Till alla er som oblygt uttalat er om Pippi-bränningen utan att ta reda på fakta: läs min JO-anmälan, helst på min barnkulturblogg från i måndags, då JO:s typsnitt är mer svårläst: barnisten.blogspot.se (31/7-17)
Jag är alltså den som Dagens Nyheter igår (31/7-17) kallade för ”privatpersonen” som JO-anmält Bibliotek Botkyrka för den ideologiska barnboksutrensningen inte bara av Pippi Långstrump i Söderhavet utan tio andra barnböcker. Jag kunde även kallas ”69-åringen” eller ”Visbyprofessorn”, men föredrar ”barnisten” Rönnberg!
Jag vet inte varför mitt namn ”skyddas” i DN med tanke på att en JO-anmälan är allmän handling, men har mina aningar. Inte heller vet jag varför DN enbart talar om ”utgallringen av Pippi”, när jag i min anmälan talar om tio barnböcker och jag tycker mig se systematiska tendenser. Troligen är det för att man själv bara fokuserat på den titeln och missat Botkyrkas minst sagt tvivelaktiga hantering av de övriga.
Ej heller förstår jag varför DN-Kultur tycks ta ställning för Botkyrkas agerande, när man (artikeln saknar angiven upphovsmänniska) skriver ”trots att” i nedan stycke:
”Hanteringen har vållat infekterad debatt, trots att Anja Dahlstedt, verksamhetschef för biblioteken, har påpekat att det har rört sig om en rutinmässig gallring av böcker med föråldrat innehåll […] Det här är någonting som sker hela tiden, säger hon, att man byter ut föråldrade utgåvor mot nya” (DN 31/7).
Vore inte ”rutinmässig gallring” i form av ideologiskt grundad utrensning ännu värre? Något att rent av undersöka, om den nu ”sker hela tiden”? Lika förundrad är jag över att DN inte problematiserar vad som kan anses vara ”föråldrat” – inte minst bedömt av vem och på vilka grunder någon ger sig själv rätten att göra denna åldersbedömning av ord.
I över 40 års tid har jag kämpat för barns informationsfrihet och deras rätt till sina egna mediepreferenser. De senaste fyra åren mot hur biblioteksledningen för Bibliotek Botkyrka låtit sig påverkas av högljudda antirasistiska aktivister, ja, rent av inom sin verksamhet haft bibliotekarier som varit mycket aktiva i kampanjen mot Stina Wirséns svarta djurfigur Lilla Hjärtat. Jag har bland annat gjort det i två böcker (2013 och 2014).
Det är givetvis OK för en bibliotekarie att på sin fritid vara aktivist, men däremot enligt lag förbjudet att vara det i sin yrkesroll. Många bibliotekarier har kommit till Botkyrkas försvar, även ”biblioteksutbildade” såsom Salka Sandén som inte tog reda på fakta innan hon skrev ”Ta reda på fakta innan du uttalar dig, Janne Josefsson” (Aktuellt Fokus 12/7-17), liksom journalistutbildade Emanuel Karlsten i Göteborgs-Posten (”Pippis hårda pärmar bränns – Inte ackompanjerade av naziflaggor” (G-P 14/7-17), som utan självinsikt retoriskt avslutar med den enkelriktade frågan till Janne Josefsson: “Vet vi vad vi gör?”
Det kan rent av bli ännu värre i Botkyrka, med tanke på att kommunens nya kulturchef Ida Burén är före detta aktivist och verksamhetsledare på Intercult. Hon ger med lika lite på fötterna som alla andra, i en intervju med Borås Tidning (18/7-17), detta svar på frågan…
…”I sitt sommarprogram påstod Janne Josefsson att biblioteket i Botkyrka brände böcker av Astrid Lindgren. Vad säger du om det?
–Jag tycker det är onödig populistisk retorik och använda ordet "bokbål" om vanlig soprutin. Botkyrka bibliotek har inget uppdrag att bevara allt, däremot att uppdatera och anpassa till sin målgrupp.... Biblioteket har dessutom lyft fram Astrid Lindgrens böcker och sett till att de finns på många olika….” (Boråsarens svar efter profilens sommarprat: "Populistisk retorik”, BT 18/7-17)
http://www.gp.se/nöje/kultur/pippis-hårda-pärmar-bränns-inte-ackompanjerade-av-naziflaggor-1.4445855
Janne Josefsson använde i sitt Sommar-program (P1, 9/7-17) aldrig ordet ”bokbål”, men återkommande ideologisk utrensning får verkligen inte bli någon ”vanlig soprutin”! "Anpassningen till målgruppen" ska låntagaren eller dess föräldrar sköta. Bibliotekens uppdrag är förvisso att främja läsandet bland barnen i kommunen, däremot inte bestämma vad de ska få läsa och begränsa utbudet utifrån egna värderingar eller försvåra tillgäng-ligheten till böcker avsedda för barn.
Särskilt inte när dessa böcker redan är inköpta för kommuninvånarnas pengar och varit ansedda såsom lämpliga i flera år. Att till och med nyinköpta böcker plötsligt rensas ut på grund av att de efter en protestgrupps aktioner påstås vara ”rasistiska” är oacceptabelt, för att inte säga olagligt.
Talet om vanlig rutin är en återkommande undanflykt, inte bara från Botkyrkas verksam-hetschef för biblioteken, Anja Dahlstedt, och den nya kulturchefen Ida Burén. Salka Sandén menar också att det…
”…inte är konstigt att gallra ut ett gammalt exemplar av Pippi Långstrump för att ersätta det med samma bok i ny utgåva […] du [= Janne Josefsson] kanske skulle ha glädje av att få en och annan grundläggande sak förklarad för dig kring hur folkbibliotek fungerar och inte fungerar. Med basic kunskaper om den verksamhet man pratar om behöver man inte dra osanna demoniserande slutsatser som bara får en att framstå som just okunnig”.
Ett barn skulle svara "Den som sa det, han va' det"... Sandén fortsätter med att bedyra: ”Och nej: bibliotekarier gallrar inte av ’ideologiska’ skäl! En bibliotekarie har en god utbildning som gör att många olika aspekter vägs in i bedömningen både vid gallringar och inköp på bibliotek.”
Ingen oskyldig vardagspraktik – utan baserat på ren ideologi
Så låt oss ta reda på "basic fakta"! Det rörde sig inte om ett enda exemplar som plötsligt blev ”föråldrat”, utan samtliga av denna bok på kommunens sex bibliotek. Det berodde inte på att det plötsligt var trångt i alla bibliotekens hyllor just vid bokstaven L, och skedde heller inte för att ersätta exemplaret med ett nyutkommet (som väl tar lika stor plats i hyllan?). Den ideologiska rensningen ägde nämligen rum året innan 2015 års titel kom ut och denna var dessutom INTE samma bok, utan, som Sandén mycket riktigt skriver, ”den nu gällande” friserade versionen. Man kan börja oroa sig beträffande hur länge nu denna senaste version anses vara ”gällande”.
Men Astrid Lindgren har ju själv velat sudda ut ordet/förledet ”neger-”… Detta är ett annat ogiltigt argument som anförts av flera inblandade. Exempelvis av Roger Vintemar, tillför-ordnad förvaltningschef för kultur- och fritidsförvaltningen i Botkyrka kommun. Det är förvisso riktigt att Astrid Lindgren själv redan 1970 i en intervju med Elisabeth Frankl (”Strängt personligt med Elisabeth Frankl”, Expressen 6/12-70) framhöll att hennes avsikt aldrig varit att framställa Pippi som rasistisk.
Författaren fick frågan om hon skulle ha skrivit Pippi Långstrump annorlunda 1970, då intervjun gjordes.
Författaren fick frågan om hon skulle ha skrivit Pippi Långstrump annorlunda 1970, då intervjun gjordes.
”Ja, jag skulle ta bort en massa idiotier. […] Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung! En vit kille som kommer till Söderhavet och sätter på sig bambukjol! […] Men det är ju inte så att jag tänkte att vi är så överlägsna dom svarta så att om vi kommer till Söderhavet blir vi genast kungar. Det är några som har tyckt att detta var en sådan oerhörd rasism.
Vad dom än kan säga om mig personligen, om dom tror att jag har några som helst rasistiska tendenser så är det fel. Och det hade Pippi inte heller.
Men tiderna har ändrats och i dag skulle jag inte gjort honom till negerkung. Han skulle antagligen varit sjökapten eller pirat” (AB 6/12-70).
Men tiderna har ändrats och i dag skulle jag inte gjort honom till negerkung. Han skulle antagligen varit sjökapten eller pirat” (AB 6/12-70).
Detta intervjusvar har senare tolkats med betoning på ”negerkung”, medan det lika gärna kunde betonas ”negerkung”. År 1970 var användningen av ordet ”neger” neutralt, enligt till exempel radioprofilen Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet (Borås Tidning 26/8-11 https://archive.is/bBxky hämtat 1/8-17).
Att den nya utgåvan av förlaget rensats från ett ord som många svenskar – felaktigt – tror idag motsvarar det amerikanska ”N-word”, eller att en bild eller hela böcker med författa-rens goda minne suddats ut/”restaurerats” respektive dragits in, är heller ingen giltig anled-ning till ideologisk utgallring. Ett förlag eller en författare är ingen myndighet bunden av lagar. Att de av kommersiella skäl eller på grund av upplevt obehag fallit till föga för en högröstad liten grupp aktivister i debatten utgör inget legitimt skäl för en myndighet såsom ett kommunbibliotek (under kommunens Kultur- och fritidsförvaltning) att ägna sig åt ideologisk eller politisk utrensning.
Egentligen är det precis tvärtom: det är då extra viktigt att inte sudda i historien och därmed i det förflutna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar