tisdag 19 september 2017

Apropå revideringen av Läroplanen för förskolan: kommer detta "förlorade Paradis" kanske aldrig att ha varit något paradis år 2029?


I 40 år har min ledstjärna varit frågan ”Vad säger/anser barnen?”. Jag har förespråkat att lyssna på barn, observera barn, tjuvlyssna och smygtitta om så krävs – förutsatt en barnistisk avsikt. Jag har videoinspelat förskolebarn, ljudinspelat lågstadiebarn, men missat att göra det som Stig Brostrøm gjort: städslat barn som ”forskarassistenter” av typen intervjuare. 

Brostrøm är professor på Institut for uddannelse og pædagogik vid Aarhus Universitet. Denne har alltsedan år 2000 en gång om året intervjuat elever om deras skolgång. År 2104 lät han även 12 stycken 10-åringar intervjua andra 10-åringar om vad de minns från sin förskolevistelse. 

Stig Brostrøm (2015): 10-årige børns syn på deres børnehaveliv – børn som medforskere 


Med hjälp av denna fiffiga metod svarade 251 barn i åldern 10 år på tre frågor om sin forna förskoletid, i en enkät som de unga assistenterna läste upp för jämnåriga i sin egen klass, sedan samlade in resultaten från och vidaresände svaren till Brostrøm, som de därefter hade löpande mailkontakt med:

  1. Vad är det första du tänker på, när du drar dig till minnes ditt gamla dagis? (Formuleringen är mindre ”vuxen” på danska…Jo, jag vet att förskolepersonal – men inte barn, som det här gällde att göra sig begriplig för – finner benämningen ”dagis” förklenande…) Skriv några rader!
  2. Vad var det mest intressanta som du upplevde på dagis? Till exempel något som du gjorde med kamrater, spännande projekt, teman eller nåt helt annat.
  3. Vilka personer från ditt dagis har betytt mycket för dig? Skriv vem och varför!


RESULTATET: 10-åringarnas syn på sin förskolevistelse


Kamrater och vänner omnämns av samtliga 251 barn (med tillägg såsom att de ”hjälpte mig när jag var ledsen”)

Snälla och inspirerande pedagoger omtalas av 75 av de 251 svarande (”X som alltid hjälpte en när man behövde hjälp”; ”Y som lekte med oss utomhus och aldrig sa att vi skulle lugna ner oss”; ”Z kunde breakdansa och taikwondo")

Intressanta/spännande aktiviteter (”Då vi blev målade i huvudet, gav en get mat och grävde guld”; ”att vi spelade fotboll varje dag”; ”en skogsutflykt då vi byggde en bro över en källa”; ”då vi skulle spela De vilde svaner" [en saga av H.C. Andersen])

Förskolan som det förlorade Paradiset (”Man fick göra vad man ville, behövde inte sitta stilla”; ”att man kunde göra många saker utan att tänka på sin framtid, man hade mycket frihet, utan att man tänkte på det”; ”det var kul att gå på dagis, för man kunde bara leka och så skulle man inte heller hela tiden vara inne och sitta stilla på en stol”; ”det var inga lektioner, bara lek”; ”vi var fria och kunde nästan allt”)

Didaktikpedagogikprofessorn Brostrøm själv menar visserligen att omfattningen och variationen av dessa aktiviteter och upplevelser kanske inte helt är i nivå med rapporterna om den mer förebildliga praktiken på ”högkvalitetsdaghem”. Men nu var det ju barnens syn som efterfrågades… 

En möjlig invändning mot metoden vore förstås, att eftersom en jämnårig klasskamrat stod för utdelningen och insamlandet av enkäten, fick de övriga elevernas svar också en lutning mot kamrathållet till. Fast 10-åringarna blickade ju tydligt tillbaka mot specifika kamrater i förskolan för 4-5-6 år sedan.


Examensarbetestips: en liknande svensk undersökning!


Jag tog upp detta första gången på min blogg redan 20/10-15, men kom att tänka på det igen med anledning av revideringen av den svenska läroplanen (se blogginlägget i söndags, 17/9) och den diskussion som (jag hoppas) uppstått bland alla de 12 123 som hittills läst mitt inlägg. Kommer det att bli så hädanefter också hos oss, att barnen med glädje ser tillbaka på undervisningsfri lek?, undrade jag.

Bara 43 procent av danska pedagoger, som enligt den danska läroplanen har i uppdrag att leka med barnen, gör det en typisk dag, enligt samme Stig Brostrøm (Søndags-Avisen 4/4-14). "Civil olydnad", ser jag det som!

Vem bryr sig till exempel om svenska 9-10-åringars nostalgiska (?) minnen från en nyss svunnen tid, som de om några verkligen för en gångs skull med färska minnen kan se tillbaka på och uttala sig om? Och hur blir det mot nästa decenniums slut?

Fältet är fritt för en liknande undersökning i Sverige, lämplig för examensarbete inom lärarutbildningen och även för en B-, C- eller D-uppsats.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar