måndag 11 juni 2018

Semester! Tid till att läsa, se på fotboll och skippa skrivandet!



För första gången på 25 år tänker jag inte jobba hela sommaren för att hinna skriva en halv bok. (Troligen) inte ens komma med några blogginlägg… Såvida nu inte något verkligen korkat dyker upp i debatten… Istället gäller det för mig att toppa formen, för att orka se alla 64 fotbollsmatcher. Under VM 2014 var jag fortfarande anställd och missade då ett par matcher.

För er som kommer att sakna mina inlägg finns dock säkert många olästa bland de drygt 420 som jag skrivit. Jag skriver ju rätt sällan om dagsaktuella ting, så inläggen har inget bäst före-datum. Eller lär i vart fall vara aktuella detta decennium ut... Nedan finns dels POPULISTAN över de inlägg som lockat flest besökare, dels ett antal inlägg som jag själv gärna vill framhålla, vars rubriker kanske inte tyckts lika lockande.


Varför inte också läsa något i ett ämne eller en kulturgenre som du själv inte direkt är fokuserad på: en filmintresserad kan få nya tankar genom att läsa om barnböcker – och vise versa. Det är just denna bredare syn på barnkultur som jag själv företräder. Således inte smal specialisering med skygglappar åt näraliggande håll. ALLT hänger ihop, kulturuttrycken delar upp fältet mellan varandra. Inte minst barnen själva kombinerar också!


Vi ses förhoppningsvis till hösten!


Ha nu en skön OCH berikande sommar!
Margareta




POPULISTAN: 
Läsarnas topp-lista utifrån antalet besök


1. Måndag 17 september 2017



2. Måndag 5 februari 2018



3. Måndag 30 januari 2017



4. Måndag 12 mars 2018: 
Varför står det inget i förskolans läroplan om vikten av att barnen kan ljuga? 
(6 785 besök)



5. Måndag 14 maj 2018


7. Måndag 16 oktober 2017



8. Måndag 23 april 2018 



9. Måndag 6 mars 2017




10. Måndag 9 april 2018
Vad menas egentligen med ”kreativitet” i förskolans läroplan? Och kan pedagoger ”omsorgsfullt och lekfullt" undervisa fram sådan? (4 815 besök)



11. Måndag 21 maj 2018



12. Tisdag 19 september 2017


14. Måndag 7 maj 2018



15. Måndag 17 april 2017



16. Måndag 16 april 2018
(3 218 besök)



17. Onsdag 7 februari 2018



18. Måndag 19 mars 2018



19. Onsdag 23 september 2015



20. Onsdag 5 april 2017
Synd att inte också vuxna precis som 3-4-åringar enbart täcker ansiktet i kurragömma! (2 598 besök)



21. Onsdag 29 mars 2107



22. Måndag 12 juni 2017



23. Onsdag 15 februari 2017



24. Måndag 6 juni 2016
När ska Skolverket revidera texten om lek i Lpfö 98? FN:s barnrätts-kommitté anser ju den pedagogiska betoningen utgöra ett hot (1 836 besök)



25. Tisdag 3 november 2015
Adultonormativitet #11: Tron att barn behöver ”lekutbildas” av dem som själva aldrig leker! (1 828 besök)



26. Måndag 6 februari 2017
Varför har (särskilt) så många pojkar en dinosaurie-fas? Eller upphör kanske aldrig fascinationen? (1 709)



27. Måndag 24 april 2017



287. Onsdag 11 januari 2017



29. Måndag 8 maj 2017



30. Fredag 23 fredag 2016



31. Onsdag 10 maj 2017



32. Måndag 15 maj 2017



33. Onsdag 31 januari 2018



34. Måndag 18 januari 2016



35. Måndag 5 juni 2017



Måndag 22 januari 2018
Bilderböcker och demokrati – vad säger barn om Stalfelts bilderbok om BARNKONVENTIONEN och Stark & Bondestams DIKTATORN? (1 004)



Varför inte också ge dessa en ny chans?!


onsdag 6 september 2017



onsdag 8 mars 2017


onsdag 22 februari 2017


måndag 13 februari 2017



onsdag 8 februari 2017



onsdag 1 februari 2017



måndag 23 januari 2017



onsdag 25 januari 2017



måndag 16 januari 2017



måndag 12 december 2016




Onsdag 14 september 2016



onsdag 24 augusti 2016



onsdag 10 augusti 2016



måndag 8 augusti 2016



onsdag 29 juni 2016



måndag 23 maj 2016



onsdag 2 mars 2016



måndag 29 februari 2016
Hyenorna i Lejonkungen: starka feminister och socialister – eller illegala invandrare och offer för rasism? 



måndag 11 januari 2016







Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:

måndag 4 juni 2018

Är det kanske bra att 3-åringar som har nallar och dockor som anknytningsobjekt tror att dessa kan tänka och känna?


Jag skrev i ett tidigare blogginlägg (8/11-17) om otrygga Trump-väljares nya gosedjur ”Trumpy Bear” och om hur en ansenlig skara vuxna (brittiska och amerikanska) män uppger sig sova med barndomens mjukdjur, som till och med tas med på affärsresor. Idag ska jag ta upp ett förstås ännu mer utbrett fenomen: barn och gosedjur och då specifikt nallebjörnar.

Man behöver knappt tänka till, utan exemplen forsar fram av sig självt: Kiplings Baloo i Djungelboken, A A Milnes Nalle Puh, Berenstainbjörnarna, Bamse, Bumbibjörnarna och Paddington i uppföljarfilmen Paddington 2 (2017, Paul King). I dessa fall går knappt mjukdjur och fiktiv karaktär att åtskilja. Björnarna är nästan alltid snälla och gosiga, även om det på sistone dykt upp ett fåtal björnskurkar också, dock mer dumma (=korkade) än dumma.

Barnkulturen vimlar alltså av (mjuk)djur i form av mer eller mindre naturtrogna björnar, troligen bara överträffade av husdjur som katter och hundar. Vanligare än farliga naturbjörnar är dock i barnböcker och barnfilmer snälla kulturbjörnar. Baloo kan tyckas vara naturbjörn, men agerar som en husbjörn. Eva Söderberg (2009) har skrivit om möten mellan björnar och barn, i barnvisor och barnböcker alltifrån Alice Tegnérs ”Mors lilla Olle” (från 1890-talet) till 2000-talet. Hon framhåller bland annat att barn i berättelserna tydligen inte kan tänka ont om denna vilda varelse, utan till exempel brukar ta björnen för en snäll hund (a a:7). Tidigare har tre uppsalaforskare också ägnat sig åt björnar och nallar i barns lekar och böcker (Werkmäster m.fl. 1987).


Varför så omtyckta?


Vad är det då som gör dessa djur så omtyckta? Hur tänker de yngsta om sina älsklingsmjukdjur, som de oftast får redan innan de bekantat sig med några fiktionsberättelser? Ser spädbarnet och tultbarnet i leksaken en kompis eller ett levande djur, som ersättning för föräldern i olika ”separationssituationer”? 

Utan mjukdjuret vill barnet hur som helst aldrig vara. Föräldrar vittnar inte sällan om hur de får smygtvätta gosedjuret under natten, helst utan tvättmedel så att det inte luktar ”fel” nästa dag. Inget annat föremål tycks kunna slå nallen som barnets anknytnings-objekt och trygghetsföremål. Två tredjedelar av åtminstone alla barn under 4 år i USA och UK tycks ha ett sådant övergångsobjekt i form av gosedjur eller snuttefilt (Litt 1986). Som starkast sägs anknytningen vara i 3-årsåldern, men håller alltså ofta i sig långt upp i vuxen ålder.

Olika psykologiska teorier har framlagt olika förklaringar till hur fenomenet underlättar barnets utveckling vad separationen från föräldrarna anbelangar, eller hur det hjälper barnets utveckling av minnet, förmågan att symbolisera, dess fantasi och kreativitet med mera (a a).


Småbarn antropomorfiserar väl allt?


Många föräldrar såväl som förskolepersonal kan vittna om hur barn tillskriver allt möjligt mänskliga egenskaper, inte bara djur. Barn säger till exempel ofta att månen eller molnen följer efter dem, eller att det gör ont på stolen om man sätter sig på den. Riktigt så urskiljningslösa tycks dock barn inte vara. Den välkände utvecklingspsyko-logen Jean Piaget (1929 + 1930) berörde redan 1930 detta fenomen. Piaget skilde då emellertid inte mellan animism (månen, molnen) och antropomorfism (stolen):

animism = tillskriva livlösa ting liv (”nästan allt kan vara levande”)

antropomorfism = tillskriva icke-mänskliga ting eller varelser mänskliga/människolika egenskaper

Till skillnad från vad Piaget (1930) hävdade, att även 4-åriga förskolebarn tillskriver dockor mentalt liv, antyder senare forskning att så inte är fallet, för det mesta inte ens i barnens fantasilek, framhåller Gjersoe m.fl. (2015:29). Dock behandlar många 3-4-åringar i sin lek leksaker såsom dockor och nallar, det vill säga de med ansikten, ögon, dessutom ofta egennamn, som om dessa kunde tänka och känna. Ett flertal studier visar emellertid att barnen för den skull inte har några svårigheter vad gäller att skilja mellan dockor, stenar respektive människors eventuella förmåga att tänka. Nästan alla 3-4-åringar (och många 2-åringar) kan skilja mellan psykologiska egenskaper hos levande varelser och enbart ”fysiska” egenskaper hos icke-levande ting. 

Slutsatsen blir att redan så små barn som 2-åringar inte tycks ge uttryck för antropomorfism, det vill säga inte tro att dockor eller nallar kan tänka och känna till exempel. 



Fast älskade övergångsobjekt utgör kanske undantag? Kan 


I sin egen undersökning (Gjersoe m.fl. 2015) studerade forskarna 60 stycken 2-3-åringar. De ville undersöka om barnen reagerade annorlunda i fallet med oumbärliga anknytningsobjekt. En tredjedel av barnen var valda därför att de hade ett (enda) specifikt älskat anknytningsobjekt i form av ett namngivet gosedjur med ögon (t.ex. nalle, docka). Kriteriet var att dessa barn krävde mjukdjuret/dockan som lugnande tröst när de skulle somna, blev upprörda om gosedjuret/dockan ej fanns till hands och dessutom hade ägt gosedjuret/dockan i minst en tredjedel av sitt liv (minst ett år alltså). 

Den andra tredjedelen barn hade anknytningsobjekt i form av snuttefilt och den sista tredjedelen barn hade också de med sig namngivna favoritleksaker med ansikten (som i 87 procent av fallen var gosedjur, resterande 13 procent docka), som dock enligt föräldrarna inte användes som något speciellt anknytningsobjekt, således inte var så omtyckt att det användes särskilt intensivt. Sina anknytningsobjekt respektive favoritleksaker hade alla 60 barnen sedan med sig till undersökningstillfället. 

Forskarna visade då barnen bilder på dels levande djur (foto av kanin t.ex.), dels bild på för barnet ”nytt” gosedjur (gosedjurskanin t.ex.) samtidigt som de vuxna berättade historier i vilka det levande djuret reagerade med en känsla, medan mjukdjuret i en likartad berättelse däremot reagerade ”fysiskt”. Därefter blev barnen tillfrågade om hur barnets eget medhavda gosedjur (alternativt annan leksak som barnet tagit med sig) skulle reagera: som djuret i berättelsen, eller som gosedjuret? 

Frågorna kunde lyda ”om vi ger den här (pekande på foto av levande djur) en knuff vaknar den” vs (pekande på foto av gosedjur) ”flyttas den”; ”om den här får ligga i solen länge, blir den glad” vs ”ändrar den färg”; ”om vi kramar den här, känner den sig älskad” vs ”blir den hoptryckt”; ”om vi lämnar den här i en låda länge, känner den sig ensam” vs ”blir den dammig”. Hur skulle din egen X [=favoritsak] reagera? Svaret ska alltså representera barnets tro på ett av alternativen ”mentala egenskaper” respektive ”fysiska egenskaper”.

De barn som hade snuttefilt med sig respektive de som inte hade något eget högt älskat anknytningsobjekt alls, men dock omtyckt favoritleksak med ansikte, svarade lika ofta ”som gosedjuret”, fast de med snuttefilt gav faktiskt denna fler mentala egenskaper. De barn som däremot hade ett eget specifikt älskat anknytningsobjekt i form av till exempel nalle svarade ”som det levande djuret”. 

Detta tolkar forskarna som att barn med starka känslomässiga band till sitt mer människoliknande anknytningsobjekt – det vill säga med ansikte – oftare visar tecken på antropomorfism. När barn däremot inte har någon speciell känslomässig anknyt-ning till dockan eller nallen, är barnen mindre benägna att tillskriva det mentala tillstånd. 



Tror barnen verkligen ”att” – eller bara ”som om”?


Till skillnad från vad Piaget hävdade om barns uttalanden om solens och månens rörelser, tillskriver barn inte urskiljningslöst sina favoritleksaker tankar och känslor. Forskarna är förvånade över att så få i sin fantasilek faktiskt verkar göra det, inte ens när favoritleksaken har mänskliga drag med ansikten och egennamn (nallen till exempel). Det är dock omöjligt att säga ifall barnen i en fantasisituation verkligen tror att anknytningsdjuret skulle svara med tankar och känslor, eller bara menar som om det hade tankar och känslor.

Huruvida äldre barn växer ifrån sin antropomorfism tack vare kognitiv mognad och fler erfarenheter eller på grund av omgivningens undervisning – eller om antropomorfism och mer vetenskapliga modeller kan leva sida vid sida – vet forskarna inte heller. Vissa studier tyder dock på att avsaknad av nära sociala relationer skulle kunna förklara vuxnas belagda band till sina gosedjur (a a:38). 

Det säger väl en hel del om dagens samhälle…



Kan antropomorfism vara bra?


Den avslutande fråga som jag nu vill ställa, och som jag redan i rubriken inledde med, får du själv besvara:


Är det bra att tillskriva icke-mänskliga varelser mänskliga/människolika egenskaper?Det vill säga: är det önskvärt att ha en speciell känslomässig anknytning till exempelvis djur? Är det kanhända möjligt att senare i livet överföra på naturen?






Referenser 


Gjersoe, Nathalia, Hall, Emily & Hood, Bruce: Children attribute mental lives to toys when they are emotionally attached to them, Cognitive Development 34 (2015), s.28–38 

Litt, Carole: Theories of Transitional Object Attachment: An Overview, International Journal of Behavioral Development 9 (1986):3

Piaget, Jean: The Child’s Conception of Physical Causality, London: Routledge & Kegan Paul 1930

Piaget, Jean: The Child's Conception of the World, New York: Harcourt, Brace & Co. 1929

Söderberg, Eva: Olle + björn = sant. Om barn, björnar och barndomens diskurser, Tidskrift för litteraturvetenskap 39 (2009):1, s.5–17

Werkmäster, Barbro, Bengtsson, Eva-Lena & Peterson, Per: Nallebjörnen. En bok om björnar och nallar i våra lekar och våra hjärtan, Stockholm: Författarförlaget 1987  
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , ,

onsdag 30 maj 2018

Varför håller mammor inte på så här med sina barn? Är kvinnor omusikaliska?


Har du någonsin sett en mamma ”offentligt” sjunga med sitt/sina barn så som fäderna på nedan länkar gör? Sjunger mödrar bara snälla, lugna barnvisor? Kanske gör du det dock själv i bilen med ditt barn, men visar du upp det för omgivningen? Är kvinnor för otekniska för att spela in? För ansvarsfulla bilförare för att låta sig bli distraherade? Tipsa gärna om motsatsen!

Hur som helst ser det ut att vara väldigt kul. Spelar ni i alla fall dagligen QUEEN i förskolan? I ”barnkammaren”? Flertalet låtar av Queen verkar ju vara väldigt omtyckta av barn.


Inget nytt under solen…?


Apropå ständigt uppdykande kritik om ”dagens barns” ”olämpliga/våldsamma/tv-serier” och dito leksaker inleder jag idag med en barnkulturell version av Billy Joels singel ”We Didn’t Start the Fire” (1989). Den listade ett antal historiska och populär-kulturella tidningsrubrikliknande händelser och problem på 60-talet som 40-tals-generationen beskylldes för: Kalla kriget, medborgarrörelsen, Mellanöstern etc, men även namn på boxare, tv-figurer, artister, filmer etc rabblas upp. Kontexten och sammanbindningen av fenomenen fick lyssnaren själv stå för, men påmindes i vart fall. Originalet finns på:





Är alla kulturprodukter för barn idag bara "reboots"?


Matt Silverman och hans barn Amelia och Arthur gör en aktuell barnkulturell variant, som visar att det mesta i populärkulturväg idag är upprepningar eller mer eller mindre nya varianter av gamla figurer, serier eller filmer. Finns att se på:



FREE DAD VIDEOS
Publicerades den 7 maj 2018

Open Thread: 'We Didn't Start The Fire' - Kid Culture Edition



Howdy Doody, CandyLand, Rin Tin Tin, Superman
Silly Putty, Lincoln Logs, Huckleberry Hound
Matchbox, Romper Room, Lassie, Captain Kangaroo
Whoopee Cushions, Little People, Bozo the Clown

Tom & Jerry, Tiddlywinks, Sea Monkeys, Pogo Sticks
Play-Doh, Sullivan, Alice Goes to Wonderland
Pez Dispensers, Gumby, Bullwinkle & Rocky
Sleeping Beauty, Peter Pan, Cinderella, DisneyLand

We didn't start the fire
It was always burning since the world's been turning
We didn't start the fire
No, we didn't light it, but we tried to fight it

Underdog, Easy Bake, Pink Panther, See n’ Say 
Yogi Bear, Charlie Brown, Winnie the Pooh
Jonny Quest, Flintstones, Barbie Gets Her Dream Home
Hot Wheels, Super Ball, Shags & Scooby-Doo
                                   
Mr. Rogers Neighborhood, Willy Wonka, Robin Hood,
Bert & Ernie, Cookie Monster, Big Bird, Oscar
Nerf Balls, Battleship, Magnadoodle, Shrinky Dinks
Schoolhouse Rock, Sock ‘em Bots, Don't forget how Simon blinks.

We didn't start the fire

Fraggle Rock, Thunder Cats, Pound Puppies, Cabbage Patch
Care Bears, G.I. Joe, Rainbow Brite, Nintendo
Jem and the Holograms, California Raisins
Transformers, Danger Mouse, Pee-Wee Herman’s Playhouse

He-Man, Elmo, Hungry-Hungry Hippos 
Muppet Babies, Chip & Dale, Little Ponies, TK 
Link, Zelda, Mario, Go-Go Gadget Trench Coat 
Little Mermaid, Garbage Pails, Turtle Power, DuckTales
   
We didn't start the fire

Home Alone, Tiny Toons, Beanie Babies, Blues Clues
Barney, Furbies, Lion King, Nick Toons
Power Rangers, Alex Mack, Wacky  Animaniacs
Bill Nye, Space Jam, Babe gets a new fam.

Tamagotchi, Pokemon, Teletubbies, Spongebob
A&J Flown Away, What else do we have to say?

We didn't start the fire

Dora, Lizzie, Harry P, Hayao Miyazaki
Hannah, Drake & Josh, Monsters, Inc., Xbox
Razor Scooters, Nemo, Shrek, Powerpuff and Zhu Zhu Pets
Minecraft, Avatar, Bratz, Wii, Disney's Cars

Paw Patrol, Daniel T, LEGO made a movie,
Merida just wants to shoot, Everything's a reboot
Minions, Frozen, Dinosaur, Did we need an Ice Age 4?
Fidget spinners, Clone Wars, I can't take it anymore

We didn't start the fire
And when we are gone, it will still burn on, and on...



Andra fäder improviserar aningen mera än vad Silverman gör, men har också de väldigt kul med sina barns och musikens hjälp. Se till exempel pappan med tre barn i


Bohemian Rhapsody On The Way To School: Parenting and Bonding – Cool!



och 


Dad and his girl singing Frozen - Let it go in the car 



Men, som sagt, var är mammorna? Och var är svenskarna – av bägge könen? Är det kanske bara jag som inte vet var jag kan hitta dem?






Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)