Låt nu barnen leka fritt i naturen! Skyll inte på ”skärmmedierna”! Strunta i utlandsresan!

Barn leker och rör sig mindre med hela kroppen än ”förr”. Barns spontana, egenorganiserade lek i kvarteret – för att inte tala om i naturen – har en betydligt svagare ställning än någonsin tidigare. Det kan vem som helst konstatera. ”Vem som helst” vet också ”anledningen”: datorerna, alla nya spel, filmer och YouTube-klipp… Far- och morföräldrar tror att barn inte längre ”kan” leka som de själva en gång kunde…

Varför är ”alla människor” så blinda inför troligare och viktigare förklaringar? Exempelvis avsaknaden av, eller åtminstone det långa avståndet till, natur? Urbaniseringen har gett mindre naturkontakt i vardagen eftersom tillgängligheten till naturområden nära bostaden minskat. Vem låter idag barn leka ute på gatan? Eller vara ensamma på fotbollsplanen en sommarkväll? Där kan ju finnas horder av pedofiler. Har antalet bilar minskat sedan 50-60-talet? Har antalet pedofiler ökat sedan dess? Svaret på bägge frågorna är förstås nej. Atti-tyderna till barn och synen på barn har däremot förändrats, på både gott och ont.

”Vem som helst” har inte gjort några undersökningar om hur det förhåller sig eller varför, men det har Bjørn Tordsson och  Lill Susan Rognli Vale vid Högskolan i norska Telemark gjort. 

Tordsson & Rognli Vale har gått igenom en omfattande skandinavisk och engelskspråkig forskningslitteratur om barn, unga och natur i en litteraturstudie från 2013. De konstaterar att organiserade fritidsaktiviteter övertagit det som förr ägde rum tillsammans med familjen. Idag ägnar sig skolbarnen på fritiden åt träning, eller så åt att fjärrprata med kompisar, spela spel eller göra annat kul på paddan, mobilen, datorskärmen. Efter 9-årsåldern är det de orga-niserade, vuxenstyrda aktiviteterna som de unga ägnar sig åt, det må vara fotbollsträning, innebandy eller danskurser. 

Organiseringsvanvettet har tagit över den fria leken

Barn tillbringar dessutom mer tid i institutioner. Skolreformer med allt längre dagar i skolan och allt fler skolår jämfört inte minst med mor- och farföräldrarnas barndom, utbyggnaden av barnomsorgen och olika fritidsinrättningar med tränare och ”kulturarbetare” har i Skan-dinavien gjort barns vardag till ett liv inom institutionaliserade ramar. Forskarna talar om att barnen är fångna i en ”institutionaliserad triangel”, bestående av skolan, fritids-utbudet, med hemmet som en transithall eller skytteltrafikinrättning till organiserade aktiviteter. Alla tre ställena är styrda, reglerade och planlagda av vuxna. Inte undra på att ”barn inte kan leka”!

Staten använder miljarder på lekplatser, utökade fritidsomhändertaganden och organiserade fritidsaktiviteter, men det finns väldigt lite forskning som hävdar att detta är bra för barnen. Sedan klagar vuxna över att barn bara gör som de blir tillsagda eller står i kö på fotbollsträ-ningen istället för får röra på sig maximalt. Det är alltid mer stillastående i vuxna aktiviteter. Organiserat vanvett tar över den fria lekens plats, menar Tordsson. Föräldrarna tror nämligen att det är viktigare med organiserade aktiviteter. Konsekvensen blir mindre kreativa, mindre aktiva och mindre självständiga barn. 

Lek i naturen har stort värde

Övervikt, balans, smidighet, motorik hänger samman med hur barn leker. All aktivitet är givetvis bra, men barn som leker spontant med inslag av natur leker mer fysiskt aktivt, längre tid och med större engagemang än de som deltar i tävlings- eller barnidrott, menar Tordsson. 

I en rad undersökningar om barn och naturupplevelser dras slutsatsen att mötet med naturen är av mycket stort värde för barns och ungas utveckling. De positiva effekterna tycks enligt studierna vara omfattande: kroppsligt-sinnliga sådana, hälsomässiga, sociala och även vad gäller utvecklingen av känslo- och fantasiliv, upplevelsen av tillhörighet, personlig identitet och koncentrationsförmåga. 

Allting i allas liv hänger förstås samman. Sett i ljuset av organiseringsvanvettet kan de ungas användning av ”skärmmedier” upplevas som en frizon, där barnet eller tonåringen för en stund kan få vara för sig själv och göra det han eller hon själv vill.

Skippa alltså familjens utlandsresa på semestern, som mest bara är jobbig för barnen! Ta istället bussen till närmsta friluftsområde tillsammans med någon familj (eller några famil-jer) som ni ej hunnit hålla kontakten med under arbetsåret, tillbringa hela dagen där och låt barnen leka fritt!

Följ sedan sändningarna från fotbolls-EM med gott samvete! Det ska i vart fall jag göra, fotbollstokig som jag är.

Referens

Tordsson, Bjørn & Vale, Lill Susan Rognli: Barn, unge og natur. En studie og drøftelse av faglitteratur, Porsgrunn: Høgskolen i Telemark 2013