt om djur i havet, sänds ej för närvarande, tror jag…)
Exempel nämnda från UR Skola:
Katten, musen, tiotusen
(huvudsakligen matematik för förskolan ”med hjälp av en ivrig mus och en lat katt”. Exempelvis avsnittet Minutjakten om vad man hinner göra på en minut: de 9 minu-terna är ingen berättelse, men inrymmer i sig (välvilligt tolkat) två berättelse. Dessa kan onekligen diskuteras även ur ”filmiskt” avseende, men frågan är om så sker.
Livet i bokstavslandet
(som redan titeln avslöjar handlar det om alfabetet. Presenteras så här: ”ABC-program med sketcher om bokstäver och ord för dig som är på väg att knäcka läskoden, och för dig som precis har knäckt den. Sketcherna bygger på pedagogiska moment och är fulla av humor, lekfullhet, kunskap och musik. Lär dig allt från att känna igen en viss bokstav och förstå hur den låter, till att kunna känna igen och skapa rim.”)
Livet i mattelandet
(UR:s programbeskrivning: Välkommen till landet där matematiken betyder allt! […] Lär dig om talen 0 och 1, likhetstecken och cirklar! Är nollan en värdelös siffra? Nej då!”)
Barr och Pinne
(UR:s programbeskrivning: ”De två hjältarna Barr och Pinne räddar världen från farligt skräp och lär sig samtidigt om kompostering, kretslopp, allemansrätt, sopsortering och återvinning. Serien tar fasta på hjältedåd i vardagen. Barr och Pinne räddar papperskorgen från batterier, komposten från badbyxor och sjön från glasspapper. Inte mycket till berättelse, men rymmer trots allt en konflikt.)
Avsnitten sägs passa ”perfekt till arbete med Grön Flagg och kring de Globala Målen”.
Vem bestämmer
(UR:s programbeskrivning: ”En fiktiv dokusåpa som på ett humoristiskt sätt vrider och vänder på demokratibegreppet. Tre personer - Stuart, Maja och Birgit - är inlåsta i ett hus och måste lösa olika uppdrag tillsammans. Med uppdragen följer direktiv om vem som ska bestämma över gruppen - något som leder till konflikter. Vad händer om en person ensam bestämmer över en grupp, eller i ett land?” Avsnitten kan handla om demokratibegreppet, kvinnlig rösträtt, pengar och makt. Det finns även ett ”Förord till dig som pedagog” i vilket producent och lärare berättar om hu man kan arbeta med programmen, som föga platsar under etiketten ”berättelse”.)
Grej och Mojäng
Det finns än mängd avsnitt, som till exempel kan handla om att förklara temperatur, flytförmåga, ström, hjulets användbarhet etc.
Tripp, trapp, träd
(”Pedagogiskt magasin för 3-5-åringar” med vanliga vardagsutmaningar för ålders-gruppen; bland annat mattetrolleri, men innehåller även en godnattsaga).
Ett, två, tre…Tyra!
(UR-serie med 4-minuterssnuttar för de minsta om en animerad dinosaurie som vill börja i förskolan. Ska förmodligen bekanta barn i liknande situation med vad en förskolevistelse innebär.?)
Nära Natur-serien
(Om småkryp, exempelvis Snigelslem och bärfisar.)
Doktor Karins stetoskop
(Ett barn besöker läkaren/veterinären Karin som tar emot gosedjur, som om de vore verkliga. Visar olika undersökningsmetoder vid läkarbesök/veterinärbesök i 5-minu-terssnuttar.)
Kropp och kanin
(liknar Doktor Karins stetoskop i sin presentation av kroppens delar, men har bara små leksakskaniner som dock talar till leksaksinspirerade organ och kroppsfunktioner.)
Eftersom alla dessa UR-filmer i huvudsak är faktaprogram eller bildsatta lektioner, används de mycket riktigt för deras faktainnehålls skull, inte ens i egenskap av faktaberättelser (än mindre för deras minifiktionsberättelser, som trots allt skulle vara möjligt till exempel i fallet med ovan omnämnda Minutjakten.) Så värst mycket ”symbolspråk” lär personalen och barnen heller inte hitta i dem.
Pinos dagbok
Här har jag faktiskt svårt att hitta det eventuellt pedagogiska eller faktabaserade i de 20 femminutersavsnitten för de allra yngsta! Är uppenbarligen ok-ad som helt och hållet fiktiv underhållning. Skönt!
Också fiktionsfilmer ska tydligen helst lära ut annat än om film..
De fiktionsfilmer av längre format, som förmodligen visats för de äldsta förskolebarnen, tycks också de bland annat (eller främst?) användas för andra än filmpedagogiska syften. Återigen lära ut om natur eller emotioner, till exempel.
Dunderklumpen (den delvis animerade natursagan från 1974 i regi av Per Åhlin). Finns som tiotalet 9-minutersavsnitt på YouTube. Hela filmen finns exempelvis på Vimeo: https://vimeo.com/185293312
Den används för diskussioner om fjäll och natur, förutom om empati och kamratskap. Här finns ju mycket att samtala om exempelvis, om mixen av live och tecknat. Och vilka konsekvenser för filmens ”modalitet” (d.v.s. på vardagssvenska: dess verklig-hetshalt) som blandningen får, med mera.
Frost/Frozen (Chris Buck & Jennifer Lee, 2014) visas uppdelad i fem 20-minuters delar, åtföljda av en diskussion som bland annat problematiserar karaktären Elsa. Wall-E (2008), likaså uppdelad i fem bitar följt av samtal efteråt med 4–6-åringarna, för att se hur mycket av berättelsen barnen hade förstått. Pippi Långstrump har också visats av någon, oklart med vilket syfte.
I nästan inget av de exempel som delgivits mig tycks man visa filmen/programmet ifråga för att samtala om denna såsom berättelse. Om hur den är gjord, kan förstås tack vare X eller är obegriplig på grund av Y. Man framhåller däremot att man gör egna filmer, skapar rörlig bild digitalt, ”producerar istället för konsumerar”. De övriga som besvarar min fråga om förklarar att man inte ens tolkat läroplanens skrivningar om att ”utveckla barnens intresse för digitala berättelser och barnens förmåga att tolka och samtala om dessa” som att de skulle syfta på att filmer och tv-program.
Anledningen tycks åtminstone delvis vara att man är oklar över vad en berättelse egentligen är.
Vad ÄR en berättelse?
Att med dagens digitala apparatur filma barnens lekar, pjäser eller aktiviteter, något experiment eller naturförlopp, för att sedan visa och diskutera det sedda med barnen, handlar (såvida det ej leds av en ovanligt skicklig filmskapare till mediepedagog) inte om att skapa en berättelse – bara om att spela in ett skeende eller dokumentera. En övervakningskameras timslånga bilder är heller ingen berättelse…
Vad är då en berättelse? Somliga brukar (som Aristoteles) svara ”någonting med början, mitt och slut”. Fast det har ett skärp eller ett hopprep också, utan att för den skull utgöra någon berättelse. Ty börjar exempelvis skärpet i den spetsiga änden för att sluta i spännet? Varför inte tvärtom? Eller i mitten? Hör hålen i mitten till början eller slut? En berättelse måste ha en riktning mot ett mål. För att veta om handlingen förs framåt, måste man veta vart huvudfiguren är på väg, vilket mål som vederbörande har.
Egentligen börjar alltså allt berättande därmed med slutet, även om detta oftast sker underförstått: huvudfiguren vill ta sig från ett oönskat negativt tillstånd i riktning mot ett gott.
För att något ska vara en BERÄTTELSE krävs:
– att det har en berättare, det vill säga någon (en berättare, hörd eller underförstått = författaren) som presenterar...
– …en historia med ett antal (minst 2-3) händelser (före–efter; först–sen.. å sen så.. å sen, men så till slut så; jämför barns eget återberättande!) som oftast är fråga om…:
a) handlingar (utförda av någon aktör), alternativt:
b) skeenden (t.ex. naturkatastrof), men därtill...
– händelser med orsakssamband (d.v.s. med viss kausal ordningsföljd)
– presenterade i en särskild ordningsföljd (men kan börja vid historiens slut, för att sedan gå baklänges för att berätta vad som hänt som lett fram till detta slut!)
– och med ett specifikt syfte/mål
– samt från en viss synvinkel
Tre frågor till förskolebarn räcker inledningsvis
Vill man diskutera berättelser med riktigt unga barn/elever är det dock mer fruktbart att samtala om en berättelse i termer av dessa tre enkla frågor:
– vem/vilka HANDLAR det (mest) OM (yngre barn kan ge olika och oväntade svar! Alla kan vara lika rätt!). [Fråga alltså INTE ”Vad handlar filmen om?”!]
– vad VILL hon/han/de?
– VEM/VAD står i vägen för att uppfylla denna vilja/önskning/huvudfigurens mål? (Detta kan ibland även vara sidor INOM figuren själv, som hindrar målupp-fyllandet: rädsla, samvetskval, ilska, övermod, avsaknad av pengar eller vänner osv.)
Sedan dyker naturliga följdfrågor upp, såsom ”Hur vet man att det handlar om (t ex) mors lilla Olle eller musen?” För att Olle/den dyker upp först, och man får se den mest? För att det i ord talas om den? Hur vet man vad han/hon/den vill? Kunde/borde det ha slutat på något annat vis? Ja, frågorna faller sig nog av sig självt om man verkligen lyssnar på vad barnen säger.
Mitt råd lyder i övrigt helt sonika: tag fasta på det MINST begripliga uttalandet från varje barn! Varför svarar hon/han så där ”konstigt”? Just där tror jag att elevens egen tolkning eller förståelse kommer fram allra bäst, ty annars är barn ju väldigt inställda på att det finns vissa rätta svar som bara ”fröken” vet…
Testa till exempel:
La merle (1958, Norman McLaren) 4 minuter på
Eller varför inte samtala om hur barnen tror att man kan göra en film som denna om en stol som vägrar låta någon sitta på sig:
A Chairy Tale (1957, Norman Mc Laren) 9 Oscarsnominerade minuter på
Några enligt de 2-åriga tvillingarna extra fascinerande filmer
Jag lovade inledningsvis att kortfattat nämna några specifika kortfilmer/tv-episoder som Cary Bazalgette broderar ut texten en hel del kring, samt var man kan se dessa berättelser. Det vill säga: hur man själv kan visa filmerna för barnen och diskutera (eller göra annat intressant) kring dem.
Här kan pedagogen antingen inleda med att berätta att filmen handlar om en flicka som ber sin pappa ta ned månen åt henne, eller så bara visa filmen trots engelsk berättarröst och fråga barnen om de kan lista ut vad den handlar om, bara genom att se och lyssna på ljud och musik. Likaså ta upp fågelperspektiv (när någon/pappan/ månen?) ser ner mot flickan och katten på marken, uppifrån stegen vs grodperspektiv. Det går utan att nödvändigtvis behöva lära ut perspektiv-ledet (utan bara tala om ungefär som ”som en fågel eller groda ser”); KAN man verkligen klättra ända upp? Finns det så långa stegar? Är det därmed på riktigt? Kan man ta ned månen eller stjärnor? Men pappan gör ju det? Är det bara flickans dröm? Hur kan man av bilderna/ljudet se om det är, eller inte är, på riktigt?
Mängder av material om Animatou (regisserad av schweizarna Roméo Andreani Claude Luyet, Claude Barras m.fl., 2007); är ingen barnfilm utan en film för vuxna om animationshistoriens utveckling i olika material och som under en lång tid var favoriten och videofilmades 13 gånger, men som jag tyvärr ej kan hitta på Internet), Cyber och (enligt tvillingarna sorgliga) The Tiny Fish finns på
Den dialoglösa, 10 minuter långa filmen The Tiny Fish finns att se på
Cyber (av Stefan Eling, 2007), 10 minuter lång, likaledes utan dialog finns att se på
Baboon on the Moon, 6 dialoglösa minuter, med sorgsen musik på
Laughing Moon går kanske att komma åt efter inloggning på
Inte minst finns det mycket användbart om Laughing Moon/Warau Tsuki (2002) (7, minuter lång, upplevde barnen som fascinerande) på
Den kan ge uppslag till enkel animering av barnen själva, genom att bara flytta om olika trianglar till exempel.
Klassfråga
Vissa barn är mer vana vid hörskådande av tv-program och filmer än vid barnboks-läsning. De missgynnas ifall denna typ av berättelser aldrig berörs i förskolan, med negativa följder för deras självkänsla. Det finns mängder av forskning om hur ”vissa” aningen äldre barn från ”vissa” miljöer i skolan blommar upp när ämnet på skol-schemat är film. Och att andra från mer ”gynnade” miljöer då visar sig vara under-stimulerade… Detta är applicerbart även på de allra yngsta.
Här således ännu ett skäl till att visa filmer och tv-program i förskolan, förutom det att följa läroplanen!
BILAGA:
Cary Bazalgettes videofilmade tv- och kortfilmsmaterial
Nedan finns en lista över de berättelser som de 2-åriga tvillingarna såg medan forskaren videofilmade dem. Därutöver såg barnen förstås även andra audiovisuella berättelser, utan att responsen på dessa blev videofilmade (till exempel Monsters, Inc.) Vissa av programmen har visats även i svensk tv, medan många av de övriga kan ses på YouTube eller andra play-kanaler samt på DVD och kanske till och med på Netflix och liknande.
Jag har med fet stil lyft fram de program/kortfilmer som jag vet visats även i Sverige. Fler av dem kan förstås ha gjort det, utan att jag visste det:
MOVIE TITLES & NUMBERS OF VIEWINGS VIDEOED
CHILDREN'S TV
Mr Bloom's Nursery 1
Zingzillas 1
In the Night Garden/I drömmarnas trädgård 4
Peppa Pig/Greta Gris 4
Waybuloo 1
Baby Jake 3
Mr Maker 1
Mike the Knight 1
Numtums 1
Nipdap/Dip Dap 1
Tree Fu Tom/Träd Fu Tom
3 Bagpuss 1
Meg and Mog/Meg och Mog 2
The Saveums 1
Mr Men 1
Jellyjamm 1
Thomas and Friends/Thomas och vännerna 1
SHORT FILMS/Kortfilmer
The Very Hungry Caterpillar 3
Papa Please get the Moon for me 2
The Very Quiet Cricket 1
The Gruffalo's Child/Lillgruffalon 1
Laughing Moon 2
Animatou 13
Little Wolf 2
Baboon on the Moon 2
Otherwise 1
The Tiny Fish 2
Sunny Day 1
Nightshift 2
A Slippery Tale 2
The Propellorbird 2
The Witch's Button 2
Cyber 2
Lucia 1
